En parantes senare
(Jag bör verkligen sova nu)
Det blev en lång kväll, i goda händer, något förvirrade, men in i hjärtat så goda!
Jag hämtade upp K för att träffa I + resten av hennes käraste. Det var en hyffsad lång väg till stugan där hon befann sig som det var. Men K och jag gjorde den längre. Med en kass co-driver så körde jag på tok åt helt fel håll. "-Vi måste stanna och prata med nästa människa om vart vi ska..." "-Ja... Titta, där är några!!" "-Hej, vi ska till några av dem här platserna, vet ni vart de är?" "-Får vi se?" ...en lapp lämnades över till två okända händer... "-Nej, det är ingenting vi känner till, vi har nyss flyttat hit, men lite längre ner på vägen så ligger det ett konferenscenter, där kan ni fråga!"
Väl nere vid konferenscentret så pågår det ett midsommarfirande omgärdade med röda stugor för fulla muggar. Vi svänger in och K hoppar ut för att fråga första bästa kransbärare. Efter lite ordväxlingar så ser jag henne gå vidare, då hoppar jag ut och tar med mig The Dog aka Berra ut i skuttet. Det spelas dragspel och folk ser så där lagomt svenskt glada ut. Fel, fram till mig kommer nämligen en karl och säger: "Hi there! I just heard that you don't know where to drive..." "-Yes, that's true. We are a little bit lost..." "-No you are not, you are where you should be, here, take this!" Och fram till mig räcktes en midsommarkrans. Jag var inbjuden. Men det var ju inte riktigt vad vi siktade på, vi ville ju hem till I. Jag och Berra traskar oss fram genom klungan av skrattade människor kompade med dragsspelsmusik till K som hade fångat en sån där fager kock. De stog djupt försjunkna i hans mobiltelefon som bjöd på vägbeskrivningar och samtal till vän för att få oss på rätt väg.
Ja, det hela slutade lyckligt. Nu sitter jag här lagomt mätt på jordgubbar och grädde serverade hos I med kärlek.
Det blev en lång kväll, i goda händer, något förvirrade, men in i hjärtat så goda!
Jag hämtade upp K för att träffa I + resten av hennes käraste. Det var en hyffsad lång väg till stugan där hon befann sig som det var. Men K och jag gjorde den längre. Med en kass co-driver så körde jag på tok åt helt fel håll. "-Vi måste stanna och prata med nästa människa om vart vi ska..." "-Ja... Titta, där är några!!" "-Hej, vi ska till några av dem här platserna, vet ni vart de är?" "-Får vi se?" ...en lapp lämnades över till två okända händer... "-Nej, det är ingenting vi känner till, vi har nyss flyttat hit, men lite längre ner på vägen så ligger det ett konferenscenter, där kan ni fråga!"
Väl nere vid konferenscentret så pågår det ett midsommarfirande omgärdade med röda stugor för fulla muggar. Vi svänger in och K hoppar ut för att fråga första bästa kransbärare. Efter lite ordväxlingar så ser jag henne gå vidare, då hoppar jag ut och tar med mig The Dog aka Berra ut i skuttet. Det spelas dragspel och folk ser så där lagomt svenskt glada ut. Fel, fram till mig kommer nämligen en karl och säger: "Hi there! I just heard that you don't know where to drive..." "-Yes, that's true. We are a little bit lost..." "-No you are not, you are where you should be, here, take this!" Och fram till mig räcktes en midsommarkrans. Jag var inbjuden. Men det var ju inte riktigt vad vi siktade på, vi ville ju hem till I. Jag och Berra traskar oss fram genom klungan av skrattade människor kompade med dragsspelsmusik till K som hade fångat en sån där fager kock. De stog djupt försjunkna i hans mobiltelefon som bjöd på vägbeskrivningar och samtal till vän för att få oss på rätt väg.
Ja, det hela slutade lyckligt. Nu sitter jag här lagomt mätt på jordgubbar och grädde serverade hos I med kärlek.
Kommentarer
Trackback
