Grundfärg
Första lagret hägrar. Det är urplockat i det rum som jag bara för 2 veckor sedan piffade till så fint. Fint enligt mig alltså, det är stor skillnad.
Återkommer med en bild på målarlaget.
Åter i gult.
Nu är arbetskläderna på.
Kaffet snart i.
Och kollegorna vid min sida.
Att vara med bil
Jag har lagomt till att mitt körkort behöver förnyas skaffat min första bil. Mallig? Jag? Neee....
Det känns verkligen som om det är på tiden.
Den är fin, den är blå, den är miljöklassad.... och bäst av allt; den är min.
Jag är så rädd om den att jag på allvar funderade på att ta av mig skorna när jag skulle köra den för första gången. Det går nog över snart, denna överpedantiska syn på bilägandet. Men just nu så får nog världen leva med att jag ställer mig 2 mil ifrån närmaste vägg, bil och soptunna.
Annars då, jo Svenssonlivet har sin gilla gång, köpte 20 liter väggfärg under gårdagen (behöver jag tillägga att jag fick ställa färgen i bagageutrymmet på MIN bil?!! Svängarna efter det blev långsammare än vilken annan 90-årig bilförare som helst...) för att måla om i vardagsrummet.
Mitt jag år 2011 skulle ha tagit sig för pannan och suckat åt Mitt jag idag, "-Sicken typisk svensson..." Idag förstår jag inte varför jag tyckte att det skulle vara något att suckas över. Det behövs ju målas om....
Näe, nu ska jag ta med jycken ut på en morgontur innan jag kör min (MIN) bil till jobbet. Allt medan karln sover tungt på övervåningen.
Peace.
Här sitter jag och studsar på stolen
Morgonfrisyren säger mer om mitt inre än allt annat idag.
Ta i beaktning att allt spret inte har med mitt hår att göra. Det står en blomma på fönsterbrädan.
Jag har anmält mig till vårruset. Det skulle jag aldrig ha gjort om det inte var så att det var en riktig gobit till kollega som kom förbi mig under gårdagen med en lista med vilka på jobbet som ska vara med och springa vårruset. Jag satte min tilltro till att det nya schemat jag hade fått skulle rädda mig och hoppades starkt på att det rent tidsmässigt inte skulle gå att få ihop: "-Jag slutar klockan 17... Va synd då hinner jag nog inte..." "-Nej, men det är ju lungt! Det startar inte fören klockan 18, då kan Du ju vara med! Va kul!" "-Ja.... Va kul.."
Detta har lett till att jag:
- Har i sammanlagt 1,5 timme suttit och letat en bra karta som ger en tydlig bild av hur loppet går.
- Lagt till ett inre högre tempo. Allt går fortare, att gå på toa, att äta, att klä på mig, att bestämma mig...
- Utan resultat, sökt med lykta och påk efter vinnartider från föregående lopp. Bara för att få en, om möjligt, ännu högre prestationsångest.
- Funderat otaliga gånger på att avanmäla mig.
- Gått upp tidigt så att jag kan få skjuts av karln till banan.
Detta har i sin tur lett till att jag:
- Har druckit alldeles för mycket kaffe.
Och detta har i sin tur har lett till att jag:
- Har fått ont i huvudet.
Näe, nu ska banan testspringas.
Morgonstund
Att kliva upp klockan fem är "inga problem" för mig. Ställer jag alarmet och lägger telefonen tillräckligt långt bort från sängen så rullar kroppen igång förvånadsvärt lätt. Inte varje dag, men som oftast.
Igår kände jag mig kär, likaså idag.
Vaknade klockan fem med ett enormt skrivbehov och skrev ett kärleksbrev till karln, därefter så slank jag i springkläderna och gjorde en morgontur. Långt innan större delen av halvön hade vaknat. Det som mötte mig var som bomull i själen. Frostbeklädda ytor på träd och vägar, en blå-orange himmel, krispig vit snö och lugnet. Lugnet som smittar mitt hjärta så enormt lätt, det sitter kvar. Lugnet alltså, hjärtat tar jag förgivet.
Tänkte ta kort på härligheten, men benen gick snabbt och flåset var uppe i varv. Plus att det skulle vara svårt att förmedla en sådan naturskön vy.
Har jag sagt att jag känner mig hemma?
Puss i blåbärsskogen!
Hjärtat mitt
Hjärtat mitt har förgyllt mitt liv.
Det är bara kärlek och allmänt vardagslyx. Alltid.
Jag ska vara pappaledig
Den 11maj.
Ledig för att hjälpa far.
Det är om en månad....
Ledig för att hjälpa far.
Det är om en månad....
Det vankas bullar
Det är ju ändå min födelsedagsmånad och i övrigt så är livet alltid en fest.
I väntan på skjuts, i väntan på egen pärla i väntan på ingenting och allt
Här sitter jag och väntar på att min skjuts ska stiga upp.
Pigg som en mört efter en skön natts sömn så har jag och håriga Herr Z vaknat tidigt och tagit oss en morgonspurt. Titt på vad pigg han ser ut!
Nu har chaffören vaknat!
Tjos!
Blir med pärla
Äntligen.
Efter 10 år med körkort så är det dags. För egen bil. På fredag. återkommer med bild på dunderåket närma hälga.
jahaa...
...det är så här det känns att vara trött.
Har sovit brevid en karl som snarkar och 10 meter från en hund som slickat sig på tassarna fruktansvärt högt.
Det är tur att jag älskar dem. Tur för dem alltså.
...och käppen.
.
Här är bananerna som var lovade.
Yes.
Jag har...
...
......
.........
................
Den där meningen har jag "skrivit" i 3,5 timmar nu.
Fullständigt förlorad i "vad skule jag skriva egentligen"...
..
....
........
............
Dem där meningarna tog 1,2 timmar att skriva.
Gu, vad seg jag är.
Bild.2:
Fröken D.
Århundradets smartaste kvinna.
Bild.2:
Movits på Pusterivk. Det yns va?
;)
Bild 3:
En sol.
Den är lika över hela världen. Passa på att njuta medans Du lever.
Vänta.
Nu börjar det
Första dagen på nya jobbet.
Om 15minuter så får frukost och energibar visa vad dem går för! Nu jäklar är energin på max!
Deluxe
Hittade inget i huvudet. Hittade dock en anteckningsbok. Väljer att vidarbefodra det som kändes och skrevs ned en tid tillbaka:
Den stora yrheten infinner sig ofta, påtagligt och konsekvensberikande. Det bubblar i mitt huvud, det darrar i min läpp, det förtjockas i min hals.
Känslorna är på. Ej av. Möjligheterna är många. Ej få. Kärleken är oändlig. Ej utdelad i kvot.
Benen bär det stora hjärtat av tacksamhet. Ibland blir det tungt, då vilar jag i det som gör mitt hjärta fullt. Då andas jag samma luft som någon jag har nära hjärtat.
Benen blir lätta igen och tårarna som gör blicken grummlig av känslor får kraft, allt blir tydligt. Allt som egentligen betyder något blir tydligt. Alla platser blir trygga och mina att göra vad jag vill på.
Världen kan leverera allt, jag är glad att jag har lärt mig att sålla likt ett durkslag. Det som ger mig energi blir kvar. Det som ger mig energi, tas tacksamt emot.
Hjärtat går att fylla i all oändlighet av kärlek. Det finns inget stopp. Det är skönt att inse vad som egentligen betyder något i livet.
Lycka och kärlek.
Var och hur man hittar det blir tydligare och lättare för varje steg. Stegen stärker och renar en förut så förvirrad skäl. Kvar blir bara ett ord med stor betydelse: tack.
Helt slut
Det är återigen dagens sanning.
Snart kommer vändningen.
...och bananerna...
Snart kommer vändningen.
...och bananerna...
Rasande...
...fart.
Timmarna går fruktansvärt fort. Jag hinner inte med allt. Så jag prioriterar. Senarelägger fantastiska bilder på bananer, djurmönstrad käpp och tuggummin till senare.
Sov sött.
Timmarna går fruktansvärt fort. Jag hinner inte med allt. Så jag prioriterar. Senarelägger fantastiska bilder på bananer, djurmönstrad käpp och tuggummin till senare.
Sov sött.
Gör några knop i morgonrock
Mjää...
Skulle inte vilja påstå att det går fort idag.
Gårdagen blev lång. Jädrans bra och förbannat härlig. Fick avsluta presentationen med bravur, gå på middag med goa kollegor, fick presenter, lyssna på Räfven och Movits och avslutade det hela med nattlig husesyn hos Donnan Deluxe.
Nu ligger jag här och väntar på att energin ska kicka in och att jag ska ta mig ur betongen och möta solen med ett skinande leende. Mmm... Det blir intressant att se om det händer....
