Ett lugnt inre omsluten av ett stormigt yttre
Stormen sliter med sig träd, små hus, delar av stora hus. Förstör egendom och frihet. Allt händer norröver och här sitter jag och hostar. Allting är verkligen relativt, just nu så skulle det sitta fint att kunna åka upp och med en gloria på huvudet och en gospelkör bakom ryggen för att återställa allt till det bättre med en liten fingervisning. Jag jobbar på det, men tills vidare så får jag nöja mig med att göra det jag kan här i Raggarstaden. Pfft. Här pratas det om att frisyrer är svårt att hålla på plats och att "-..det blåser så kallt..." Joomenvisstserruatte. Allt är relativt.
Samtidigt som att det är jobbigt att veta att kärlekarna i norr tampas med långt mer energi- och penga krävande saker än vad jag gör. Så får det ändå mig att inse hur bra vi har det. Hus som till stor del håller, resurser som är effektiva och välgörande och människor som till största del ser att det ändå bara är saker som Dagmar har förstört och inte liv. Tillomed den lilla kaninen klarade sig.
Tacka vettja den positiva reflektionens sida.
...och en tuff mor.
