.leende.guldbrunaögon

Det var själva grundidéen till vad jag ville sätta på pränt denna gången. Att man har det gott, det måste det allt för snäva skärpet i midjan vara ett tecken på.

Och .d.e.t.   .s.p.e.l.a.r.   .i.n.g.e.n.   .r.o.l.l., bara man mår gott. Att må gott är att kunna känna njutning i sitt liv, ofta, nästan jämt. Det gör faan jag. Jag njuter när jag tar den stärkande morgonpromenaden till jobbet, jag njuter av att jobba där jag jobbar och med dem jag jobbar med, jag njuter av alla nya och gamla människor jag får träffa varje dag, jag njuter att ha ett bo och att få dela det med sambosarna från himmelen, jag njuter av att ha en fantastisk familj som gör sig påminda på bra och jobbiga sätt, jag njuter när jag har ont för då vet jag att fram till dess att jag fickfackjövlaskit-ont i tex knäet så var jag frisk som en nötlärka och sen passar jag på att njuta av känslan som kommer att infinna sig så skön efter att knäet har läkt.

Jag njuter av ett liv som är fantastiskt roligt. Det finns så många härliga människor där ute! Det finns så otroligt många människor som bär på så enormt härligt mycket positiv energi.

Det blev jag bryskt påmind av (på ett motsägelsefullt sätt) för några minuter sedan när jag tung i baken efter 5 lussekatter (den sjätte ligger och väntar på mig snällt i påsen i det gråa sätet brevid) satt ned och väntade på stationen. Några skjärthållplatser längre bort hade en grovt alkoholpåverkad gammal karl hittat ett par tjejer i, låt oss gissa, fjortonårsåldern som han försökte fråga om dem visste om dem befann sig i stockholm (jag var vid detta tillfälle EJ i stockholm). Tjejerna gjorde narr av honom, de satt verkligen och (med lätt uppmjukade ord, för att göra det mer rumsrent) munsket (ursäkta!) honom rakt upp i ansiktet. Den alkoholiserade karln förstod självklart inte mycket av vad de två "söta" flickorna gjorde. Tillslut så resar han sig vingligt upp och tar sikte på mina röda skosnören. Jag tänkte, att bara han inte är otrevlig så ska han faan få sig ett trevligt bemötande. Det behöver han. Eller rättare sagt, det behöver JAG GE HONOM. Och inte var han otrevlig, han var däremot oerhört förvirrad. Jag försökte förklara för honom att han inte befann sig i stockholm, vart han var, att jag inte alls var gift med hans bror och att jag inte hade spillt på mina vita skosnören.

När han står framför mig och försöker, med en ledssen snordroppe under näsan, förklara för mig att han verkligen inte vet vart han är någonstans POOOW rasar han mot mot mig i 190km/h. För en sekund så hann jag tänka: äckelgubbe. Men när han ligger i min famn och jag ser över den stackars ryggen de två "så söta" tjejerna hånskratta sig bort ifrån vårt håll i raska steg så inser jag, och speciellt efter gubbens ursäkter, att han inte alls var någon "äckelgubbe". Dem små djävlarna hade knuffat honom på mig. Den 45åriga karln i svart slips i skjärtbänken brevid kommer till stor hjälp när han lyfter upp den skruttiga människan ur mitt knä, slänger hans arm över sin axel och säger lungt: "Jag tar Dig till en betalstation och fixar biljetten, Du ska hem och äta snabbmakaroner och må gott". Tack karln med svart slips, vem Du än är.

Hur som helst, det är många sidospår idag, så sätter jag fart efter tjejerna med tanken: "Det här ska dem faan inte ha ostraffat, jävla ouppfostrade småfn***!!!" Efter 5 sekunder så inser jag att dem inte heller mår bra. Det kan dem bara inte göra efter ett sådant beteende. Så jag fortsätter i samma takt, i samma riktning, med samma mål i sikte fast en helt annan fras väntandes i munnen.

Jag hinner ifatt tjejerna, knackar den ena (den som jag upplevde var förjävligast) på axeln och säger: "Nästa gång ni träffar en full människa och puttar ner honom i någons famn, så hoppas jag att den där gubben bara är förvirrad, inte har en kniv och inte är arg, jag hoppas också att den där någon är en människa som förstår att den där gubben bara är förvirrad och att den där någon sitter brevid ett varmhjärtat själ som mer än gärna hjälper till. Jag hoppas för er skull att nästa "jag" förstår att ni inte tycker om er själva speciellt mycket och därför behöver hävda er på ett sånt jävla lågt sätt. Jag hoppas och önskar att ni inte tror att ni förtjänar det beteende ni har nu, ni kan bli lyckliga. Bara ni knuffar rätt fyllegubbe i rätt kvinnofamn. Och använd kondom!"

Det var med ett andetag sagt och nu några minuter efter inte helt ordagrant återberättat. Men SåGottSom.

Reaktion:
Ena tjejen skrattar tills att den andra med dem hårt sminkade ögonen utbrister: "-Jag är oskuld..."
Den första tjejen med den alldeles för lilla jackan tittar på den andra tjejenn och säger förvånat: "-Jag med..."
Jag själv blir förvånad. Ganska mycket. Över den stumma situationen. Ingen ironi. Den hårt sminkade lilla tösabiten säger därefter:"-Förlååååååt!" Och springer därifrån. Ut, i den kalla aftonen. Kvar står en inte allt för hårt sminkad liten tjej och bara tittar på mig.

Rent impulsivt så ger jag henne min oöppnade påse nappar och säger: "- Jag är ingen främling, hade jag varit det så hade Du inte ätit dem här. Okej?"

"-Okej..."
Sen försvann hon.

Och nu sitter jag här och funderar över vad som verkligen hände.

Jag behöver några kloka ord, tack.