Min bästa semester. Någonsin.
Det var ett konstaterande.
Nu är jag en arbetande själ. Alltså arbetande med lön. Inte så där härligt snäll som gör saker för den goda sakens skull, middagar och kram/leende-tack. Now it's real money!
Exakt 15:16 så kollade jag på klockan för att memorera tiden då jag mentalt landade på jobbet igen. Kroppsligen så var jag här 10.00, mor släppte av mig framför personalingången och jag bokstavligen grät likt min gamla farmor när jag verkligen insåg att jag behövde skiljas från den mest inspirerande personen i mitt liv. Vilken stjärna. Är jag hälften så bra mot mina eventuella framtida barn så går dem en garanterad trygg och lycklig framtid till mötes, och jag kan pusta ut inför pensionen. Då det är pay back time. (För dem som inte riktigt hänger med på vad jag precis sa: min mor kommer att få en kopp konjak och en filt med tillhörande sällskap varje söndag då det blir dags på hemmet) Tills dess, så får jag väl fortsätta att kitta fönster och hoppas att det räcker som tack-nytta.
Näe, nu är rasten slut, och jag har fyllt på med energi så att det räcker och blir över (förhoppningsvis) tills det är dags att stänga för dagen.
Behöver jag säga att det är pinsamt bra business-väder idag?
Regnet asöser ner och människor har tydligen väldigt många tomma utrymmen i deras hem att fylla.
Och.
Tomheten som jag kände i mitt hjärta innan semestern i södra norrland är fylld med kärlek.
Nu är jag en arbetande själ. Alltså arbetande med lön. Inte så där härligt snäll som gör saker för den goda sakens skull, middagar och kram/leende-tack. Now it's real money!
Exakt 15:16 så kollade jag på klockan för att memorera tiden då jag mentalt landade på jobbet igen. Kroppsligen så var jag här 10.00, mor släppte av mig framför personalingången och jag bokstavligen grät likt min gamla farmor när jag verkligen insåg att jag behövde skiljas från den mest inspirerande personen i mitt liv. Vilken stjärna. Är jag hälften så bra mot mina eventuella framtida barn så går dem en garanterad trygg och lycklig framtid till mötes, och jag kan pusta ut inför pensionen. Då det är pay back time. (För dem som inte riktigt hänger med på vad jag precis sa: min mor kommer att få en kopp konjak och en filt med tillhörande sällskap varje söndag då det blir dags på hemmet) Tills dess, så får jag väl fortsätta att kitta fönster och hoppas att det räcker som tack-nytta.
Näe, nu är rasten slut, och jag har fyllt på med energi så att det räcker och blir över (förhoppningsvis) tills det är dags att stänga för dagen.
Behöver jag säga att det är pinsamt bra business-väder idag?
Regnet asöser ner och människor har tydligen väldigt många tomma utrymmen i deras hem att fylla.
Och.
Tomheten som jag kände i mitt hjärta innan semestern i södra norrland är fylld med kärlek.
Kommentarer
Trackback
