.leende.guldbrunaögon

Det känns som om jag har dagmattat de håriga bestarna och den stora lillebrodern samt beundrat solen i en evighet. Precis lagomt länge för att tycka att resa, jobb och ohårigt sällskapande är den härliga melodin.

Igår var jag på hundkurs. Allt från småråttor till håriga yrväder presenterades för varann och till dagmattens förtjusning så plöjde Mr.T

Okej, jag tar tillbaka det där med "förtjusning". Jag förstår inte hur en hund kan vara så lugn och len i min famn och att de små ljud som kommer från det lilla paketet är sövande snarkningar till att det lilla rosadoftande födelsedagspaketet förvandlas till ett jäkla muskelknippe med käkar sända från downunder och med ett jäkla frustande... I hård förtvivlan så plöjdes banan med den andra lilla, verkligen söta valpen som skulle träffas under ordnade och betalda former. Dem fick skicka in den stora diplomathunden för att läxa upp Mr.T Och vips! så var han fromm och len igen. Hunden har ett läskigt igenkännande lynne.

Men det finns hopp. För både honom och mig. Vi har ju båda gått på hundkurs.
Jag har genomskådat min brors baktanke.

Här är suddiga bilder på håriga bestar och solen i olika ramar


Mr.T aka Plöjarn


Åååh, så söta......


På led i sjumilaskogen


På span bland barr


En sol


Behöver verkligen skryta om solen, havet och träden hemma. Dem gifter sig på ett kort. Ja, i verkligheten likaså.


En till!


Nu är det sluttjatat om dagssolen.

Här kommer istället en brinnande kvällssol. Såpass eldlik att tanken "Det brinner i grannbyn..." hann åka ett varv i tankegången:




Jag har tänkt på lyxen i mitt liv.
Att jag har tre bon jag kan åka till och känna "Äntligen hemma..."
Just nu åker jag från boet som ligger närmast mitt jobb till dem två bona som ligger närmast mitt hjärta. Jag behöver nog åka bort så att jag inte blir allt för bortskämd.


Borta bra men hemma bäst!
/Alltid hemma