Det är dags att någon tar tag i det här tänkte jag och underhåller dem rastlösa med denna blogg som är lika ologisk som låttexten och lika härlig som dess författarinna.
En förskönad bild av livet med överskattade fotografier och underskattade texter.
Bortsett från magontet förstås
Och så skulle jag vara trevlig att berätta hur det gick: