.leende.guldbrunaögon

Det är min grej. Det är så jäkla skönt när vägarnas asfalt inte tyngs av stressade människor i deras hårda bilar, när fåglarna hörs lång väg, när tystnaden blir så påtaglig att ens andetag aldrig har ljudits högre, när världen är ens egen utan några konstigheter, när man i vissa fall möter firarna av natten på väg hem i fågelkvitter och morgonsol i hopp om att ingen ser dem. Jag ser dem, ingen klär sig så där snyggt en söndagsmorgon.

Jag underskattade min hastighet under morgontimmarna, tiden som jag trodde det skulle ta att svettas till jobbet gick mycket fortare än förväntat. Då har jag ändå emellanåt gått så långsamt att jag inte har missat hackspettens frenetiska slag vilket resulterade i att fingrarna förlorade känsel i de få plusgraderna.

Nu är jag dock framme, gulklädd och redan startat att jobba lite tills jag kom på mig själv att en frukost bör intas för bästa resultat. En ovan kaffedrickade dricker kaffe och det kittlas i benen igen. Det är en jäkla tur att jag inte har ett stillasittande arbete, då hade jag fått ta ut min energi på att snurra kontorsstolen tills jag skulle bli så illamående att jag lika gärna kunde vara människan som gick hem en tidig söndagsmorgon med högklackat och gårdagens smink.