.leende.guldbrunaögon

Det är inte en vanlig tisdag, det blåser, förändringens vindar. Det blåser inte hårt, det knakar bara lite i husknutarna.

Mätt på nuet och redo att ta nästa kliv kanske det heter. Klockan är barnet i jämförelse med livet. Livet är uppe i gångfart, snart dags att skaffa sig snabbare medel eller skönare skor. Mina skor förresten, de påminner mig om när jag är för långsam på ett hyffsat smärtsamt sätt; snörar jag på mig mina joggingskor och väljer att GÅ i dem, så får jag skavsår. Joggar jag i dem (som dem bevisligen är gjorda för) så får jag inga skavsår. What´s up with that?

Med ledig dag så tillkommer långfrukost. En lååång frukost på samma antal timmar som det tar att åka tåg upp till kärlekarna i norrland. Det går att jämföra så enormt mycket, man måste bara vara vaksam vad man väljer att jämföra med.

A.
Så är det.
En annan sak jag har kommit fram till:
Jag måste vara längre än vad jag upplevs. Eftersom jag både kan stå stadigt på jorden men samtidigt ha huvudet i det snurrande blå.
Det kanske hade varit bra att få en förberedande kurs innan livets början. En förberedelsekurs på hur man väljer och att det finns så enormt många val.

Många val och inga måsten.


Jag måste inte, jag vill knäppa kort på resten av dagen.
Kvällen bjuder som vanligt upp till dans, vi ses där.