.leende.guldbrunaögon

Jag ska norrut och förundras som alltid över alla människor som korsar min väg när jag är på resande fot. Vart ska han? Vart har hon varit? Varför har hon ingen väska? Är det där verkligen hans ungar? Menade hon precis att hon skulle rycka ut tungan på honom om han svarade henne lika illa igen? Hur många gånger kan dem där "små" flickorna säga "asså"? Undrar om han känner att byxorna inte täcker hela hans bak? Undrar hur mycket chips hon egentligen har ätit? Undrar om han vet att det inte riktigt är socialt accepterat att raka skägget mitt i gångstråket, bland allt folk? Svor han precis högt åt busschaffören? Vänta här nu, kom dem där två ut precis samtidigt från samma toalett nu? Jäklar vad han sneglar på mig, jag undrar jag vad han tänker på? Undrar om bistrovärdinnan kommer att tycka att jag är lätt underlig om jag går och köper ytterligare en chokladkaka? Näe, nu har jag kollat igen. Han var verkligen inte snygg, skitpiss-synundersökning? Oj vad hon på perrongen ser ut att frysa. Faan vad fint det är ändå, att åka tåg. Jäklar vad han snarkar! Undrar om han tycker att det är okej att jag buffar på honom? Har han med sig egen sprit på tåget? Jaha...det är därför han sneglar så, han är onykter och jag är färgglad.

I afton så ska jag träffa min varma mor. Hon erbjöd en macka och ett glas vin som kvällsvickning. Efter erbjudandet så brilljerade hon med ett skämt som jag hört iallafall 4 gånger förut, av henne, och därefter så skrattade hon högt. Det absolut bästa med henns skämt är att dem bara blir roligare och roligare för varje gång jag får höra dem. Det läggs (som i att lägga, inte ben) alltid till små paranteser eller omvägar som gör att det ibland blir svårt att förstå hur hon kommer att leverera poängen(som jag sen förut redan vet) men på något sätt som kommer hon ändå fram till det klockrena slutet. Så för att ge Dig en bild på hur kvällen ser ut efter att denna mening är skriven: Den dryga halvtimmen kvar sittandes på ett snabbtåg i korallblå klänning, apelsinorange kofta och blodröd halsduk med en halvfull, sneglandes karl sittandes brevid( bör tilläggas att i sin arbetsskrud bestående av svarta kostymbyxor, grårutig instoppad skjorta och blankpolerade skor drickandes från en flaska i portföljen desperat ringandes på vänner som "gör något angenämnt i afton). Därefter så sätter jag 100 spänn på att jag har en mor som parkerat bilen, gått upp på perongen och kommer stå i en allt för stor  svart fjällrävenjacka (jag fick betalt för att skriva det) med armarna utsträckta och kommentaren "-Oj, oj... Här kommer storstadstösen direkt från Paris i sina höga klackar!". Därefter kommer vi att kura in oss i den fortfarande varma bilen, gasa ut på E4:an och svänga av i lagom höjd med Trondheim för att fortsätta i motsatt riktning på en liten oupplyst väg, kantad av höga snötäckta granar ut mot den lilla fiskebyn vid det lagomt istäckta svarta havet. Väl framme kommer hon att säga något tänkvärt innan vi kliver ut ur bilen in i värmen på den tallskadade lilla stugan omsvept av det norrlänska lugnet. Väl inne kommer jag inte kunna hålla mig längre, då kommer jag att överraska morsan med fotokalendern som jag beställde för någon vecka sedan. Hon kommer att bli pinsamt glad och bjuda på choklad som tack. Sen kommer vi att skåla in vår mysiga helg tillsammans över ett glas rött, prata om allt och inget. Inse att klockan blivit såpass mycket att den nya dagen startade för längesedan och skiljas för några timmar med orden: "-Sov gott!"

Det är härligt att veta innan hur den roliga historien slutar.
Omformas den av omvägar så berättar jag det lite senare. Dock så känner jag mig lugn i mitt vetande den här gången. Till och med SJ är i tid.