Dagens - Morgontåg
Jag känner att alla på det glest befolkade tåget är avundsjuka på mig.
Jag har ju en sån där underbar mor. Människan i fråga har gjort matsäck till mig. Jag tänkte knäppa kort men blev alldeles för exalterad när jag öppnade den bruna papperspåsen hon hängt över mig när vi vinkade av varandra vid perrongen. Där i låg lingongrova med prästost, tomater, grurkskivor med kärleksfullt bortskalade kanter och smör som hade bretts ända ut till smörgåskanterna. Slurp. Därefter så fick jag öppna en liten plastbytta och likt en japansk grupp av små människor som tittar på ett fyverkeri skulle ha sagt "-Aaaaaaaaaaaooo!!". En av mina totala favoriter, avokado med fyllning. Jag åt det med silversked och kände mig som ett litet barn. Det enda som saknades var frukostsällskapet, skaparen själv, morsan.
Och vilka dagar jag har haft, allt från liv till död har avhandlats, med mycket kärlek. Det blir nog så, när någon har somnat in och en annan fyller år. Tårar kan som sagt både komma av glädje och sorg, men blött är det. Det enda som inte har varit blött är vädret, solsken har gett solskenshistorier. Allt med näring i form av mina favoriter fisk, choklad och vin. Hade jag fått välja att hädanefter bara svälja 5 saker så är det de tre nyss nämnda sakerna plus grönt och vatten. Det är guld. Det är lyx. Och oj vad jag känner mig bortskämd, det är väl självklart att jag inte vill åka härifrån för att jobba och leva på massproducerat. Det är självklart att jag inte vill komma tillbaka till mitt ostädade bo och mitt taffligt fyllda kylskåp. Det är ju bara så självklart. Det är med glädje och bävan jag ser framemot nästa tripp till norrland. Då är det dags att säga hejdå till morfar, men jag ska inte göra det ensam, jag har underbara människor runtomkring mig, människor så fyllda med kärlek att liknelsen blir blek men att jag ändå gör ett försök; likt kråset på en ölmagad mellanchef i lagomlandet.
Idag då, idag så kommer jag sent till den gurkätande arbetarstaden, såpass sent att jag kommer att släpa mitt pack svettigt fort upp för huvudgatan, snabbt som attan snöra om till mina gamla kärlekar; inlinesen, förhoppningsvis glida fram som raggarbilen en sval sommarkväll och landa på jobbet lagomt svettig för att inte kunna känna skillnaden på duschvattnet och min egen svett. Därefter "rocka jävla gris" på cementgolvet, dricka kaffe med kollegorna och i vår"värmen" glida till mitt stökiga bo igen. Jag önskar att jag kunde göra om min dag imorrn också, för det skulle betyda att jag får vakna med mor, äta en fantastisk kärleksfull frukost och... mja, jag skulle nog nöja mig där.
Jag har ju en sån där underbar mor. Människan i fråga har gjort matsäck till mig. Jag tänkte knäppa kort men blev alldeles för exalterad när jag öppnade den bruna papperspåsen hon hängt över mig när vi vinkade av varandra vid perrongen. Där i låg lingongrova med prästost, tomater, grurkskivor med kärleksfullt bortskalade kanter och smör som hade bretts ända ut till smörgåskanterna. Slurp. Därefter så fick jag öppna en liten plastbytta och likt en japansk grupp av små människor som tittar på ett fyverkeri skulle ha sagt "-Aaaaaaaaaaaooo!!". En av mina totala favoriter, avokado med fyllning. Jag åt det med silversked och kände mig som ett litet barn. Det enda som saknades var frukostsällskapet, skaparen själv, morsan.
Och vilka dagar jag har haft, allt från liv till död har avhandlats, med mycket kärlek. Det blir nog så, när någon har somnat in och en annan fyller år. Tårar kan som sagt både komma av glädje och sorg, men blött är det. Det enda som inte har varit blött är vädret, solsken har gett solskenshistorier. Allt med näring i form av mina favoriter fisk, choklad och vin. Hade jag fått välja att hädanefter bara svälja 5 saker så är det de tre nyss nämnda sakerna plus grönt och vatten. Det är guld. Det är lyx. Och oj vad jag känner mig bortskämd, det är väl självklart att jag inte vill åka härifrån för att jobba och leva på massproducerat. Det är självklart att jag inte vill komma tillbaka till mitt ostädade bo och mitt taffligt fyllda kylskåp. Det är ju bara så självklart. Det är med glädje och bävan jag ser framemot nästa tripp till norrland. Då är det dags att säga hejdå till morfar, men jag ska inte göra det ensam, jag har underbara människor runtomkring mig, människor så fyllda med kärlek att liknelsen blir blek men att jag ändå gör ett försök; likt kråset på en ölmagad mellanchef i lagomlandet.
Idag då, idag så kommer jag sent till den gurkätande arbetarstaden, såpass sent att jag kommer att släpa mitt pack svettigt fort upp för huvudgatan, snabbt som attan snöra om till mina gamla kärlekar; inlinesen, förhoppningsvis glida fram som raggarbilen en sval sommarkväll och landa på jobbet lagomt svettig för att inte kunna känna skillnaden på duschvattnet och min egen svett. Därefter "rocka jävla gris" på cementgolvet, dricka kaffe med kollegorna och i vår"värmen" glida till mitt stökiga bo igen. Jag önskar att jag kunde göra om min dag imorrn också, för det skulle betyda att jag får vakna med mor, äta en fantastisk kärleksfull frukost och... mja, jag skulle nog nöja mig där.
Kommentarer
Trackback
