.leende.guldbrunaögon

Det porlar om ett rykte i blogghavet om den såkallade förälskelse-fasen. Nystartad blogg som man inte kan hålla fingrar, tankar och tid ifrån. Varför blev inte jag drabbad? Det här måste tyda på något gott, det här kommer att sluta förjäkla bra, jag kommer utveckla ett stadigt förhållande med min blogg. Ännu bättre, vi kommer att gifta oss och skaffa barn. Eller barn förresten, det är bara för blivande föräldrar, dem generna föddes inte jag med. Här tar släktträdet slut, ingen press brorsan, men allt hänger på Dig nu.




En kniv som inte platsar i bestiklådan längre. En till rättare sagt.

Jag har inga som helst planer på att delge om min fantastiska vardag, även om jag ser ut som en dröm ( en fantastisk sommarängs-dröm, såklart) så ska jag självklart inte glänsa för mycket (rätt och riktigt), utan här är vi drypligt oärliga, med fantastiska kryddor kallade ironi, konstlad bitterhet och försköning. Allt för er. Eller rättare sagt, allt för min mor (försköningen av tillvaron iallafall), så att hon utan några som helst tvivelaktigheter vet att jag mår och frodas.


På tal om att frodas; jag äger en trimmer

Och det är jag väldigt nöjd med. Äntligen. så har jag ingen annan att skylla på att jag ser förjävlig ut i håret. Men billigt blir det. Dock slås jag av att jag vill raka bort allt (ingen fara mamma, att slås av en tanke ger sällan resultat, om jag inte får idéen efter några glas förstås) det låter ju så triggande härligt när den tuggar på, hade jag levt på ånglokens tid så skulle jag kunna jämföra med känslan att vara lokförare på ett sådant och känna hur hela maskineriet väldoftande tillfredsställande härligt tar mig igenom de svenska urskogarna. I mina tankar så var det iallafall så mysigt att vara ångloksförare.




Arbetskollegan G

Sa jag att jag har jobbat arslet av mig sen jag startade min blogg? Inte. Näe, men där har ni min skitdåliga ursäkt. Jag har i ärlighetens namn haft otrolig press på mig själv att det här skulle bli fantastiskt bra, men som märkes, så la jag pressen på hyllan och fortsatte med käppen istället. Min fantastiska humor, den som jag kan peta på folk med, fälla dem likaväl. Den karl som i framtiden snubblar i min grop kommer att ha det förjäkla roligt. Allvarligt alltså.