.leende.guldbrunaögon

Här ligger jag i min säng, det är måndagskväll och jag ska resa i tiden genom att publicera det i morgon, tisdag. När jag jobbar. när jag verkligen inte har tid eller fokus att göra något sånt här. Så vad ska jag skriva till framtiden...

 

Och här klagar jag över att jag inte fick sova i natt på grund av drömmar fyllda med illsinta vargar. Sen så sätter jag mig ned med min frukost och läser lite tidningar digitalt, läser om 4-åringen som hittades död efter några enstaka timmar av letande. Plötsligt så inser jag att här inte finns mycket att klaga på.

Jag tänker på det ädre syskonet som barnet bråkade med och därav stack iväg från lekplatsen. Tänker på hur många timmar, dygn, veckor, månader, år det syskonet kommer att tillbringa med att tänka: "-Om jag bara inte hade bråkat..."

Jag hoppas att det går fort för polisen att ta reda på vad som har hänt. Jag hoppas att det hela var en tragisk olycka.

Valet av att sprida denna händelse vidare är enkel:
Älska våra syskon!
Även om dem kan vara irriterande in på bara skinnet så är dem värda en oändlighet av kärlek.

Sen bör tilläggas att vi inte ska blunda för de förvirrade och sjuka människorna. För visar det sig att det var en just sådan som tog det lilla livet, så hoppas jag att det tänds mycket energi bland alla men speciellt bland de människor som just idag sitter på positioner där de verkligen kan ändra på hur vi tar hand om dessa människor i behov av vård. Att man inte fortsätter att agera när det redan är försent, utan att man fångar upp i tidigt skede. Jag återkommer när jag kommer på något smart och fungerande. Tills dess så ska bannemig lillbattingen till bror min få sig en kärleksförklaring.

1. Det regnade in på mig när jag satt och åt lunch på jobbet idag.
Detta är ju inte så konstigt eftersom det är ett gammal hus, rostiga rör Du vet, och förmodligen så kommer taket att lagas vilken dag som helst ändå, så jag känner mig lugn.

2. Min favoritfärg är grönt.
Äntligen kan jag skriva in i alla "mina bästa vänner"-böcker den lucka som jag alltid lämnade blank, för efter alla dessa år så vet jag äntligen vilken min favoritfärg är. GRÖNT. Lägg därtill lila och rött... förmodligen också gult, grått, svart brunt, blått...

3. Människan kommer aldrig att kunna resa i tiden.
Jag är ledsen att Du fick veta det så här, men det är ju jäkligt logiskt om man tänker efter. Skulle vi någon gång kunna resa i tiden så hade vi inte ens funnits. Magstarkt för den starke, blaskigt för den svage, men det är ett faktum. För att citera den vise: "-vi kommer att utplåna oss själva på något sätt innan vi har kommit fram till hur man gör", för att citera ytterligare en vis en: "-Vi reser ju redan i tiden, in i framtiden, hela tiden..."

5. Fyran är hemlig, än så länge. Femman däremot:
Jag kommer förhoppningsvis bli gudmor igen, till en hårig best. Aj mitt arma hjärta, en till att kära ner sig i, det är tur att här finns outtömlig kärlek.



Jag fastnade inte på kort denna afton, tro mig jag försökte verkligen. Kvällslektyren gjorde däremot det.

Tack och nattinatti!

Eftersom jag fick semester i fredagskväll så ser jag det här som dag tre. Bara så att ni är med på räkneprocessen.

För att göra det lite krångligare så tar jag gårdagens guldkorn som nummer tre, även fast det borde vara tvärtom. Fast vem säger det förresten, här är det ju jag som sätter reglerna.

Jag skiner som en sol, underbart väder, luften går att andas och ingen behöver tänka på om dem ska packa med en jacka, det är helt enkelt så att man får sätta på sig den där jackan.

Luke Skywalker sitter på min axel och vårdar mitt sår. Andra axeln är totalt bekymmerslös. Lite skevt lastad idag med andra ord.

Förresten,
ett tecken på att man behöver duscha håret: man kommer inte ihåg när man gjorde det senast.
Ett tecken på att man vaknade på rätt sida: skönsång och piano till gräsklipparljud var väckarklockan
Ett tecken på att man mår bra: man mår bra.
Ett tecken på att det är dags att träffa bror snart: jag saknar hans norrlänska ironi.
Ett tecken på att man behöver städa: jag har letat ena delen av sladden till mobilladdaren i över en vecka utan att hitta den.
Ett tecken på att man är kärlekskrank: det gör skönt ont i hjärtat.
Ett tecken på att man behöver snyta sig: det är ansträngande att sitta ner och andas.
Ett tecken på att man behöver något nytt: det gamla känns slitet.
Ett tecken på att ens nya joggingskor är fantastiska: det gör bara lite ont i benhinnorna.
Ett tecken på att det finns för många tecken: det är dags att ta tag i den här dagen.


Och ytterligare ett förresten:
Snart så återförenas jag med mors kamera, då lovar jag inte att jag lägger upp bilder, men däremot så lovar jag att knäppa en jävla massa.

Och just ja, bilderna från personalfesten i slutet av mars ligger fortfarande och myser i min kamera utan datorsladd.

Det där med avståndsbedömning är en svag sida hos mig.

"-Fisken jag fångade som slant var så häääääääääääääär stor...."

Jag jobbar dock på att bli bättre, genom att äta kanelbullar i sängen. Gott och mysigt under själva inmundigandet, men ack så efterklok man är nu då. Jag måste helt enkelt ligga väääldigt stilla för att inte reta gallfeber på mig själv i natt. Antingen det eller att skaka av lakanen nu. Men gör jag det nu så kommer jag förmodligen inte att hitta tillbaka till den otroligt sköna sitt/ligg-ställningen jag har just nu. Sicket dilemma.

Jag bjuder på en hemgångsbild i de sista strålarna sol som den lilla staden krämade ut till kvällsluften.

Ja just ja, här är beviset på att jag inte blev för läcker för internet under gårdagens permanent. Det syns i och för sig knappt på bilden, men det är nog för att det knappt syns i verkligheten heller. Jag fick höra "-Va snygg Du är i håret" idag, med ett efterföljande: "..vart klipper Du Dig?". Så det är väl själva huvudsaken. Thi.....




På vägen hem från jobbet så stannade jag på en mack och för att köpa bullar. Utanför stod två polisbilar, suget efter kanelbullar var större för rädslan av att trampa in mitt i en elduppgörelse mellan tjyv&polis. Det visade sig dock att poliserna hade donutsmöte med tillhörande kaffe och "höhö..."




Och så Bron med stort B's kvällsutsikt


Det är dumt att säga något annat än att jag är nöjd med dagens arbetsinsatts. Det är också dumt att säga att jag borde sova nu, det är ju så jäkla logiskt. Lika logiskt som att det finns otroligt vackra människor här i världen. Tack!