Tillägg

Att lyssna på livemusik medan man sitter och funderar över jordgubbsröran gör underverk.

Det är bara dumt

Dumt. Dumtdumtdumt. Att klaga på något.
Se vad lite jordgubbar och grädde kan göra för ens humör..



Och vad har jag roat mig med idag då, jo en stor jävla tokgalen storstädning inkl dammsugning, tretvättning, dammning av 11 mattor, golvmoppning, skurande, putsande och diverese torkande. Är så jäkla nöjd.

Därefter så gick jag ner på staden och köpte mig en flaska rött. Fick en godisask för att jag var mogen nog att visa leg utan att bli tillfrågad. Detta medförde enbart att jag kände mig alldeles för ung för att vara där.



Med ett beundrande leende över kvalitéerna denna förare besitter knäppte jag kort på härligheten.

Tilläggas bör att det var ca 25 centimeter till bakomliggande parkerad bil. Någon som känner sig träffad?



Mina tankar och drömmar fick luftburna uppenbarelser igår när jag såg luftballongen som svävade högt över de.... PRECIS just nu så sitter jag och lyssnar på en LP med Cat Stevens, som har hakat upp sig, så nu har jag lyssnat på honom när han sjunger "dancers" alldeles för många gånger för att det ska vara roligt. Ville bara ha det sagt.

Fixat.

Finpaus.

Dagens problem

- Skavsår under hälen
- Morgontrötthet
- Finnig
- Inga rena kläder
- Svettig i värmen
- Dåligt med varmvatten i duschen
- Utan paket idag
- Inget boende?

Med det sistnämnda problemet i listan så görs den mer viktig. Den punkten sätter liksom perspektiv på de andra punkterna och gör dem i vanliga fall så ouppskattade jävligheterna till ren och skär nonsens. Tack för den Herr T, det känns plötsligt mycket bättre att kanske vara bostadslös. Det är som när man är sjuk, då finns det plötsligt bara ett problem, och det är just att man är sjuk, alla andra dumheter som man kan gå och tänka på i vanliga fall finns inte längre. Då gäller det bara att bli frisk. Det är ens problem.

På tal om frisk, men motsattsen; Herr T.
Ingen människa jag inte tycker illa om. Jag tycker bara synd om stackarn. Här vill han ju sumpa världens chans att få EXEMPLARISKA hyresgäster. Stackars stackars stackarn.

Dagens - Fail and reload

Gårdagens besked om det nuvarande boendet var en stor fail. Det krävdes en stor dos jävlaranamma för att ta sig genom arbetsdagen med tillhörande energiåtgång, men det gick och det gick väldigt bra!

Sen att man har en kollega (E) som lämnade ett meddelande så otroligt välbehövligt och tacksamt, gjorde så att dagen vände till något bra, mot oddsen.


Se bara på vad kvinnan kan!


Därefter hemgång och en aning pirr i hjärtat efter att ha blivit påmind om att mitt senaste kreativitetsprojekt på impuls är något jag har lovat mig själv att ha på mig minst en gång.


Jag blir nödig bara av att titta på den.


Så nu sitter man här, med en svårdefinierad känsla i magen, kommer jag att bo kvar? Ett pirr sprider sig ut i fingrarna som gör det vingligt att trycka på tangenterna. Hur går man vidare efter något sånt här?
Den återkommande känslan av att vilja vara nära sin familj gör sig påmind.

Så svensk som jag är så tar jag upp samtalsämnet "vädret" också. Vädret matchar mina magkänslor, så jag hoppas på sol i eftermiddag.

Fan.
Det här är nackdelen med att vara kvinna.
Jag vill:
- Inte ha "veckan"
- Ha mer skor
- Klä mig i klänningar varje dag
- Bli uppmärksammad av en prins
- Bo i ett slott
- Äta choklad. Jämt.
- Inte behöva få betala för nått
- Inte raka benen
- Fisa parfym

Det kan inte vara så mycket begärt.

Speedad morgon med en speedad dam

Det är nog så det kallas. I ca 3 minuter var jag trött imorse, det börjar vända med andra ord. Sen 06:24 så klev jag upp för att mötas av värmande solstrålar på frukostbordet och ett nattligt städat kök (ytterligare ett bevis för att jag kan sova fast det väsnas samt ytterligare ytterligare ett bevis på att jag bor med grymma människor).
.
Med, återigen, Bob Hunds "Fantastiskt" i öronen dansade jag in morgonen på det rena trägolvet, skakade rumpa i ett nattlinne med hus på medan gröten kokade och mackorna nästan smörades av sig själva. Det var som i filmen "Skönheten & Odjuret". Den scenen i slottet när alla bestick och möbler lever för att kunna städa och duka sig själva. Ja, jag dansade bort morgonens Odjur och välkomnade solens Skönhet. Gröten smakade dock skit efter att jag hade råkade hälla ner en stor mängd vitpeppar istället för kardemumma. Eller skit är väl att ta i, det blev sting i den och min oförmåga att slänga mat bidrog till att det blev rent på tallriken även denna morgon.
.
En morgon så ska väl även jag lyckas med frukosten. Utan spill och kryddfadäser.

PickCandy och IQbefriande ögongodis

Som rubriken lyder. Det är det som driver mitt maskineri idag, sen så skulle jag självklart kunna sätta allt åt sidan för ett äventyr också. Men på den punkten är jag dock kräsen, inget ut och lalla bland fulla människor vars fylla enbart skulle trötta ut en lagomt lättpåverkad själ som jag.

Lagomt bra äventyr en lagomt härlig fredag kväll för en lagomt svensk kvinna:

- Åka (läs köra) mc
- Åka (läs köra) bil
- Bli bjuden på bio
- Måla på ett hus (lite bara) och bli bjuden på en "tack-för-att-Du-målade"öl
- Få gamla avlagda kläder och sortera bland dem, testa på min egentillverkade catwalk och göra såna där snurrar i slutet
- Rama in bilder (baktanken är att dem ska vara galna så att jag får skratta åt andras idioti)
- Bli utbjuden på en promenad (för att göra det mer äventyrligt så ska det helst regna när det gäller)

Eller så blir det pickCandy och någon nödig film.


Den allmänna förvirringen

"- Hjälp!!!! Min plånbok bränner i fickan, jag har allt för mycket på kontot, hjälphjälphjälp! Hjälp mig göra slut på mitt lidande!!"
Allmänheten verkar ha tagit ett steg tillbaka i utvecklingen, det som gick så bra med miljötänk och krigsavvecklingen. Ingen verkar jobba heller, eftersom det finns all tid i världen att irra bort sig i habegäret. Det är lite väl mycket slitande i ärmarna på mig idag. Jag botar det med att trycka i mig redigt mycket vitlök vid lunchen, rapar fortfarande pest och bölder en varm sommardag utan vatten.
Styr upp detta motbjudande leverne med att halvhjärtat leta efter tuggummi och halstablett, samt att ha ett drypande brett leende.

Även att jag provkör senilsnörerna idag. Det var tydligen någon varning på dem, att man blir misstagen som tant eller bibliokarie. BibbilikarieasBibbliokareBibibililiokaries.Karies.

Jag ska nog borsta tänderna. Idag.


Idag igen

Ännu en förlorad dag för mina benhinnor. Jag tror att dem tror att dem är gjord av wellpap. Det positiva med det är att dem är bruna iallafall.

Varför förlorad?
Jag vaknade ur en fantastiskt dröm till en kvinnlig röst i fjärran. Mellan högtalarskrollet så kunde jag urskilja barnskratt och skrik. Det var friluftsdag med tillhörande 60 meter spurt, höjdhopp, längdhopp, häcklöpning (tsss...) och lunch i det fria.

Efter frukost, klänningsskapande och lite eftertanke så hasade jag nyfiken ner till friluffsarna, självklart med en hurtig outfit, och ställde mig för att titta på alla glada barn (och självklart alla jävligt griniga ungar också, som nästan piskades runt) på dem olika stationerna. Efter en kort stund så kommer en överhurtig gympalärare fram till mig och vi byter några korta meningar så som: "-Vad härligt väder det är!", "-Va glada barnen är!" och slutligen "-Du kanske vill springa några varv?" Ja, jag kunde ju inte säga nej. Hade känts konstigt att stå där och titta på friluftsdagsungar i hurtkläder. Så självklart slängde jag mig ut på banan (ett träningsformat som jag uppriktigt sagt skulle kunna spy på, att tvinga mig runt på en kort bana som man skulle kunna göra till en oändlighet) och sprang som aldrig förr, efter ca 20 meter så skrek benhinnorna "-ÄR DU HELT JÄKLA DUM_I_HELA_HUVUDET?!!!". Med den överhurtiga gympalärarens energifyllda blick i backhuvudet så tvingade jag mig runt tills hon vände på klacken, då passade jag på att lika fort kuta bort från barnskriken. Jag förstår ungarna.

Nu ryker benhinnorna

Har bränt alla kvarvarande friska trådar i benhinnorna i och med ett intervallpass i motionsspåret. Smart, nej. Roligt, ja. Speciellt roligt är den nya styrkestationen med stockar och bräder som gör att man känner sig som en medtävlande i Sveriges Starkaste Man. Eller gladiatorerna. Jag har ingen som helst aning om vad redskapet heter, men det liknar en stege som ligger horisontellt 2 meter upp i luften, i den svingar jag mig gladeligen likt en apa (eller gladiator) fram och tillbaka. I mitt huvud så ser det förjäkla bra ut, i verkligheten kanske inte, men det är känslan i att lyckas som är det bästa... och att inte skada sig är väl ett plus att räkna med i lyckoruset som kommer efter en avklarad apkonst.

Dock så blir händerna otroligt slipade. Jag ser ner på mina skogshuggarhänder och funderar på att klippa naglarna så att jag inte ser allt för ologisk ut. Tanken att skaffa gymhandskar till denna nyfunna hobby har slagit mig, men eftersom jag anar att jag efter några gånger kanske inte kommer att tycka att det är lika roligt längre, så känns det lite överkurs. Samt att det rent estetiskt i mina ögon inte ser allt för normalt ut att jogga med sådana handskar. Jag får helt enkelt leva med mina skogshuggarhänder så länge som jag tycker att det är kul att låtsas vara med i gladiatorerna. Sicket dilemma.

Förövrigt så kan jag nu delge världen som inte kommer att se mig idag att jag har tvättat håret OCH kammat mig. Det är alltså inte lika lättantändligt längre pga all hårspray, men det ska jag nog se till att ändra på. Fast inte fören fredagen är över då jag ska få brandutbildning på jobbet.

Den lättpåverkade sidan av mig som sväljer allt jag läser har hört att man ska duscha benen i iskallt vatten efter att ha ansträngt dem, jag stog och utförde denna syssla (som inte kommer att bli en favorit) idag, den har jag i och för sig testat förut när jag har haft smärtor, men jag vet inte riktigt om jag ska lita på "experterna". Någon form av sanning ligger nog i denna teori, eftersom jag vet av erfarenhet att under det kalla vinterhalvåret så är det inte mycket smärta som känns i benen. Sommaren är så extremt mycket värre. Det bara måste ha något med kylan att göra. Så jag ska nog låta det bli en tradition att duscha isande kallt. Kanske.


Och det där med ormar förresten, hur kan det vara så att jag som verkligen inte gillar dem, redan har träffat på 5 stycken. Det kan inte vara normalt. Dem måste söka upp mig. Jag borde byta parfym. Eller hårspray. Eller svettlukt.

MP

..också känt som MorgonPigg.

Jag är ju för F ledig idag, väljer att vakna klockan sex, vara dundertrött men inte kunna somna om. Det är fina grejer det.

Mastodont-arbetspass under gårdagen, dessförinnan var jag i norrland för att ta och ge kärlek till mor och bror. Avslutade vistelsen med en promenad med E och Berra. Resultat:


Älskar blommor. På kort.
Jag kommer att "ut"vecklas till en dam som skickar vykort med blommor på till mina unga släktingar. Uppskattat, javisst.



Varulven blev en tuss och jag gladde mig åt glädjeskutten han bjöd på. Sicken kärlek!



Framtisplaner.



4:e ormen för i år, 2:a ormen tillplattad, 1:a gången jag vågade sträcka ut handen för att fota fobin, även fast jag vet att den är jättedöd (inte bara död) så reser sig håret på kroppen. Jämnade ut obehagligheterna med choklad.



(s)kärgårdsidyllen stör mitt behov att bo i lägenhet.



VedGudinnan.

Idag är jag en vek gudinna, lagomt trött för att inte orka, lagomt pigg för att inte somna.

En ny dag gryr, oändligt är Ditt stora äventyr.

Rubriken sa det, jag var det. Dags att välkomna ännu en fantastiskt dag i min famn.
Gör det Du också så kan vi höras ikväll.

Födelsedag. Igen.

Bror fyller år idag.
Har firat honom så pass mycket så att magen värker just nu.
Har firat honom så pass mycket så att det känns som om det är jag som fyller år. Igen.
Och inte gick jorden under idag heller. Attans.


Jag tog kort på den flugindränkta rutan i hög fart.
På väg norrut i Sverige.
Isåfall om jorden hade gått under.

Så skulle jag ha haft något att titta och minnas jorden med.

Äntligen ÄrtFia!

Väljer att låta färgerna tala, dagens berättelse fås pusslas samman av frivillig lagomt till sänggående och nattens vackra drömmar.

Jag hjälper till på traven:


Det snabba tillfrisknandet har dessa att tacka.



Det härliga morgonhumöret har dessa att tacka




De lätta stegen till jobbet hade dessa att tacka



Och den här bilden är skitigt oviktig i detta sammanhang

Det här börjar bli en fin vana

...att ägna en del av rasten för lite filosofi i form av ego-studier display:ade i textform på cyber-rymdens dammiga servrar.

Snusförnuftiga meningar trängs med djupa tankeåtaganden gällande bo, kärlek och framtid. Det går väl så där, bäst.
På tal om bäst, jag har äntligen fått byxor, är därmed inte med i klubben "kjol på jobbet" längre, det känns också så där, bäst.

Och inte för att lägga grädde på glassen men ändå glänsa med något ingen ändå förstår, snart så ska jag träffa den stora lillebrodern, fira honom (även fast han inte vill).
Han är en stereotypisk norrlänning i mina ögon, alltså tyst, sjukt ironisk humor, grov och med tung fot på pedalen, pedaler som han förövrigt älskar i alla dess former bara dem sitter i ett fordon värt att lyssna på.

Skönt att fylla år på dagen då världen beräknas gå under, ingen idé att spara på serpentiner, ballonger och omslagspapper med andra ord.


Dagsverket

Pärs och paranthet har ramat in min dag likt ett svartvitt foto från en smartphone-app tillhörande en liten nybliven tonåring som tycker att tugga tuggummi är det tuffaste som finns.

Men jag klarade det. Med bravur. Har funnit krafter i mitt (v)arma hjärta som jag nästan trodde att jag hade tappat bort. Men med tanke på att hjärtat är lika stort som en knuten näve (?) så är det inte så svårt, egentligen, att leta upp borttappade saker i den tickande livsmaskinen.

Jag startade dagen med att inte gå längs med den hårt trafikerade vägen, utan la till några minuter extra på min väg till jobbet för att bringa lite liv i mitt sinne. Resultat;

Och dagsverket gick som sagt med bravur. Konstigt.


I lätt frustration startade jag min väg tillbaka till staden med vad jag trodde enbart några minuter kvar på mobilbatteriet för att lyssna på motiverande musik. Precis när bob hund började att sjunga "-faaaaannn..tastiskt!" så lurar en skön böna förbi mig på cykel med ett fyndigt leende. Jag var inte sen med att bjuda in mig på pakethållarhäng. Svoooosch sa det och jag var 14 år igen, hade nyss varit på tonårsbus och fick skjuts av min bästis hem till mor och far. Det var härligt att filura där bak på cykeln med andra ord. Och vilken böna sen! C, om Du läser detta, så önskar jag Dig en god natts sömn med tillhörande drömmar om värme, bus och härlig galenskap!

Tillbaka till hyddan så värmde jag öra och hjärta med samtal till min far för att boka om vår dejt. Det var tydligen svårt att synkronisera våra scheman. Men desto hjärtligare när vi väl ses. Nästa vecka med andra ord. Jag hoppas bara inte att världen går under på lördag. Hoppas hoppas.

Åter igen

..jobb-bloggandet är på hög nivå.
Eller låg.

På tal om lågt:
Idag går jag på alvedonben, skakiga och något lättande för huvudvärken.

På tal om hög:
Min i vanliga fall så höga smärttröskel är på pinsamt låg nivå. Allt gör ont. Men ändå inte. Framtidsutsikterna är dock ljusa, det sa asiaten som skrev lappen i dagens lyckokaka... Lyckokaka? Heter det verkligen så, jag hoppas att jag gör mig förstådd. Nu får det vara nog med yrsel för idag.

Smäll!


Yes we can!


Back on track #2

Jaha, då har man hostat slem, blödit näsblod otaliga gånger, haft feber och därefter huvudvärk a la dödsångest.
Trotsade huvudvärken igår med att krypa ner till staden och ge mig själv motivationspresenter. Det gick bra, att ge mig själv presenter alltså, men det gick mindre bra med huvudvärken. Jag som trodde att frisk luft kunde bota det mesta, tji fick jag. Hursomhelst så gav jag sjukan två dagar. Därefter skulle jag vara frisk, idag är dag 3, då jag ska vara frisk. Med en alvedon, otaliga vitamininjektioner och en mastodontfrukost så har jag lurat mig själv såpass bra att jag tänker hasa mig själv till jobbet, därefter prestera likt en gud och sen, sen, ja sen, så får jag dunsa i säng (längtar redan).

Till helgen så ska jag bege mig norrut, återigen, för att dels fira min stora lillebror på födelsedagen samt se om världen verkligen går under. Går den inte under så ska jag fira även det med pompa och ståt.

Solen skiner igen, fantastiskt, och så mycket gladare är jag också att den inte har gjort det de senaste dagarna när jag legat och ojjat mig i min sjuka. Det är .hemskt. att vara sjuk när det är bra väder ute. Jag ser hellre att det är fint väder med tillhörande solsken och bara ben när jag jobbar än när jag ligger hemma och är förbannad över att jag är sjuk.

På tal om sjuk. t.
Jag har stängt av mig från cyberspacen under sjukan för att, ja för att huvudvärken inte tyckte att det var roligt att vara "social" på det sättet. Idag satte jag igång cirkusen igen. Ingenting har hänt. Inget nytt. Inget roligt. Det kanske inte är så jäkla tufft att vara uppkopplad ändå.
Fast jag behåller min tuffhet i och med jobb trots huvudvärk, snygga brillor och ett brilljant leende.
PLUS vetskapen av att jag ska träffa far i morgon. DET är tufft!

Fridens!


Trävligt

Att ha ett arbete där man träffar människor på ett mission, även om detta mission kan vara att bränna sönder hundralappshållaren, flanera, dryga på sin kredit, jävlas eller förundras så är det så "inniBombens" intressant. Jag får så många frågor "-Passar den här hemma hos mig?" (ja, vad ska man säga, "JA" brukar bli det lättaste svaret att komma undan med) eller "-varför har Du gjort så att den ser ut så här, det funkar ju inte, det är ju skitdumt!" (för .jag. har ju självklart designat alla varor. Alla. )
Det är mysigt helt enkelt.

För att skärma av från människor så är det härligt att när tiden är inne jobba på sin förmåga att umgås med trä.

När...

...ögonlocken är i jämnahöjd med platsen där avsaknaden av ett oefterlängtat adamsäpple skulle ha suttit om jag hade mer i byxan och mindre innanför pannbenet Då är jag trött.

...jag anar en viss ovilja i att hata tanken av att sova i kläderna som jag kan ha när jag tar den lite mer ansträngande vägen till jobbet i morgon morgon. Dvs sandigt leriga springbyxor. Då är jag trött.

...jag ser katter i varenda skugga. Då är jag trött.

...jag skiter i vilket inför kommande dygn. Då är det dags att sova.

Hej hjärtat

"Jobb-bloggande" på hög nivå.
*Här viger jag en del av min rast till att dela med mig av huvudstofftet. Minimalt.

Jag har farit och flängt sen innan påsk, flängt flängt flängt, inte hunnit landa, fast har ändå landat på något konstigt jävla vis på varje plats jag har flängt runt på. Det känns som en resa bort att bara ta sig till jobbet, det tar ju ändå timmen att ta sig hit, på en timme i ett flyplan kan man komma riktigt riktigt långt bort. Amen.

Misstolka ej, jag vill inte bort, jag vill hellre hitta hem. Känna att den dörr jag låser upp med min nyckel inte bara är tillfällig, att jag har det jag behöver på platsen där jag har min ordinarie tandborste.
Att känna lugnet bland de mest grundläggande behoven en människa kan ha.

Jag skulle behöva antingen en jäkla rik vän ELLER en fantastiskt smart vän. Både ock är ju att föredra. Den rika vännen skulle kunna bjuda mig på helikopterturer till min familj/släkt som just nu känns lite väl för spridda för mitt eget bästa. Fast. Miljöpåverkan är ju lite väl för negativ i just detta senarie.
Så okej, jag behöver en "tokigt-jävla-puss"-smart vän, som kan uppfinna ett sätt för mig att genom en knapptryckning ta mig dit jag vill. Då skulle jag tilloch med kunna bo i det lilla uthuset hos bror, när han blir less på mig, trycka och bo i vardagsrummet hos mor, när hon blir less på mig, trycka och hamna i soffan hos far, trycka, hamna i Japan för att kunna hjälpa till att få alla dessa bostadslösa människor på fötter igen, trycka, vila lite i norrland, trycka, hamna hos bror.


Näe, förresten, jag tar tillbaka de två vän-ansökningarna, det blidde piss av dem båda, den första pga miljön, den andra, för att det blir ett ännu värre flängande än nu. Det är BRA om det tar tid att ta sig till platser och människor, då blir upplevelsen av dessa två så enormt mycket mer uppskattad och upplevd. DET är viktigt


Dagens - Dopp

Fast där är rubriken en aningen missledande.
Det var faktiskt inte idag som jag doppade min soluppvärmda kropp i det svala stora blå, det var i går... rättelse, lilla blå, det är ju trots allt bara Mälaren = fusk med norrlänska ord.

Eftersom jag har fått uppfattningen av att jag inte alltid går att lita på (?, vilket är heeelt fel, jag står starkt på båda fötterna, lika starkt och stadigt som en gammal ek med rötterna i jorden sen 200 år tillbaka och utan något vägbygge i sikte) så har jag knäppt kort på händelsen, eller, det var inte jag, det var M.

Det känns som om jag är lite solblekt i skallen. Hjärncellerna fungerar inte som jag är van att dem gör, i ordinarie fall: som rinnande vatten mao.
Här kommer premiärdoppet som jag är så jädrans nöjd över.




Och här är ett förtydligande, det var inte vidare kallt, det är alltså inte kylan som jag är så jädrans nöjd över att jag bemästrade, det är något så mycket värre...
Jag hatar ormar.
Det prasslar nämligen till när jag glad i hågen med bestämda steg vandrar ner mot vattenbrynet.
En orm.
En meter lång.
Tanig i och för sig, men ändå.
Den simmade iväg med huvudet ovanför vattenbrynet likt en jäkla storsjöodjur.
Jag fick, förutom sol-och nyätensvettningar, helt plötsligt en flod på ryggen. Allting kittlades och jag tappade andan. Jag hatar ormar. Jag hatar ormar. Jag hatar. Hatar. De få gånger jag kan tänka mig att ta i en orm är på någon semesterort med en van ormtjusare och några öl innanför västen samt om jag måste dra bort en orm som bitit sig fast på valfri del av min kropp. Jag hatar ormar.

Men jag badade ändå. Två gånger.

Förresten

Jag städade ur några köksskåp i dagarna,
det var längesedan någon gjorde det sist.


Back on track

Eftersom många frågor kring livet har avhandlats de närmaste två veckorna så slängde jag upp mig på bönepallen i  lördags. Jag tänkte att det var väl lika bra. En yta på 18x23cm för stuss, 1x2,5cm för fötter och noll handtag, lägg därtill en fartblind bror och jag i en "jag-bryr-mig-inte"-mood = framgång!

Blandad fartkänsla, besök på motorfestival med tillhörande segway-körning samt en titt på en lastbils - och grävarutställning och lördagens bravader hade bara startat.



Åket


Med hjärtat i halsen och adrenalinet i fingerspetsarna tappade jag upp ett bad med grönt badsalt och rött vin. Ville inte lämna idyllen kärlekarna och laxen. Men nu har jag gjort det, är som det så fint heter, back on track. I samma stad där jobb och boende finns. I samma stad där solen lyser kroppen varm.

Jag köpte en solros igår.
Den lyser upp mitt fönster i takt med solens morgonstrålar. Jag borde köpa mörkläggningsgardiner, visst, det är bra att vakna i tid, men när solen går upp innan 5.00 så känns "i tid" som en jäkla överdrift.

Morfar


Sov gott.

Skjut mig i foten och kalla mig hes

Jag vet,
udda rubruk.
Udda dam!

Hur som, jag satt och skrev igår och insåg att jag satt och blunda efter ett tag, ruskade om huvudet, vaknade, skrev, för att senare komma på mig själv att blunda. Det var då jag insåg att med ögonlock tunga som minibussar och fingrar klumpiga som schemaläggare att jag behövde släppa taget om dagen och välkomna natten.
Förövrigt så tror jag att jag pratar i sömnen, jag har vaknat flera gånger med ett "ljud i halsen", som om jag pratar så högt att jag väcker mig själv och sen när jag vaknar så har jag ju självklart ingen koll på vad jag sa så då slutar jag att prata. Än så länge pratar jag i lagom samtalston eftersom jag inte har hört att jag ska "hålla käften".

Det är med en sten i magen, tunga fötter och vacklande hjärta jag åker norrut ikväll.

Här kommer fortsättningen av det jag pausade i och med sömnens intåg:











Tänker på Dig morfar!

KorsiÖgat

Dagen gick i kärlekens tecken.
Uppvärming till Norrlandsresan med andra ord.
Tack!




Två gobitar!


Ytterligare två goagobitar!


Mitt alldelles egna sötsnöre med blåtira


Och därefter har jag roat mig med blad, blad, pollen och husväggar.


Nått träd


Nått "love"


Nått i färg, Natursköna.
Nu måste jag verkligen krypa ner i sängen, eller måsta och måsten, är så jädrans trött, resten av bilderna kommer i vanligordning imorgon.

KySs!

Bättre dåligt minne än dåliga minnen - eller bara - Hopp!


Jag fick finbesök av M idag

Hon hade med sig den minsta matlådan i mannaminne samt en liten blåtira som hon hade fått då hon handlingskraftigt pucklade på sig själv igår.


Under lunchstoppet så började det att hagla, känns lite som ett skämt att jag ens skriver det när jag minuten efter ringer till bror som pratade om att han kört mc i snöfall. Han ska alltid vara värst den jäkeln.



NagelVagelHagel



SötaNosen herself



Innan HoppeTosserna satt igång.
NU BLIRE HOPPA AV!
HOPPSAN!


Jag skrattar åt mig själv. Hånler nästan. Ja men titt'pån. Den odrägliga jag en icke-offentlighetsdag som ljusades upp av M och J.


PrimaBallerina


KickIt-Baby!


Jej äe jue så jäklerns spääänstig!



Tack sötsnöre!

Den var det fart i sa Flickan.

Knappt styrfart på mig idag.
Jag vill ha en bil, då krävs det inte så mycket mer än bränsle i tanken och en lagomt tung fot för att få upp en behaglig fart. Skulle nog behöva ha det just nu, fart, allt går som sakta. Värre än NorrlandsSakta.

Ja, som sagt, det var ju dags för tre stycken karlar på intervjuer igår. Det gick alla tiders men jag kan inte påstå att jag blev specillt betuttad i någon utav dem.
Sammanfattningsvis: En såg mig inte när han hälsade på mig (oerhört viktigt att kunna ge den man hälsar på någon sekunds fokus, speciellt när man ev. ska bo med människan), en annan hade rosa visitkort som delades ut efter att handskakande och fika var över och den tredje var väldigt nöjd när han sa att han eldade upp alla sina möbler senaste gången han flyttade. Med 5 liter bensin.

Who to choose who to choose.

Valborg #2

Eftersom önskningarna var fler än förmaningarna:

Jag startar stortartat


"bikini-av-sopsäcks"-tävlingen, eller "sugrör-i-arslet"-kort


Sicken flicka!


Det var väl någon som inte blundade iallafall? Jag blundade också, måste ha gjort det, annars hade jag inte kapat av benen för den vackra nattsvarta valborgskvällen.


Det enda jag kan bjuda på från kvällen av mig själv.


Göööd vilka snygga läjdys!


Raddar upp, sträcker till och puffar.


Nästan alla blev bra på kortet. Nästan.


Det viftades en hel del.
Jag viftade bara åt folk att hålla sig åt sidan när damerna satt igång maskineriet.


SayWhat?!
Det är dumt att vara som alla andra när man kan vara grym...ast.

Förövrigt:
Snoret rinner och jag har en sten i bröstet.

Chipp!

Intressant kväll

Lätt laddad inför kvällen då det ska komma tre (3!) karlar hem till mig och mina sambos för att utsättas för grillning inför en eventuell framtid som en i gänget av de mest underbaraste människorna på jorden.
Jag är nästan nervös för mig själv, vad ska jag ställa för frågor? Hur kommer dem att reagera? Är det bra om dem är nervösa eller är det ett tecken på att dem inte platsar? Hur ser man att dem är nervösa? Är det om dem inte får i sig något fika? Får man knäppa kort på dem och ha en omröstning här? Det skulle ju vara förbannat roligt, OCH LÄTT! Skönt att slippa välja, eller välja bort kanske. Jag kan ju skriva en liten resumé av samtalen över fikat intill varje bild.

Efter förfrågning så kommer det fler bilder från valborgskvällen, jag som trodde att jag inte vågade lägga ut fler bilder iochmed risk för stenkastning. Men tydligen så går det alldeles utmärkt. Det är något jag kommer att göra efter intervjuena ikväll, eller så blir det imorrn, min .l.e.d.i.g.a. dag.

Jag frånsäger mig härmed allt ansvar över att bilderna snart kommer att bli offentliga. Amen.

Att göra en valborg


Att bygga sandslott i köket


Att ha en värdinna i bikini och protokoll


Att göra "tåget" likt det i Rio de Janeiro


Att smajla för kameran 1


Ann smajla för kameran 2


Att svassa ner i stämning de la "Sex&theCity"


Att träffa på godingar på dansgolvet



Att ha massa bilder på kameran på Unknowned people's som misstog mig och den stora kameran för vimmetfotografering



Att äta gott


Det var det.
Snart är det dags för ännu en arbetsdag samt en vardagsuppdatering.

Väl mött!

RSS 2.0