Dagens - Fasadvisning

Jag skulle på lägenhetsvisning, jag fick en fasadvisning.
Nyckeln var inte i E's ägo än, så jag fick se en snötäckt trädgård och sen likt en planerande inbrottstjuv med händerna formade runt ansiktet flåsandes på fönstret in till köket. Smög som en svartvitrandig björnbuse på altanen och knäppte i den mörka snöslaskiga torsdagskvällen ett kort på min framtida dörr.
Kortet ger i och för sig samma känsla av bostaden som jag upplevde på plats. Inte mycket med andra ord.
Men efter fasad- och fönstervisningen så har jag ett triumferande leende på läpparna; jag är med kollektiv! Imorgon bär det av mot framtida söndagsmiddags-kompisar. O yes, she made it.


Mitt bo

Så nu har jag två (2) bildmissions helt plötsligt. Personalfest och boet. Jäklar vilka klipphängare jag bjuder på. I väntan så briljerar jag med gångstråket till nyboet.


Oj vad givande...

Dagens - Egenstudie


3 B.T.B (Bilder av Tristess i Brunt)

Resultat av P.E.P (Packning Efter Personalfest), hittade inte ett enda par i strumpor så det blev en svart strumpa och en vit strumpa. Men det var ingenting som jag bara drog på utan tanke. Gjorde ett aktivt val av vilken färg som skulle sitta på vilken fot.

KvällsKuriosa.

BildFail

Jag skulle ladda upp smaskiga bilder från kameran men har lyckats packa ner sladden i någon av de alla fula bruna flyttlådorna. Då har jag åtminstone packat lite iallafall. För att ha bott i en möblerad lägenhet så har jag förbannat många flyttlådor. Förra gången jag flyttade så tog jag mod till mig och rensade bort så mycket skor att det skulle kunna sula alla fula fötter i en mindre stad. Sanning. Men ändå så behövdes två flyttkartonger denna gången. Någonstans så undrar jag varför jag valt att lägga ut svettiga slantar på skor som jag använder 1 gång i månaden, max. Tankeställare. Därefter gick jag ner på stan och inhandlade ett nytt par.

Fet mat och godis har gjort mig slö i soffan och städningen känns som ett evighetsjobb. Att flytta själv är inte roligt. Nästa gång så ska jag muta några svaga själar med mat och dryck så att det går lättare.

Ont i hjärtat har jag också, det tär att jag inte till 100% känner mig säker att jag vill/får bo i lägenheten som jag ska på visning till ikväll. Men, det är bara att bita i den sura karamellen och se det för vad det är, ett äventyr. Jag kunde skönja en nypa glädje i mors röst när hon sa att det inte är hela världen om jag inte hittar en bostad, eftersom det alltid finns plats i hennes hem. Modern med stort hjärta, det är sann kärlek!

Frysen är avfrostad, gårdagens makeup borttvättad, pratat med människor som dryper av kärlek, ätit årets godaste lunch på ett ställe med en hes fetaost-skärare, kammat håret, fått en hjälpande hand inför morgondagens frulabrunakartonger-flytt, mentalt förberett mig inför arbete imorgon, ätit x-antal kanelbullar (dem där goda jäklarna finns ju överallt) och laddat ner bilden som jag tog med mobilen på förberedandet inför gårdagens personalfest

Bortsnaggat-hår-kort. Inte helt friskt, men okej.

Nyss chattat med en kollega som skvallrade om att det var en hel del folk på jobbet idag som såg ut att må svårt hårt. Det hade nästan varit värt att ta sig till jobbet bara för att se det spektaklet. Tappra människor!

Kan inte någon bara plinga på dörren och ge mig en kram. Jag lovar att massera axlarna på den första frivilliga gobiten! På tal om gobit, har blivit lovad madrass av A inför mitt framtida spartanska boende. Det ska bli spännande. Det ska bli spännande. Det ska bli spännande. Det ska bli spännande. Det ska bli spännande. Det ska bli spännande.

Ja, de där smaskiga korten får helt enkelt bli en liten klipphängare.



Fortfarande sugen på kanelbullar, fetaost och choklad.
Jag är för smal för mitt feta leverne.

En till "gårdagen gör sig påmind"

Igår var det personalfest.
På riktigt.
Idag så är det flyttstäd.
På riktigt.

Det är pinsamt tydligt att det inte kommer få utmärkelsen "årets smartaste drag". Det är också pinsamt tydligt att jag med huvudvärk och gårdagens makeup kommer att frosta av frysen, skura badrummet och lyfta flyttlådor.
Ikväll så ska jag bege mig på lägenhetsvisning. Jag funderar på att ta med mig flyttlasset på en och samma gång. Det ser ju bra ut på papperet.

På tal om udda. Igår så hade jag med mig kameran, tappade inte bort den och komihåg att knäppa kort med den också. Smaskiga bilder från en smaskig personalfest kommer att läggas upp på denna smaskiga blogg. Alldeles strax.

Gårdagen gör sig påmind

Vad åt Du till middag igår?

Bullar
Det känns idag.
Jag är en extremt god morgonmänniska, men dem där jäkla bullarna gjorde nog inte susen. Bullmage nr.1! När jag vänder mig om så följer magen med en halv minut efter. Det är sant, det ska bli intressant att se hur jag parerar mellan kunderna idag.
"-Hej, Oj, Ursäkta, det är min bullmage!"
"-Naaaw, när kommer Ditt barn?"
"-Barn? Nej, bullar, vanliga hederliga bullar har byggt denna kropp!"

Varför en bullmiddag då?
Jo, jag ville ha en (1) bulle, väl där så fanns det nybakade bullar i massvis, i 1 (en) påse. Bra pris tänkte jag och slängde ner den i korgen, bra deal liksom, jag kände att jag gjorde ett klipp. Väl hemma tog maten lite väl mycket tid på sig, så jag tog en stekpannestor bulle medan jag väntade. Den var god, jag tog en till, och en till. Sen när jag kommit till den sista bullen i påsen så ursäktade jag mig med min pms och tog den också. Det är stora pärlsockerspår mellan soffan och köket.

Så, vad blir det för middag ikväll?
Vaniljmunkar?
Chokladbollar?
Det går inte att sticka under stolen med att varje diskussion med pms som anledning, går att vinna till pms:ens fördel. Det är ett monster.

Att sammanfatta intrycken till ett jäkla inlägg

Jag startar med en bild


På väg till jobbet

Så här ser det ut alltså. Det kan ju bara inte bli mer glamoröst, tur att det finns bra musik att kombinera sträckan med. Vissa kallar mig skogsmulle för att jag i ur och skur knallar likt en seriefigur till jobbet, det händer att jag ler för mig själv under sträckan; då lyssnar jag på radio, morgonpasset i P3 för alla icke bildade människor. Det är liksom det enda rätta.

Helgen då.
Ja, lyxfrukost med mor. Hittade mig själv på väggen,

jag borde ha suttit kvar där resten av lördagen,

men så blev det inte. Gick på staketfest med A och sen så styrde jag earth hour med P och hennes damer. Fantastiska damer. Gjorde Å med årets kräkigaste t-shirt.



Ett svagt ögonblick

Och köpte hårspray till mitt illa färgade hår (ja, det ska .inte. vara grönt)

Som om jag inte hade tillräckligt hårt hår. I dubbel bemärkelse.


På väg hem från jobbet så tog jag en förbannat lång omväg.

Gick med orden Morgonpasset levererade : "Om man går tillräckligt långt så hittar man det man söker."
Jag vet inte om jag lyckades, men de 4 bullarna gjorde underverk för min jävulska pms.


Dagens höjdpunkt

Jag fick en mugg av en kollega. En EGEN mugg! Min mugg! Jag har aldrig haft en sån, vet inte riktigt vart jag ska ställa den. Får man dricka ur den? Eller är det sånna som gjorde att man uppfann vitrinskåpet? Det måste ha varit det. Ska göra ett mission av det här, flest "egen-muggar" innan man dör vinner. 1-0 till Maria.


Helgens AHA-upplevelse

Jag har alltid undrat vart alla mina ex har tagit vägen, det är ju inte direkt så att jag springer på dem när jag är på stan, ut, på jobbet, på ica, på tågstationen, under bordet eller sängen. Dem har varit som borta, helt och hållet försvunna, tills häromdagen då jag sprang på varningsskylten. Jag tror dem har kul tillsammans, dem alla har ju sjuk humor eftersom dem har uppskattat mig.

Nej, jag vill inte ha en reemake av "Eva&Adam"-filmen, kommer ni ihåg när dem har möhippa för Eva och i en scen så har dem bjudit in alla Evas ex som kommer in i badbyxor på en rad och säger "-Vi älskar Dig Eva!"

Eller jo...

Precis så vill jag ha det. Och det borde ju vara lätt fixat, eftersom vi nu vet vart dem alla håller hus.
På en preem-mack i Västerås.

Dörrar

När någon går in genom automatiska dörrar som det står ut på, då måste jag stanna upp för att se och hoppas att det inte går ut någon precis då, så att kanske kanske dem blir stående i någon form av sluss. Jag vill se den stressade minen, hittills är det ingen som har fastnat. Synd nog.


Arla morgonstund

Jag sa ju det!
Popcornen är poppade, ryggstödet tillbakalutat och 3D-glasögonen är på:
Nu fortsätter det. Nu fortsätter livet på riktigt med en frisk huvudaktör.


M&M, long time ago, far far away!

...Eller hyffsat frisk iallafall.
Så jäkla skönt att inte kunna klaga på att man är sjuk.
Tänkt på det där, när man är sjuk så har man helt plötsligt bara ett enda problem, man är sjuk. Allt annat är inte prio överhuvudtaget. På det viset så är det väldigt skönt att vara sjuk.
Jag har inga problem ändå.
Allt är som sagt relativt.
Jag behöver vara utflyttad innan mars är slut och har inte kirrat boet för fortsatta månader. Men det är så yttepyttelitet problem om man jämför med vad många i Japan får gå igenom nu.
Hade jag haft en ordnad hemmamiljö så hade jag adopterat en Japan vid det här laget.

Emlig

Jag känner mig bedrövlig alltså.
Så här bedrövlig:

Det är så jäkla skönt att veta att det väntas arlamorgonstund med ljuvligt mycket endorfiner imorrn.
Smaskens.
På tal om fisk förresten.
Jag är så jäkla sugen på:

Mmm... ett självklart val för 2 år sedan.

Och galet galet gaaalet Gaaalet sugen på en drink med:

.l.i.m.e.

Men ikväll blir det annan gotta, självömkan och diverse framtidstro. Imorrn är det fredag. Skönt. Mor kommer. Underbart. Jag ska färga mitt hår och ta ett glas vin. Fantastiskt härligt. Allt för att avnjuta ett lyckat tillfrisknande.

Varför finns det så många presentationsbilder av karlar som har tagit kort på dem själva i badrumsspegeln?


-För att det är det enda stället i deras bostad där det finns en spegel?
-För att dem är sjukt ohändiga och eftersom det oftast är lamporna i baddrummet som går sönder (?) så blir det ett sååååå härligt mjukt ljus vilket i sin tur bidrar till snällare fotoresultat?
-För att dem precis har rakat sig efter dagar i skäggträsket?
-För att dem precis tänkte raka sig efter dagar i skäggträsket men har använt slut på rakhyveln och därefter insett att dem ser sjukt tuffa ut i sitt "jag-låtsas att jag inte-bryr-mig-om-vad-Du-tycker-skägg"?
-För att dem tycker att dem är skitsnygga?
-För att det är rummet dem presterar som bäst i?

Jag tycker att skägg är snyggt.
Kände att jag behövde förtydliga det.

En mor, en dag, en rea och fler än en bulle.







Morgonlyx med mor

Jag är fan aldrig sjuk (pepparpeppartaiträ). Om man bortser från avsaknaden av hjärnceller i vissa situationer så är jag dunderfrisk. F.r.i.s.k. Så nu har jag varit sjuk för 3 år framöver. Kvoten är använd.
Klarade hela 2 dagar från jobbet, innan jag av mina egna sjukstugefisar skulle kväva mig själv. Så jag gick till jobbet. På treo klarade jag mig hela dagen. Sen hämtade mor mig. Lyx. Köpte fika och körde hem mig. Lyx. Vi satt och fika likt två gamla vänner framför tv:n. Sov. Vaknade och åt frukost inkl. allt. Lyx. Fick skjuts till jobbet. Lyx. Hade en 7helsikes dag. Det var rea på min avdelning, folk stod redan timmen innan öppning redo och dregglandes vid deras kundvagnar. När väl timmen var slagen, hörde jag från håll hur de många skorna stampandes sprang i klungor mot det uppsatta målet, kastruller. Ja, kastruller, vem vill inte trängas över några kastruller? Därefter gick jag hem. Mindre lyxigt. Här fanns ingen mor som kunde umgås över bullar med mig. Så jag åt alla själv. Den enda som mår dåligt just nu är min mage. Den har detn stora bull-chocken. Jämnar ut det med att hosta mig till träningsvärk. Imorrn har jag deadline för hostandet. Då ska jag vara frisk. Eller så frisk jag kan bli.

Drömde mig bort efter att ha pratat med T. Hon har träffat en sån där karl. En underbar karl. En karl som bara vill vara lycklig i hennes famn, som en amerikansk romantisk komedi, borträknat den där tvisten som vill få tittaren att för ett ögonblick tro att det inte kommer att sluta lyckligt. Fast det slutar alltid lyckligt. T är lycklig. Så jag knäppte kort på lite vatten och tänkte att det är min kärlek. Inte vatten, men naturen. Skulle jag skriva en kontaktannons så skulle jag absolut få med avsnittet med "långa skogspromenader". Det är vardagslyx. Endorfinkick, jatack!


Mastodontvattenpölen

Sen så pratade jag med A. Hon har fått jobb i Storstan. Då stack det till i bröstet av framtida saknad.
Det kommer inte att bli dunderlångt till henne, men helt klart mycket längre än vad det är nu. A är någon som alltid brinner av kärlek. Jag önskar att alla fick en glimt av henne. Man lever längre av att bara se henne.


Förresten, vad hände med videosamtalen i mobilen? Det var ju så himla "hajpat" för ett tag sen. Det är ju bannemig skitkul att se dem man pratar med. Huuuur kunde det misslyckats? Kanske sket sig när folk började att minnas vaga ögonblick under partykvällen innehållandes videosamtal till framtida ex.

Och reklamen för guldbrev? Karln låter som om någon har knippsat honom, det är svårt att tänka sig att han var den bästa för den reklamen. Hur tänkte dem där? Här har vi en halvsnygg karl som låter som en tjej, ja, han kan ju nästan låta avslappnad när han säger sina repliker så, HAN TAR VI! Han kanske är rik? Jag tror han mutade in sig i reklamen, näe förresten, han är inte rik, hans PAPPA är rik och köpte en liten roll för sin otroligt bortskämda son som tror att han kommer att bli the next hollywoodstar efter det här. Har ni inte sett den, poppa popcornen, sleva upp glassen, stäng av mobilen och bänka er vid nästa reklamavbrott. Toabesöket kan vänta tills filmen startar igen. Let's enjoy the commercials!

Dagens - Ytterligare snuviga dag


Rondellskulptur

Ja, jag vet inte om det syns så bra. Men det är ett stort manligt könsorgan som storstoltserar i mitten av en rondell, likt en rondellhund. Det var inte själva skulpturen som slutligen gjorde mig fotonödig, det var tanken på människorna som gjorde den. Det lär ju inte tagit "klotter-kort-tid", ett sånt här mästerverk tar tid, planering och mod. Vackra människor det finns där ute i vilda världen...

Sen gick jag vidare till jobbet och gjorde dagen trots snuva, effektiv, serviceminded och glad. Undrar fortfarande vart jag fick kraft ifrån.

På väg hem ifrån jobbet så slog fotojävulen i mig till igen. En kaskad av foton på allt och inget men mest döda saker strömmade in i mobilens minneskort. Axplock:


Parkering



Radhus. Lagomt svenskt



Stålpinne och träpinne



Sol på pinne

Stret inomhus ger därefter stret utomhus för att hitta ljusglimtarna.


Bostadsbubblan kanske sprack idag. Man tackar för det och tar det säkra före det osäkra.
Sov sött.

Dagens - förväntningar

Arbetsgivarens förväntningar må vara höga, men den här arbetstagaren har ännu högre.
Jag förväntar mig att bli frisk när jag kommer till jobbet. Friskare än alla nötkärnor, lärkor och vinterfrossare tillsammans.



Good luck!

Bostadsbubblan

Min bubbla alltså, inte den som det snackas om i media. För det är två helt skilda saker med en gemensam nämnare. BOstad. Jag blir LF vid månadsskiftet. LägenhetsLös. Det har inte riktigt gått upp för mig. Det är två veckor kvar. Två veckor som också består av mycket jobb, så det där med lägenhetsvisning ska bli intressant att hinna med. Mina tider har en tendens att inte passa andras tider. Skumt. Men det är på ingång, bostad alltså, jag känner det på mig för jag går efter orden som en god vän gav mig för några år sedan: "-Det löser sig alltid för bra flickor".
Nu känner jag mig inte som en flicka, jag är en kvinna, men däremot är jag förjäkla bra, så det här borde alltså gå vägen.

Jag känner mig emlig och vill bara åka upp till mor för att bli ett omhändertaget koli. För hos mor så fixar sig allting, konstigt men sant.


Med trollet i bakgrunden





Snö

Extremt glad över den kärlek jag har till snö. Speciellt efter att ha dragit upp persiennerna idag och blickat ut över den florsockrade bakgården. Tänker inte knäppa bild på just den synen, eftersom det är en fruktansvärd ful bakgård. Det finns ju så många andra vyer som ser så otroligt mycket bättre ut med snö. Eller, alla vyer ser så otroligt bättre ut med snö. Det är som om den kalla härligheten smörjer in allt huskroppar med vitt mjukt glitter.
Det finns så mycket man kan göra med snö också, titta på det, sitta på det, äta det, springa på det, ligga på det, mysa på det, åka på det, busa på det, jäklas på det. U name it!
Nu har jag träsmak i arslet, det lindrar jag med att lägga mig ner. Härliga morgonstund.

Och...

...så glömde jag marginaljusteringen. Skämmes.

En helg och en vecka.


En J att dö för

Det ligger ett hundkräk i knäet på henne också, men jag gjorde tydligen allt i min värld för att inte få med åbäket på bild. J får vara med på bild. J är inget åbäke.




En erövrad tå

Så går det när man inte trotsar nattens äventyr och istället för att försöka sig på den många mils lång färden från bar till mor eller far så rar tar den kortaste vägen hem och sen dagen efter (för det går ju sååå mycket lättare ) får ringa sin far likt en liten trottsig tonårsflicka för att be om hämtning. Norrland. Visar återigen sin vackra sida.
Behöver jag tillägga att det inte är min tå på bild, jag har fina, söta, bedårande och helt underbara tår.




Jag har B lindad runt lillfingret och B har mig lindad runt hans söta svans

Jag säger sitt när han hoppar. Ligg när han står. Vacker tass när han sitter. High five när han undrar och kastar ben när han vilar. Kraven är många, inte undra på att han gillar mig.
Inte riktigt rättvist.
Den kraken gillar alla.
Förutom barn och fula män.
Det är nog därför jag älskar rackarn. Han är faster upp i dagen.



Att slänga grovsopor...

...och inte ens komma på tanken att hoppa i själv. Dem kan inte ha höga tankar om personalen...
Det har däremot jag. Att gå sjuk till jobbet och fortfarande kunna le. DET är ett tecken på att man gillar vad man gör.




Måste bara sprida ordet

Tjejerna har något tänkvärt att förmedla.


Dagens - Uppvaknande

I en provisoriskt inställd säng i det gamla vardagsrummet drömmer jag alla mina rosa drömmar när jag besöker mor, i huvudändan av sängen sitter en rad speglar a la 80-tal uppsatta på väggen, åt fotsidans håll finns två rediga fönster. Dessa fönster har persienner. Som jag glömde att hissa ner i natt. För att beskriva mitt uppvaknande så börjar jag med att säga; fönstrena släpper in morgonsolens i vanliga fall så välkomnande strålar.

Inte idag.

Jag vaknade och trodde för ett ögonblick att jag befann mig i en operationssal, inte nog med att solen STRÅLAR in genom fönstrena, jag har speglarna bakom huvudet som också slänger strålarna från andra hållet på min harmlösa kropp. Varmt, ljust och vaken. Verkligen vaken. Mer vaken har jag inte känt mig på väldigt länge.



Påminn mig att hala ner persiennerna i natt



Något jag dock uppskattar är strumpor märkta Right och Left, så att man har någon ärlig chans att sätta på rätt strumpa på rätt fot. Hur människor gör som inte har denna gåva till strumpor, vet jag inte. Tänk vad otroligt förvirrade fötterna blir om man en morgon satt på sig fel, eller rättare sagt, vad förvirrad jag skulle bli om jag tar ett högersteg och ser vänster fot. Det bästa är nog att inte ha strumpor alls. Hej fot(svett) i klibbig sko!


Jag gillar att ingenting är i vägen när jag vill se mina fötter





Nu hittade jag marginaljusteringen också, skönt när inte texten spretar lika vilt som mina tankar.







Från strumpor och steg till spår

Underbara djur, jag älskar vintern som i stillsam takt berättar vad dem små ludna själarna gör.



Mor, snö, morgon och promenad

Pelare i vardagslyxet som gör skrattgroparna djupa.
Spralligare kvinna får man leta efter, sen är hon en jäkel på att baka bullar också. Det är som om man har samlat alla goda egenskaper i en och samma människa. Hyllning!
Sen har ju hon också lyckats med livets största bedrift,
producerat mig.

Dagens - Citat

"-Hon blinkar höger, men svänger vänster."
Brors flickvän ( <3 ) 's mor beskriver hennes mor (där kände jag att man kan tappa bort sig) hur som helst, det finns en förjäkla härlig dam som beskrivs med dessa ord, ett yrväder, som har träffat mig någon timme men redan efter första minuten hade bestämt sig för att hon gillade mig. Sånna människor gillar jag.

Ätit lunch med ovanstående (förutom mormodern tyvärr), tänkte knäppa kort, men båda satt och gäspade så jag kände att det inte var värt det.

På tal om ingenting.
Nu är Micke här och startar snöslungan. Jag vill fan poängtera att det är nattsvart ute, kväll och fredag. Det verkar inte Micke förstå, han ska ut ock skotta isen. Ja, isen. På havet. Med mors snöslunga. Den där Micke verkar vara en reko karl.

På tal om Mor.
En fantastisk kvinna. Såklart.
Hon knäppte kort på mig efter att vi hade fikat idag. Jag gillar hur hon går in för saker. Till max. Hon böjer, vrider, ställer sig på saker, kisar, hummar, ja allt. Bara för ett kort. Som sagt, fantastisk.


Mor får tydligen en "blick" av mig.

Micke har hämtat snöslungan.
Det kommer att bli intressant att se ut över havsvyn imorrnbitti.
Zigzag.

Morgon hos mor

Vaknade ("-Jag har försovit mig!" Tecken på att jag jobbat mycket och blir avskräckt av ljuset som möter ögonen)
Det var tyst ("-Tyst som i graven!" mor var ute för att klyva ved)
Knäppte kort (Knäppet som kameran gör ifrån sig dånade mellan husväggarna)

Bloggade om den fantastiska tystnaden
Klädde på mig mina fantastiskt tighta löparkläder och sprang ut.
Mötte exakt 4st fordon under sträckan. Notera att alla fyra var traktorer, notera även att alla förare tittade på mig som människor i en stad skulle ha tittat på en älg. Tänkte skriva björn, men jag tänkte att en älg har fan snyggare ben.
Tog den snöindränkta skotern till byn för att köpa mjölk, på vägen (ja, här kör man skoter på vägarna) mötte jag en hund, kan ha varit en varg för den hade inget koppel.

Ställde ner mjölken på köksbordet med en duns när jag hörde om Japan och jordskalvet.
Mailade mina Japanska vänner för att höra att dem mådde bra; alla andades, fungerade som vanligt och var många långa mil ifrån.
Skottade fram bilen, ska ta skotervägen in till stan och köpa lite vett.

Att höra tystnaden

När tystnaden runtomkring är så påtaglig så att man hör sina egna hjärtslag.

En del blir stressade, andra njuter, dem flesta hör den inte.
Då kurrar det iallafall i min kreativitetsmage.


Norrlands pärlor


Tankesträckan


Det är dags för mig att ta mig ur sängen nu

Folk&fik

Det är jäkligt intressant att titta på människor, det är själva uppkomsten till caféer/fik, att undertiden man kollar på andra människor kan äta gott. Det var någon för länge sedan som tröttnade på teater (att behöva passa specifika tider, biljettkostnader, socialisera, köa, osv) och kom på den briljanta idéen att sitta och äta sitt snacks medan man kollar på verkliga människor. Antingen att bara titta på hur folk skiljer sig ifrån varann och hur olika utsidorna är till att komma på vart dem har varit (hos en älskare) och vart dem ska (bestiga ett berg).

Vissa människor väcker större intresse

Det första smygfotot

Som denna damen, jag gillar flärden (märkesfördom) som väskan ger intryck av till träskorna (det ÄR snö ute) som säger "-hej jag är en bondfru (inte som i 007, dry martini och snygga brud.. eeh... bilar utan koskit, blåställ och huckle)". Jag låter resten av tankeprocessen vara oskriven så att Du kan njuta av bilden.

Tåghumor

Jag sitter på ett tåg, nära mig sitter två barn ( båda ca 10 år) som har otrolig humor. Eller killen iallafall. Eller så kanske det bara är jag. Hursom, jag har svårt att hålla mig för skratt.

Just nu så sitter dem båda och knäpper kort på varann, varav tjejen utbrister med besvikelse:

"- Ja förstår inte vaffö man bli röd på ögonsvartan
Ahhhhg....
- Det är för att man pruppar mycket."


Vidare kommentarer är överflöd.

Förälskelsefasen - det här kommer att bli jävligt bra

Det porlar om ett rykte i blogghavet om den såkallade förälskelse-fasen. Nystartad blogg som man inte kan hålla fingrar, tankar och tid ifrån. Varför blev inte jag drabbad? Det här måste tyda på något gott, det här kommer att sluta förjäkla bra, jag kommer utveckla ett stadigt förhållande med min blogg. Ännu bättre, vi kommer att gifta oss och skaffa barn. Eller barn förresten, det är bara för blivande föräldrar, dem generna föddes inte jag med. Här tar släktträdet slut, ingen press brorsan, men allt hänger på Dig nu.



eller, förmågan att använda sig av sin fingerstyrka.
En kniv som inte platsar i bestiklådan längre. En till rättare sagt.

Jag har inga som helst planer på att delge om min fantastiska vardag, även om jag ser ut som en dröm ( en fantastisk sommarängs-dröm, såklart) så ska jag självklart inte glänsa för mycket (rätt och riktigt), utan här är vi drypligt oärliga, med fantastiska kryddor kallade ironi, konstlad bitterhet och försköning. Allt för er. Eller rättare sagt, allt för min mor (försköningen av tillvaron iallafall), så att hon utan några som helst tvivelaktigheter vet att jag mår och frodas.

och resultatet
På tal om att frodas; jag äger en trimmer

Och det är jag väldigt nöjd med. Äntligen. så har jag ingen annan att skylla på att jag ser förjävlig ut i håret. Men billigt blir det. Dock slås jag av att jag vill raka bort allt (ingen fara mamma, att slås av en tanke ger sällan resultat, om jag inte får idéen efter några glas förstås) det låter ju så triggande härligt när den tuggar på, hade jag levt på ånglokens tid så skulle jag kunna jämföra med känslan att vara lokförare på ett sådant och känna hur hela maskineriet väldoftande tillfredsställande härligt tar mig igenom de svenska urskogarna. I mina tankar så var det iallafall så mysigt att vara ångloksförare.




Arbetskollegan G

Sa jag att jag har jobbat arslet av mig sen jag startade min blogg? Inte. Näe, men där har ni min skitdåliga ursäkt. Jag har i ärlighetens namn haft otrolig press på mig själv att det här skulle bli fantastiskt bra, men som märkes, så la jag pressen på hyllan och fortsatte med käppen istället. Min fantastiska humor, den som jag kan peta på folk med, fälla dem likaväl. Den karl som i framtiden snubblar i min grop kommer att ha det förjäkla roligt. Allvarligt alltså.

RSS 2.0