.leende.guldbrunaögon

Varning för vardagskuriosa!

Nu har jag jobbat. Klart.
Därefter duschat. Klart.
Ätit en fantastisk middag jag aldrig skulle bjuda ett middagssällskap på. Klart.:
Ärtpuré och Svartvinbärssill. Det låter så jäkla dyngit, det är en så jäkla dyngig blandning. Men så fruktansvärt jävla tokgott. Det är lite så att det drar över "blandar-man-allt-man-älskar-så-blir-det-äckligt"-gränsen, men härligheten är inte över gränsen, så då måste det vara fantastiskt jävla tokbra.

Vad jag svär mycket...
Men det gjorde morfar också, så jag ser det som en jäkligt skum kärlekshälsning över till andra sidan.

Ikväll bär det av till Copacobana-fest, det är härligheten H som har kommit på vad man kan göra en valborg, och jag var inte sen att hänga på. Vilken kvinna sen!
Jag tar med mig mors kamera, som har en sladd, vilket gör att jag kan tanka över bilderna sen. För jag har inte glömt bort vad jag lovade, att jag skulle lägga upp bilderna från den blöta personalfesten. Men om jag har en tendens till att tappa bort saker, som min sommargarderob, så förstår Du kanske att det är svårt för mig att hålla koll på en enstaka sladd.

...vad har egentligen hänt med mina sommarkläder/skor?
Dem är verkligen borta. Jag utlyser en belöning med kännbara SEK för den som hittar dem, eller vet vem som gömmer dem, eller har lust att skänka mig en ny sommargarderob.

Det här är bara jobbigt.

Mor har en sån där eightball som man kan fråga saker och som sen har svar på .a.l.l.t. .Hon har självklart fått den av mig. Hursom så frågade jag den där bollen om jag kommer att hitta mina kläder, svaret blev; "Räkna inte med det". Men jag ger mig inte, har lovat mig själv och mina fantastiska utstyrslar 3 helhjärtade och kanonärliga försök till. Tills dess så får jag väl gå och svettas i mina vinter/höst kläder. Jag gör som man ska göra helt enkel, svettas in sommaren.

...Hmmm...
Har jag tappat det, förresten?
Går och frågar bollar var mina kläder är någonstans?
Jag ska sluta med det.

Jag känner att alla på det glest befolkade tåget är avundsjuka på mig.
Jag har ju en sån där underbar mor. Människan i fråga har gjort matsäck till mig. Jag tänkte knäppa kort men blev alldeles för exalterad när jag öppnade den bruna papperspåsen hon hängt över mig när vi vinkade av varandra vid perrongen. Där i låg lingongrova med prästost, tomater, grurkskivor med kärleksfullt bortskalade kanter och smör som hade bretts ända ut till smörgåskanterna. Slurp. Därefter så fick jag öppna en liten plastbytta och likt en japansk grupp av små människor som tittar på ett fyverkeri skulle ha sagt "-Aaaaaaaaaaaooo!!". En av mina totala favoriter, avokado med fyllning. Jag åt det med silversked och kände mig som ett litet barn. Det enda som saknades var frukostsällskapet, skaparen själv, morsan.

Och vilka dagar jag har haft, allt från liv till död har avhandlats, med mycket kärlek. Det blir nog så, när någon har somnat in och en annan fyller år. Tårar kan som sagt både komma av glädje och sorg, men blött är det. Det enda som inte har varit blött är vädret, solsken har gett solskenshistorier. Allt med näring i form av mina favoriter fisk, choklad och vin. Hade jag fått välja att hädanefter bara svälja 5 saker så är det de tre nyss nämnda sakerna plus grönt och vatten. Det är guld. Det är lyx. Och oj vad jag känner mig bortskämd, det är väl självklart att jag inte vill åka härifrån för att jobba och leva på massproducerat. Det är självklart att jag inte vill komma tillbaka till mitt ostädade bo och mitt taffligt fyllda kylskåp. Det är ju bara så självklart. Det är med glädje och bävan jag ser framemot nästa tripp till norrland. Då är det dags att säga hejdå till morfar, men jag ska inte göra det ensam, jag har underbara människor runtomkring mig, människor så fyllda med kärlek att liknelsen blir blek men att jag ändå gör ett försök; likt kråset på en ölmagad mellanchef i lagomlandet.

Idag då, idag så kommer jag sent till den gurkätande arbetarstaden, såpass sent att jag kommer att släpa mitt pack svettigt fort upp för huvudgatan, snabbt som attan snöra om till mina gamla kärlekar; inlinesen, förhoppningsvis glida fram som raggarbilen en sval sommarkväll och landa på jobbet lagomt svettig för att inte kunna känna skillnaden på duschvattnet och min egen svett. Därefter "rocka jävla gris" på cementgolvet, dricka kaffe med kollegorna och i vår"värmen" glida till mitt stökiga bo igen. Jag önskar att jag kunde göra om min dag imorrn också, för det skulle betyda att jag får vakna med mor, äta en fantastisk kärleksfull frukost och... mja, jag skulle nog nöja mig där.

Vad hände?
Dagen försvann?

Jag har valt delarna för en hel dödsannons, det har jag gjort. Då försvann dagen.
Ska man välja något som "man ska ha", "som man ska skriva"? Eller ska man gå på vad personen det handlar om och vad som beskriver denne?
Det säger sig själv.

Jag har en bror som är rätt egen.
På riktigt.

Han är den ende i hela världen som kan komma med gliringar, lura mig till Långtbortistan, undra vad faan jag håller på med när jag klipper och färgar mina hår i diverse kreationer, körafortsomfan med mig i/på fordonet utan att jag hoppar av, etcetera, och fortfarande ha en den största platsen i mitt hjärta.


För att visuellt ge en bild av vad jag menar, titta bara på tårtan jag fick igår kväll;


Förtydligande; "GRATTIS DYNGSYRRAN"

Det finns ingen i mitt liv som kan i princip göra vad som helst men fortfarande få den största delen av min kärlek.

Skön historia var när han och mor besökte mig i Japan och han var en aningen bitter över att han missade några veckors skoterkörning hemma i och med resan samt att det enda han ville lära sig av det japanska språket var hur man sa: "Kan Du dö, är Du snäll". Frågar man han än idag, så kan han fortfarande den japanska frasen, tror jag. Han vet hur man säger den på svenska iallafall.

Som sagt så hade vi några släktingar över på middag igår, de beklagade sig lite över att deras barn var som "katt och råtta" på varandra hela tiden. Ja, men vänta bara sa jag, "-...det går över med tiden..." men med mig och min bror i tanke så vettifan.
Vem är katten och vem är råttan då? Jag skulle nog hellre jämföra oss som "apan och lejonet". Den där kombinationen där någon aldrig bli uppäten. Först tänkte jag att bror var apan, men med eftertanke så är det nog jag som är apan, jag är så snäll och medgörlig när det gäller honom, men när ingen ser eller hör så svingar jag mig ner från trädet och ger lejonet en rejäl dask på baken varefter jag snabbt som attan svingar mig upp igen.

Det är faktiskt, återigen med eftertanke, jäkligt skönt att jag och min bror inte har den där typiska "vi-är-syskon-men-så-jävla-bra-vänner-approachen. Är vi inte riktigt vänner så kan vi ju aldrig bli ovänner. Jag har aldrig i hela mitt "långa" liv varit såkallat lång-sur på honom, det går inte. Det är nog mycket för att jag aldrig kommer ihåg vad jag skulle vara ovänn med honom om. Mitt minne är så dåligt så att jag inte ens kommer ihåg att äta B12-tillskottet som jag köpte för att få bättre minne. MEN, förtydligande, på jobbet så minns jag allt, så mitt jobb är den del av teorin som inte stämmer i överens i övrigt på mitt liv, konstigt med tanke på hur mycket tid och energi jag lägger ner på det, bra med tanke på att jag går under mottot "låt aldrig jobbet bli Ditt liv".
Men på tal om minne, min brors minne är fantastiskt jävla tokstörande bra. Han minns allt, allt ifrån filmer som han tycker det är kul att citera för att jag sedan ska gissa vilken film citatet kommer ifrån, till saker som jag sa när jag var 14 år, att jag kanske lovade honom något då under min mest hormonstinna( och därmed mest ambivalenta) tid i livet, som han än idag kan påminna mig om. Det är inte rättvist, förmodligen så är det väl heller inte meningen att det ska vara speciellt rättvist. Jag väger upp det med att ha en sjukt mycket snyggare frilla än honom...

... för idag är det Marias födelsedag, HURRA HURRA HURRA!
En suddig och nyvaken Maria

Blev väckt av mor med nyplockade blommor och paket på sängen, därefter så drog vi ner frukosten till sjöboden och satt och myzte i skoteroverall.

Berra drog med oss på en morgonpromenad i friskusanda,  inte helt okej efter det bastanta chokladtårtebiten som frukosten bjöd på i magen likt den stopp-och-lägg-Dig-i-solen-känsla. Tog mors kamera och brassade av en massa bilder i vårmorgonens värmande porl. Solen strålar, Berra myser under min stol och Mor är som vanligt full av kärlek.
Den abslolut bästa starten man kan önska på sin födelsedag.
Plus en massa kärleksfulla gratulationer på det.
Ja, det känns faktiskt jädrigt lyxigt.

Det enda som känns dåligt är att jag hädanefter inte får åka på ungdomsbiljett med sj. Jag borde skaffa en bil istället. En bil som går fort och har bra dunkadunka möjligheter. Och helst ett sånt där litet fack vid förarstolen som man kan lägga doftgranen i.

Här kommer bilder i mångfald på starten till fortsättningen!


Bära hem Berra?


Morgonbuffé vid havet i skoteroverallen


Morgonstund har guld i mun...d?


Himmelska utsikter vid frukosten


Frukostsällskapet



Den därra Berra!


Den därra frukostkakan, tack mor.


Mor förevigade min 80-tals utstyrsel. Vajjert.


Min Idol. Den håriga för dem som inte förstår. Monstret. Berra alltså. HUNDEN!


Tack Berra, för den underbara "gå-ut-med-hunden-vyn"


Far är rar, bror är stor och mor i skog...


Mor sa: "Jaaa! Gör en lilla-sjöjungfrun!"
Min absolut sötaste pose i mannaminne. Passa på att ...hrrmm... njuta.. för nästa gång det händer igen, är år 2038.



Därefter så doppade jag hakan i vattnet för att det skulle räknas som årets första dopp.




Monstret.



Presenten som var pyntad av min fantastiska mor att likna en prinsesstårta. Ja, Hon är go iallafall.



En av alla fikapauser jag har haft idag.
Den ena fylld med mer kärlek än den andra för att avsluta dagen med en middag bestående av människor som är så jäkla goa så att jag... kan leva i 283 år till. Om jag hade lust.

Tack till alla nära, onära, kära, okära och resten av allt löst folk som har förärat min dag, i vanlig ordning.
Kärlek.


Avrundar kvällen med mors halvt medvetna ord:
"Go'natt Gummis, och så vaknar vi imorrn."

Rastlösa jag lyssnade på förbandet (som var förjäklabra), därefter drog jag vidare för att träffa kollegor på Å.
Lagomt skönt oplanerad kväll slutade i bravur, pompa och ståt.

Allt sprudlade i färg under lördagen

I ett försök till poolinköp så blev det huvudvärkstabletter och ett sällskapsspel istället. För nyfikna själar så var det ipren och någon form av nytänkande spel där det hela gick ut på att efter att ha svarat på en rad väldigt osammanhängande men roliga frågor så vann den som hade flest poäng (NÄHEE?!) och blev utnämnd till "mest svensson".
Tro det eller ej, men jag blev mest svensson. Jag vet inte om det är något att stoltsera med.

Sen rullade det hela vidare och jag träffade, som sagt, C,M och så många andra underbart härliga människor.

Sen avrundade jag natten med att släpa med denna sköna Donna hem till mitt lilla Classe-rum.
VA?!
Jag menar ju det. Vilken jäkla killerkväll om det slutar med att man har lyckats hissa fanan såpass högt så att det blir hål i molnen.

Vaknade idag också.
Pjhu!
C förgyllde min morgon, vi satt och åt knäckemackor med kaffe på altantrappan.
Klämde ut det sista i pratkvoten för en helg genom våra krassliga halsar.
Sen åkte hon och jag blev ensam kvar.
Soldyrkar'n har tackat för sig, denna soliga dag så roade jag mig i skuggan. Det är nog mest efter gårdagens fatala försök till att skaffa sig lite bikiniränder. NOTHING. Då är det ju, som sagt, ingen idé att engagera sig allt för mycket.

Jag går fortfarande i "köpa-pool" planer, får jag bo kvar så tänker jag införskaffa mig en liten uppblåsbar barnpool att svalka mig och eventuellt någon tanig människa i finvädret. För med min poolbudget i åtanke så blir det varianten som är snäppet större än ett fotbad. Men ack så mysigt.
Tänk sen till vintern också, då är det inte bortkastade pengar heller, utan då är det bara att ställa underverket i duschen och vips! så har man ett badkar.
WinWinSituation.
Den enda som inte håller med om det vinnande konceptet är väl i vanlig ordning min plånbok.

Nu är jag snart uppe hos mor min.
Snart så ska jag få en kvällsmacka och nattakram av den där underbara människan.

Amen, kärlek, fridens och peace!

Någon har visst satt hela Sverige på uppvärmning inför den 25e april.
Som Ugglas låt "...den 25e smäller det, då finns det ingen som tar en, man är kung kung kuuung..."
Ja men visst. Det är bara att stryka flaggorna, vispa grädden, snöra paketen, stämma kören och trumpeterna, stoppa in bullarna i ugnen, rulla ut röda mattan, snyta ungarna, putsa linserna, tvätta händerna och dra upp ärmarna.

Here I come.
One year older.
Bara ett år.
Åldersnojja, va fasiken är det?
Det här går för sakta, det var ju evigheter sen jag fick fylla år senast.
Någon måste titta på det här, jag anar skit bakom spakarna till födelsedagsmaskinen

Åldersnojja, va fasiken är det?
Jag kan bara ana, men inte riktigt förstå .h.u.r. man kan vara stressad över att man bli äldre. Det är ju det enda konstanta och samtidigt den enda riktiga sanningen, något vi vet från det att vi föds till vi dör, att vi kommer att bli äldre.
Varje år, varje månad, varje vecka, varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund.
"Med ålder kommer visdom"
För vissa.
Andra förblir dumma.

Och vem fan bryr sig när Du får gråa hår, rynkor och andra pondusinspirerande applikationer. Just det, ingen.
Annars då?

Jag har i ett halvårs tid skrivit att jag är så gammal som jag blir på måndag.
Alltså, för ett halvår sedan så orkade jag inte vänta längre och tog saken i egna händer.
Jag är för mentalt gammal för min kropp.
Inte att jag är vis och klok, mer att jag tror att jag är äldre än vad jag är.
Frågar Du hur gammal jag är och det tar tid för mig att svara, då är det för att jag själv måste tänka hur gammalt faanskapet är.

Häromdagensåvardetendampåjobbet.
Som frågade hur gammal jag var, ursäktade sig inte, hade inte ens en öppningsfras, så jag bemötte min förvåning med att göra damen i fråga förvånad tillbaka, jag sade: "hur gammal vill Du att jag ska vara?", blixtrade av ett leende så att hon förstod ironin.
Det gjorde hon inte.
"-Jag vill att Du ska vara 19.
-19?!
-Mjaaa!
- Jaha, jag som är 41.
- Okej"
Sen gick hon.

Bra spännvidd på uppfattningen om min ålder mao.

Annars så är det förjävlabra idag, jag har spelat spel och sällskapat, somnat i solen och vaknat i skuggan, lagat mat som skulle ha gjort kocken i paradiset avundsjuk och just nu så sitter jag och väntar på att jag ska få någon form av energi att ta mig in i duschen och göra mig vackrare.
Snart kommer C.
Älskade C som har varit borta alldeles för länge.
She's back!
Och förmodligen snyggare, smartare och skönare (dem tre S:en) än någonsin.

Jag gör morfar glad med att njuta av stunden med ett glas vitt, knäckemackor och solen som bränner.
Tack igen.
Tack världen, mor och sannerligen en hel del annat löst folk också.

Det var så skönt att vara på jobbet.
Jag menar det på fullaste allvar.

Är lyckligt lottad (eller smart nog?) att ha en sjukt jävla tokbra chef.
Är lyckligt lottad (eller smart nog?) att ha fantastiska kollegor.

Inte nog med det.
Jag har en mor som "rockar jävla gris".
Vad jag har förstått så är det få förunnat.

Dessutom så har jag en snygg rumpa. Ingenting jag stoltserar med utan anledning, så idag så gör jag det av denna enkla anledning; hem ifrån jobbet så gick jag förbi två damer, som jag tyckte inte slängde så många blickar på mig, som var ute och kvällspromenerade, trots att jag hade musik i öronen så hörde jag, efter att ha gått förbi dem, hur någon skrek.
"DU DU DU! TJEJEN!?!"
Jag vänder mig om och bakom mig går en av damerna i rask takt mor mig, lägger handen på min axel och säger:
"Det här låter nog helt galet, men jag bara måste säga det, Du har det snyggaste rumpan vi har sett."
Och så väljer jag att avrunda min kväll.
Det och middag i min uppskattade ensamhet.

Alltså, Finländarna har ingenting med denna rubrik att göra.

Kan jag bara inte få slänga bort alla finnar i den röda sophinken? Eller så kan T säga att jag får bo här. Eller så kan jag få en kanin. Något av dem tre, eller allihopa, önskas till min födelsedag. Den sistnämnda är mer ett önsketänkande eftersom jag förmodligen .inte. ska ha ansvar över ett annat liv.

Längtar upp till idyllen.
Längtar till mor.
Storknar efter att få träffa bror.

Mysigt att få umgås med E och Berra.

Tänker på morfar.
Han hade tankar om kriterierna för min framtida karl:
"-Har han ingen bil så hoppas jag att han har stora tummar iallafall.
-Va?
-Ja, så att han kan lifta när ni ska upp hit."

Ahhg! Längtan i mitt hjärta. Såpass mycket att den i normala fall lagomt långa sträckan till jobbet känns som en evighet.

Amen.

Sitter och försöker fika medan sötnötarna med den nya kameran knäpper en massa skitfula kort på mig. Jag hade ingen aning om att jag såg så jäkla sur ut när jag var jag. Det kan inte stämma.

Jag är inte sur. Är fortfarande dämpad. Men glad ändå.
Det är dax att krypa till kojs och se på skojs medan jag äter mig en gottabit för att jag vill, kan, är sugen och bara gört.

Framtiden är grummlig men jag är på väg. Det är vi alla förresten. Lika bra att gilla läget.

Kärlek.

"En ny dag gryr, oändligt är Ditt stora äventyr"

Min mor brukade ge mig dem orden. Eller brukare, hon gör det fortfarande, älskade mor.

Idag behöver jag göra något åt min framtida osmärta i benhinnorna. Har blivit rekomenderad att kolla på ett par skor med en "nytänkande dämpning".

På tal om dämpning,
Jag känner mig dämpad idag, inte den bästa förutsättningen inför ett långt arbetspass, men vad kan man göra åt det egentligen. Det fina i kråksången är att jag har underbara kollegor som gör mig glad. Och kunderna sen, med deras roliga frågor som färgar min dag likt penseln på en vit duk. Hett tips förresten, det finns inga elaka människor, det finns bara människor gör elaka saker eller uppfattas elaka för att dem mår jävligt dåligt. Sen finns det ju sjuka människor också, antingen sen deras födelse eller på grund av att dem har varit med om något i deras liv som gör att dem har en otroligt skev livsuppfattning, som tur är så finns det inte så många av dem sistnämnda, tyvärr finns det desto fler av dem som mår dåligt.

Även om jag bär på sorg just nu så mår jag inte dåligt, jag är ledsen, ledsen är en känsla som man kan leva med och samtidigt kombinera med glädje, glädje över fantastiska kärlekar i ens närhet och i världen överlag. Ledsen är en känsla som man inte behöver bära på hela tiden, den kommer och går som alla andra känslor.

Min mor med hennes visdomsord som färgar min vardag mer än hon anar, säger också att "...man bestämmer över sina egna känslor." Det finns alltså ingen annan här i världen som kan applicera en känsla på just Dig, det är Du som väljer vad Du känner. Det är jävligt hårt ändå, men ack så sant. Men det betyder att man som människa alltså kan välja att tackla till exempel död på olika sätt. Jag väljer att vara ledsen men samtidigt glad, glad över att morfar fick det så fint de sista åren, att han fick kramas med min mor, bror, mig och fler än så. Att han var så positiv och färgade av sin glädje på mig. Att han var så filosofisk och lät mig tänka i nya banor. Att han var så enkel och lät sin enkelhet göra mitt liv just enklare. Att han var han, med alla hans skavanker, erfarenheter och kunskaper. Men framförallt, att han var så jädrans positiv.

Tack morfar för att Du fanns i mitt liv och gjorde det färgrikare!

Jag var enormt inspirerad av att skriva en massa här igår. Men så kom sällskapandet ivägen, mången tack.

Morgonens bestyr: Kamma håret. Borde ha tvättat det för några dagar sen, det beter sig nämligen som en höstack, åt alla håll. Det är tur att jag inte har någon som gillar att pilla mig i håret, för stoppar man in ett finger i stacken så får man inte ur det igen. Hade en dröm i natt som bland annat handlade om att jag var hos frisören, det måste vara ett tecken på att jag borde gå till frisören. Funderar på allvar att göra ett ryck imorrn, för även om jag är en självutnämnd mästare på att klippa mig själv, så blir det av något anledning aldrig lika bra som hos frisören. Kan vara så att dem dels är utbildade, dels har erfarenhet men framförallt måste det vara för att dem kan se mig i nacken.
Det är tur att man har snabba ben och ett leende att bjuda på, så att folk inte ser håret.

Förresten.
I helgen så har jag fått äran att ha träffat bygglovsMatte. Det gick till ungefär så här:
Jag och blandannat den rappa G satt och åt lunch i personalrestaurangen. In kommer Matte med sällskap. Jag blev så förvånad över att han hade klippt av sig svallet, sitt signum, och säger: "-Men hej, vad snygg Du är i håret!" Han blev nog lite paff och sa inget direkt i svar så hans sällskap säger "-Då kanske man säger tack och detsamma?" Rappa G kläcker ur sig "-Men han kanske inte tycker att hon är snygg i håret!" Skrattsalvor och en Matte svarar: "-Jag tänkte nästan klippa en liknande frisyr" Och dagen till ära stöddiga jag: "-Mja, men det krävs sin kvinna för att bära upp en sån här frisyr!".
Stackars Matte, han visste inte vad som drabbade honom. Tur är väl att han blev glad över komplimangen.

Annars då, jomenmantackar, det är bra. Jag fick ett ryck igår på jobbet och ordnade upp, sorterade och raderade. Det inbringar väl glädje till B som startar dagen med en förhoppningsvis fantastiskt vacker arbetsplats.

Något som jag inte trodde var möjligt är att en annan kvinna på jobbet, jordens sötaste med världens finaste leende och ett intryck av att hon inte ens skulle kliva på en myra, har börjat kallat en medarbetare för drakula. Jag undrar vad denna drakula har gjort för att förtjäna detta. Har denna goa kvinna valt ett sådant smeknamn så vill jag nästan inte ens veta. Nästan.

Solen skiner, tandborsten är i munnen, byxorna är på, lunchen nerpackad och jag har nu kammat håret, putsat glasögonen och laddat med mastodontfrukosten. Dagen sparkar igång och musiken som erbjuds är varierande. Ser framemot en eventuell hårklippning imorrn, sotaren med tillhörande T ska komma och... titta?... och det är fortfarande min födelsedagsmånad.
Give me!
Give me some love!
Give me!

Gillar man det man jobbar med så är det tydligen inga problem att känna så en tidig lördagsmorgon.
Idag så har jag en promenadkompis om hon inte glömt bort mig.

Det är dags att tvätta snart också, sjukt viktig kuriosa, mina kläder luktar skit men vad gör väl det när man har drömmar om att jag får inkallelse till huvudkontoret för att dem tycker att jag gör ett sånt bra jobb när jag dansar för kunderna. Inget vulgärt, utan danser likt "faderabreham", "tigersången" och "imsevimsespindel". Ojojoj, vad man är barnkär. Ojojoj...

Nu ska jag sätta på mig mina redan använda svettsockar och traska vidare.

Vaknade upp till lite köksskrammel. Sen blev det tyst. Låg och funderade lite och glädjer mig åt solstrålarna som inte ens behöver leta sig in i mitt rum utan som med JätteKliv springer rakt in i väggen. Håller på att somna om. Men då kommer en lukt, en doft, en känsla av välbehag och minnen av helgmornar hemma hos mor och far som liten. När mor hade bakat. "-Någon har bakat?!!!" skrek jag från sängen, jag fick tystnad som svar, det hördes inte ett ljud i huset. Jag smög upp och möts av en brödhög så nybakad att inte ens bagaren runt hörnet kan bjuda på något färskare. Och en lapp med ordet varsågod. Den där torsdagen i dur är som bortblåst. Jag känner att dagen nästan inte kan börja bättre, det känns som om jag fyller år.

"...jag kan på samma sätt gilla att välja att inte duscha fastän man skulle behöva, va lite skitig för en dag."

Den bär jag med mig medan jag sitter skitig och ser de sista solstrålarna ta med sig denna soliga torsdag (som gick i dur för min del) tillbaka för att lämna plats för en fredag. Just nu så sitter jag med godismage och lyssnar på Kalle Baah, mestadels för att min fina bostadskompis J rekommenderade att lyssna på dem om man har en dag som jag tydligen har haft idag.
Tummen upp för att jag prioriterade att hämta rosa-racern innan dem "river" det gamla stället. Phu! Den var kvar och var minst lika rosa som jag minns den, om inte mer (?). Har jag sagt att en av de få färger jag har som svårast för är just rosa. Jag har en stark känsla av att min far var väl medveten om detta när han med ett flin lämnade över den fina cykeln till mig för några år sedan. Men bra går den iallafall, det verkar ingen annan tycka, eftersom den har blivit lämnad på de mest oönskade ställena för en cykel men som en trogen hund stått där och väntat på mig när jag kommit några dagar senare för att hämta den. Jag älskar rosa-racern, den är mig trogen.
På tal om färg, kuriosa om mig, jag älskar grönt och lila, det är paranta färger det!
Och på tal om grönt.
Pappa?

Morgonen startar med illamående och en stor jävla finne på kinden. Jag är fan bitter. Och, jag är fan ledig. Sår i näsan har jag också.

Antingen väljer jag att fullfölja min bitterbana idag eller så ser jag till att vända den till en glädjedag. Men, det är fan skönt att vara bitter ibland. Äta choklad och skylla på pms, eller varför inte vägra byta sida på trottoaren när man möter en "variant-äldre-trottoarmarrodör", så att man måste trängas på den yttepyttelilla gräsremsan på sidan av trottoaren, även fast det inte är något gång-och cykeltrafik på asfaltsremsan. Fast det betyder att jag måste gå ut, UTOMHUS! Klingar inte riktigt rätt en bitterdag som denna.
Eller så ser jag till att bli glad.
Men det är ju jobbigt.

Jag ska nog helt enkelt go with the flow idag, sakna brorsan lite på en kant och till det inte göra varken göra något bra eller dåligt för mitt humör. Jag ska vara en sån där hemsk lagom-människa idag. En sån där mittimellan-kvinna som vill ha en hel bulle men delar bulle med sin vän eftersom vännen i fråga vill ha en halv bulle. Vilken normalt funtad människa äter bara en halv bulle? Allt eller inget tycker jag, antingen tar Du och njuter av hela bullfan eller så får Du ingen bulle alls. Att lämna något är helt uteslutet.

---

Där tog jag paus för en långfrukost med morgontidningen. Jag är tyvärr inte lika bitter längre. Avrundade frukosten med en "bullfan". En hel en. Har vaknat till ett tomt hus, inga bostadsvänner hemma, ingen renovering på övervåningen och en mastodontfrukost med snygg avrundning. Det var nästan så att jag övervägde att ta hand om ALL disk. Men jag kom på bättre tankar och har glidit ner i fotöljen för lite torsdagsmys istället och klockan är bara strax efter nio, det är ju en hel evighet till lunchdax. Håll ut!

Pianot står inbjudande på min högra sida, jag ska plinga några gånger och se vad för låtar torsdagen bjuder upp till.

Dagens dagens går till Mor, E och U, som kom hela långa vägen för att vara med om nyöppningen på jobbet och träffa mig. Dem är så fantastiskt goa att tillomed Ernst gullighet kan slänga sig i väggen. Dem är så härliga underbara att jag gladeligen skulle offra min glasögonkollektion för dem.

Därefter diverse gamla redskap som bara står och rostar tills inget finns kvar. Jag gillar sånt gamla saker som rostar med värdighet utplacerade för vem som helst, med ögonen öppna, ska kunna njuta av dem. Skulle man dela upp det hela gamla-saker-rostar så skulle jag inte gilla delarna, men eftersom jag inte behöver dela upp det. Så älskar jag att se dem. Går det att förstå hur jag tänker? Jag är lite förvirrad. På ett positivt sätt. Tror jag.

Denna bild hittade jag i min telefon, detta tyder på stordåd. Eller?

Hur som, en underbart härlig helg. Agerade hjälpande hand till M när det var dags att "WaxOnWaxOf":a hennes bil. Därefter blev jag bjuden på lyxmiddag i parets paranta boende. Efter det svidade vi om likt Östermalmsdamer och gick på Strike för att säga grattis till E som har fyllt år och som firade det med att rulla klot. Vi var dock inte uppbokad på klotrullandet så vi kastade stora studsbollar i en korg, drack lite vin och gick sen för att se Hoffmaestro spela på Pluto. Och vilken spelning sen, det var lika trångt i publiken som för bandet på den yttepyttelilla scenen. Pinsamt bra var det.
Därefter sladdade vi ut på byn och gjorde, åter igen, stordåd. En toppenkväll med en toppenDonna!

Igår då, ja, då finns det inte lika mycket att skryta om. Men allt slutade lyckligt. Jag gjorde en magnifik fiskgryta som jag bjöd mina fina bostadsvänner på och därefter åt vi glass medan vi tittade på film genom projektorn på blomtapeten. Sen så kunde jag självklart inte sova, så jag fortsatte att gnutta på film in på småtimmarna. Jag är ju ledig idag, så det kändes inte mer än rätt att dra nytta av den sovmorgon som dagen bjöd på. Synd bara att dem fortsätter att renovera på övervåningen, men idag så varken spikas, borras eller dras det. Idag knarrar plankorna. Enbart.

Att somna på soffan i köket kan vara helt okej om man bor själv. MEN. Nu bor jag inte själv. Nu finns det normala människor i min närhet som tycker om att äta frukost i, just precis, köket. Det måste vara mysigt att vakna, känna suget efter frukost, vandra ut till köket och se en människa som fint har vikt ihop både jacka, skor och sig själv brevid köksbordet. Inget sades, varken ifrån mina fina bostadsvänner eller mig själv. Jag släpade mig så vårdat jag kunde till mitt rum och den bäddade sängen. Väl där så var det tydligen inte attraktivt att lägga sig i sängen längre, så jag la mig på mattan. Hej lördag! Väl bekommen!

Solen är alltid på himlen, solen skiner alltid.
Även gråmulna dagar som denna, då höstrusk känns av ända ner i sängen så är solen uppe. Något att komma ihåg när regn och blåst gör sträckan till jobbet till ett större äventyr än vad det egentligen är.

Jag drömde i natt om att jag fick mitt jobbschema i handen. På det kunde jag utläsa att jag arbetade en (1) dag i månaden under augusti, september, oktober och november. Jag ifrågesatte aldrig det, istället så resonerade jag
"-Bra, då kan jag åka upp till mor!".
Drömmen fortsatte med att jag samma "dag" iklädd pyjamas arbetade ifrån min säng. Hade ställt den på en tom hylla. Ingen tyckte det var konstigt. Beställde sushi och fick sängen utkörd på kajen av en odefinierbar truckförare för att äta lunch. Väl på lagret stod ett stort berg med en sylvasst spetsig topp, lyckades klättra upp på den och stod på toppen och balanserade med pyjamasen som hade förvandlats till en frack.
Någon som kan något om drömtydning?

Jag skulle sova ut, idag också.
Grannarna väckte mig med att skruva, slå, spika och dra, idag också.
Jag får inte fingrarna ur arslet och arslet ur vagnen, idag också.
Jag har ett (två) mission, idag också.

Mitt mission är att om 10 minuter aka nu, stå utanför dörren med tights, joggingskor och skön musik. Så jäkla lätt kirrat, så jäkla svårt. Arslet vill bara sitta ner och det spelar tydligen inte någon roll att jag åt en mastodontfrukost förut eftersom jag visste att jag var i grovt stort behov av energi. Men nej, det liksom pyr ut genom porerna och lika ånga finfördelas i rummets tak. Hade jag kunnat slicka taket med min spillda energi så hade jag säkert blivit pinsamt pigg (P.P.). Men här slickas inga tak, dels för att dem sitter långt upp och att nackspärr blir till konsekvens, dels att grannens lejda arbetskraft jobbar så hårt på golvet ovanför att takfärgen vibrerar loss och dels för att jag förmodligen måste använda en stor del av energin till att göra rent taket efter mig. Plusminusnoll. Sen kanske det inte smakar så gott heller.

Det mission som jag sätter inom parantes är dagens enda "energikrävande-och-utan-någonsomhelst-återbäring-mission", det är att ta kort på dagens härligheter. Minst 3 stycken är att förväntas.

Nu börjar kaffet att verka.
Eller iallafall placebo-effekten av det.
Swosch!

Fantastiskt skön dag! Har varit sparsam med komplimangerna och endast givit ut några stycken väl utvalda till väl utvalda. Dem tog tacksamt emot och det glädjer mig. Tack är banne mig det absolut bästa sättet att svara på en komplimang med!

Har tränat min sociala förmåga och oförmåga genom härliga konversationer med "the basics": mor och far, "the future to come-basics": mina bostadskamrater, "the workaholics": det är tydligen folk där även när dragplåstret uteblir, "the loved ones": M min kära M alternativ rysskväll to come! och till slut "the unknown ones": träffade Mr.C .

Nattens mission: Sömn. Just nu ser det mörkt ut.

Varför är vissa människor så trångsynta?
Jag hade en hyffsad start på dagen, det steg med snabba steg till en helt underbart härlig dag och sen så toppade det lagomt till den underbara middagen för att sen falla pladask. Jag har en karl vid namn T runt knuten som inte vill något hellre än att ha mig ur mitt nya underbara bo. Hallå! Han har ju självklart inte träffat mig ännu, skulle han ha gjort det så skulle han inte vilja något hellre än att ha mig här förevigt. Jag är en exemplarisk hyresgäst. Förträfflig helt enkelt. Han måste få träffa mig så fort som möjligt. Men har det redan gått så här långt så säger det mig att han förmodligen har en enormt orubblig stolthet.

Sover på saken och hoppas att nattens drömmar ger lösningen.

Regn, dimma och kyla.
Det är som höst. Eftersom jorden är ett liv och liv aldrig är helt kontinuerliga så borde det väl rent teoretiskt kunna vara så att man skulle kunna hoppa över sommaren och köra en höst direkt efter vårvintern?

Även en vintermänniska som jag skulle tycka att det var deprimerande.

I vanliga fall när jag sover någonstans jag aldrig sovit förut så brukar jag vakna och undra vart fan jag är någonstans. Men inte denna morgon, nu visste jag exakt var jag var. Det måste vara ett gott tecken.

2:a april 2011 bjuder på en dag med jobb och en oplanerad afton med inviter om trevligheter. Det blir nog till att jag svidar om och besöker M ikväll. Det är hon värd.

Fast först så ska jag nog hitta sladden till kameran.  Fast allra först så ska jag nog ta mig till jobbet och göra skäl för kvällslustar.

Allt gott!

Jag har hittat hemma.
Gillar att säga hemma, det rymmer så mycket välbehag.
Även om det nyblivna hemmet är spartanskt och i värsta fall väldigt provisoriskt, så känns det som hemma.
Även om jag varken har en egen stol eller säng, så har jag en egen mugg och en madrass. Golvet är ett vackert gammalt trägolv, lika bra att tycka om det eftersom jag ska spendera en hel del tid alldeles i närheten av det på en sjuttiotals-blommig madrass.

Har legat på knä likt en gammal skurtant innan och efter arbetsdagen. Jag tycker att det är skinande rent, i det gamla boet, ska bli spännande att få veta vad E tycker. Förutom någon kniv och en persienn så har jag varken gjort sönder något eller brännmärkt lägenheten hennes. Det var skönt att få låsa dörren om sig en sista gång, ta ner min namnskylt, gränsla den rosa cykeln och likt en ninja trampa till macken för kvällsmackan.

...på en av de udda stolarna och äter min kvällsmacka vid det vingliga bordet. Det är jäkla lyckosamt att jag haft upplevelsen med den gräsliga, kackerlackiga och kalla bostadsstandarden i Japan och alla otaliga golv under orienteringstidens milslånga bortatävlingar. Det här känns lyxigt på något vis. Goa människor, fina golv och pianot i vardagsrummets ekande tomhet.

Tack M, för att Du hjälpte mig att flytta.

Det är dags att göra kvällen.
Imorgon så bär det av till min otroligt lyckosamma arbetsgivare.

En glädjespridare är redo att sprida värme.