Helt slut
Det är återigen dagens sanning.
Snart kommer vändningen.
...och bananerna...
Snart kommer vändningen.
...och bananerna...
Rasande...
...fart.
Timmarna går fruktansvärt fort. Jag hinner inte med allt. Så jag prioriterar. Senarelägger fantastiska bilder på bananer, djurmönstrad käpp och tuggummin till senare.
Sov sött.
Timmarna går fruktansvärt fort. Jag hinner inte med allt. Så jag prioriterar. Senarelägger fantastiska bilder på bananer, djurmönstrad käpp och tuggummin till senare.
Sov sött.
Gör några knop i morgonrock
Mjää...
Skulle inte vilja påstå att det går fort idag.
Gårdagen blev lång. Jädrans bra och förbannat härlig. Fick avsluta presentationen med bravur, gå på middag med goa kollegor, fick presenter, lyssna på Räfven och Movits och avslutade det hela med nattlig husesyn hos Donnan Deluxe.
Nu ligger jag här och väntar på att energin ska kicka in och att jag ska ta mig ur betongen och möta solen med ett skinande leende. Mmm... Det blir intressant att se om det händer....
I väntan på den akutinbokade frisörstiden kl.18:00
Behöver jag säga att min trimmer la av i ett inte allt för vackert skede?
För att tänka på något annat och inte titta allt för mycket i spegeln så strösslar jag hejdlöst:
Jag förstår inte hur jag har lyckats med att packa 8st flyttlådor varav 7 innehållande kläder och jag öppnar ena garderoben (som är väldigt lik den andra i innehåll just nu) och jag blickar in mot det här. Varför kan jag aldrig känna detta överflöd av kläder när det klädkris a la deluxe?
Nämentittpå´t!
Jag har bannemej fått ett intyg dagen till ära. Det slår nästan "årets glädjespridare"... Men bara nästan.
Nu är det dags
Dags att raka av sig håret.
Börjar med ena sidan och känner efter...
Börjar med ena sidan och känner efter...
De obligatoriska "före-bilderna":
Tillochmed jag är nervös nu.
Efter pizzeriabesöket
Dem gula lökarna gav mig lökar i tröjans armhålor, så starka var dem.
Och dagen då.
Dagen gjorde mig så mör att sista timmen till mestadels innehöll skratt. Det är lite skönt att bli så mör så att allt blir roligt.
Funderade därefter starkt på att ta en promenad men insåg lika starkt att hur välgörande än den friska luften skulle vara så skulle det innebära total utmattning för min kropp, om inte idag, så lagomt till presentationen i morgon. Med två bortfall och en bortkommen i gruppen så var vi bara två. Två själar som med lampa febrilt letade efter en laddad presentation mellan skrattsalvorna. Det hela slutade som sagt med pizzeriabesöket och lökarna.
Med tanken: "-Det löser sig i morgon." så avslutades dagen i ett töcken.
Sanningen är att jag flyttar från storstad till samhälle om 9 dagar. Från vagnsrost till morgonfrost. Från 24-timmars uteliv till uppfriskande skogskliv. Från ensamtid till kärleksfrid.
Jag har alltid tyckt att jag varit en mästare på att rimma, sanningen är att jag har svårt att vara ödmjuk när det kommer till julklappsrimsuppläsningen.
Samlar mina tankar
Och borstar inte håret.
Morgonen bjöd på en varm himmel med en sol som verkligen såg ut att brinna. Skyn var orangelila och marken var vit. Tog kartan som jag fick i receptionen och begav mig ut på en morgontur. Mötte inte någon annan morgonpigg själ när jag rundade en sjö på trätrall. Det knakade i trallen som om den var en is en varm vårdag. Glädjen i att äga stunden gav min, några minuter tidigare så trötta uppsyn, glöd i ögonen.
Nu har energin dalat igen, dock så känns det helt okej att sitta på sidan av hotellsängen i dagens mundering och veta att så fort jag har satt punkt så är det dags för frukost.
Punkt.
Ännu en natt går till mötes
Efter den mättande, breda och tilltalande frukosten så gick jag direkt till receptionen på hotellet för att reka inför morgondagens joggingpass. Det är tur att viljan finns. I receptionen så fick jag en karta för joggingspår i närområdet. Eller spår och spår, ett tips var draget genom ett industriområde.
För att göra ett tvärkast till nunu-tid så börjar jag inse att ett joggingpass i morgonbitti är en svår nöt att knäcka. Jag tar det baklänges för att inte göra det allt för lättvindigt. Alldeles innan läggdags så satt jag i en bil med två andra människor som inte heller känner till den här staden, och likt mig själv har noll koll på vilken adress det är till hotellet vars namn vi hade lite svårt att minnas ligger, efter 3 sträckor framochtillbaka på motorvägen samt ett rek bland möbelaffärena i stadens utkant så hittade vi hem. Det är kanske inte så konstigt att vi kände oss lite novisa då vi var väldigt sega efter den otroligt goda, färgglada och välsmakande middagen på en centralt belägen restaurang. Mat som mättade riktigt gott efter en timmes bowling med 5 strike:ar, två nagelbrott och ett skavsårr på tummen som resultat. Poängresultatet blev glömt innan det sågs...
Dessförinnan så mättades huvudet med ett otaligt antal chokladbollar och mer kunskap. Människor är intressanta, sättet vi inhämtar kunskap på är otroligt olika, och sättet vi tar feedback på är milsvitt brett i konsekvenser.
Tur är att morgondagen återigen bjuder på en hotellfrukostbuffé.
Just ja, här kommer några intetsägande bilder som inte alls blev i sitt sammanhang då det har gått snart två dygn sedan dem togs.
Amen.
Nu kommer den...
Den tjocka lilla tvn står på och ljuder med bilder från Cypern och den svenska våren med varningar att ge sig ut på vägarna i Skåne. Själv då, själv har jag varit vaken sedan länge och funderat på allt från utbildningens avslut på fredag och tillhörande presentation med prestation samt morgonens efterlängtade hotellfrukost, jag hör att mina grannar har kommit på fötter, så nu kan jag snöra på mig skorna och stega ner till härligheten. Här ska ätas!
Tjo!
Bild på hotellrum och allt
När jag väl kommer igång så fungerar det inte att ladda över bilder. Bilder som jag tagit enbart för att kunna uppdatera internet med vad mitt liv har innehållit för spännande idag.
Det är att göra det bästa av saken helt enkelt:
Just nu så ligger jag i sängen på ett hotellrum någonstans i Sverige. Det är 90tals-oranga väggar som ramar in en stor säng, ett skrivbord i furu, skottsrutiga gardiner i vinrödsklingande fäger, en tjocktv i näst minsta storleksformat, en garderob och ett fantastiskt badrum som vätter ut mot rummet genom ett runt fönster a là båtinspiration. Här ligger jag och vilar svullna fötter efter en 9timmarsdag med kollegor. Kollegorna och jag har blivit snäppet smartare och rundare efter en dag med utbildande övningar och kunskapsförmedlare samt otaliga chokladbollar.
Bastun på hotellet stänger om en halvtimme, ungefär samma tid som mina ögon. Efter att ha gått upp med tuppen 05:00; packat, joggat och ätit, så har dagen gjort mig mör. Mör men stark som en vis moder skulle ha sagt.
När jag ligger här och blickar ut över rummets massiva skönhet så kan jag iallafall ge det tummen upp för den enorma takhöjden samt den friska och svala luften. Att jag kommer att sova gott behöver jag knappt nämna.
Morgondagen då, den fortsätter förmodligen i samma tempo, dock med en efterlängtad frukostbuffé att se framemot. Jag jobbar på att ta några fler bilder och att förmodligen kunna visa dem också.
Kanske, men bara kanske, så storstilar jag på bowlingen i morgon också. Det skulle vara som att få vinna den stora chokladkakan på ett tivoli. Nu: sova.
Packpaus
Innehållande: ägg, ärtsoppa, bullar och ansiktsmask,
Lådorna står i ett hörn och tittar på mig med en översittarblick: "-Du kommer aldrig få plats med allt i oss."
Jag försökte mig på en uppdaterad bild på mig själv också, men det var som om kameran sa"-Du kommer aldrig att fastna på kort med mig."
Jag ser bannemig inte glad ut. Tur att fotografier lägger på 30% bitterhet. Hos alla andra alltså...
Här skulle jag hellre vilja vara med min kärlek, medan någon annan packade.
Funderar på hur livet kommer att se ut om två veckor... och resten av framtiden. Eftersom tankarna just nu och i vanliga fall alltid går fortare än skrift, tal och ljus så gled jag in på ett gammalt minne från en grötvecka som egentligen inte har så stor betydelse i världshistorien, som allt annat med andra ord. Hur som helst så skulle jag ta tag i frukosten för några månader sedan och gå från fil och bullar till gröt och mackor, det gick nästan bra. För att ge Dig rätt förutsättningar till att förstå varför jag lagade gröt med vitpeppar är att jag vanligtvis kryddar havregrynsgröten med kardemumma. Tog fel kar och kryddade rejält med vitpeppar istället, märkte det inte fören den första skeden gröt gled ner i magen. Det brände. Gjorde om och gjorde rätt. Dagen efter så skrattar jag åt min fadäs när jag stegar in i köket för att göra frukost. Det slutar med att jag återigen råkar krydda gröten med vitpeppar. Jag började bli rejält orolig över mitt mående när jag på onsdagen för tredje gången i rad kryddar min gröt med vitpeppar, denna gången kommer jag på mig själv när jag skruvar igen korken på "kardemumma"-burken.
Ja. Ett minne levererat medan äggen ger energi.
Dyker in i garderoben igen.
Nya små tag i ett stort livsomvändande svep
När jag tittar tillbaka på de 10 senaste månaderna så tror jag nästan att jag har gått under jorden, iallafall om man ser till vad jag har gjort online, vilka spår jag har lämnat efter mig i de socialamedierna. Resultat: fastnat på 3 st bilder, skrivit ca 11 mail som inte är jobbrelaterade, gjort ca 1 uppdatering på leende.guldbruna.ögon.
Det är väl ingen som tror på mig när jag säger att det blir ändring på det. Så jag låter bli att göra så dumma uttalanden.
Nu har jag iallafall fallit färdigt och lyckats med att landa på båda fötterna. Förhoppningsvis.
Efter ett rejält äventyr under 10 månader så har jag hittat hem. Hem på riktigt, jag har som en Mr.C skulle uttrycka det; "fått rejält med vuxen-pinnar". Snart så har jag bara Ica-kortet och Volvobilen kvar för att kunna sorteras in i det riktiga "svensson-facket". Något jag har ryst av obehag i bara tanken på förut, men nu som jag myser mig varm och själaglad till.
Så, vad händer:
Jag har bara dragit ut 10% av garderobsinnehållet i väntan på att mina flyttnerver kickar igång såpass mycket så att min packenergi ger resultat.
Jag ska flytta. Flytta 80 mil. Inte för jobb. Inte för studier. Utan den tredje vanligaste anledningen till flytt.
Återkommer.
