.leende.guldbrunaögon

Nu sitter jag här igen, med halva foten utanför dörren, på väg till jobbet.

Alldeles för spridd tankeverksamhet på morgonkvisten gör att jag känner mig otroligt hungrig, inte på mat denna gången eftersom jag nyss ätit, utan på att få utvecklas. Hallelulja!

Gräsklipparen la av efter att halva gräsmattan hade snaggats igår, det var inte bränslet, det kollade jag, det var inte oljan, det kollade jag. Sen slutade mina kunskaper inom gräsklipperi. Idag står den i sitt skjul och hade den haft ögon så hade den tittat på mig med den där hundliknande looken medan jag satt och åt frukost.

Stackarn.
Jag ska ta tag i Klippo när jag kommer hem, beroende på vad grannarna säger om att klippa gräsmattan klockan 22.00. Det kanske inte är så populärt ändå.

Förutom det så har jag suttit och vänt huvudet ut och in hela morgonen, ställde klockan på arla-morgonstund för att kunna ge mig själv tid till att.... tänka.

Nu har jag tänkt mig gråhårig, fåordig och rastlös. Det är dags att öppna famnen för dagens energifyllda arbetsdag. Skam på torra land för alla som inte gillar sitt arbete lika mycket som jag. So sad!

- Är ofta mer generella än specifika
- Uppfattas utifrån mänskliga beteenden
- Varierar från kulturer, samhällsgrupper, individer you name it!


En värdering är en övertygelse om att ett visst beteende är mer önskevärt än dess motsatts.

Och så hade jag självklart skrivit en längre text i detta ämne men satt den på paus och det tyckte inte min dator om. Inte alls. Så nu får jag bara med kontentan medan jag väntar på att antingen datorn självmant ska lämna över bokstäverna till dess rätta kompositör eller att den sistnämnda helt plötsligt får minnet tillbaka. Ett exakt minne. Ordagrant.

Ingen press...

Jag har startat starkt idag och förväntar mig en fortsatt ökning av denna härlighet.



Med färger och papper av den stora storleken så vänder jag mitt huvud ut&in + upp&ner för att kräma ut vad jag vill ha av min framtid. Det ser ljust ut som optimisten sa.

Och nog för att jag skriver med ironi i många av mina inlägg, fjantar till en vardag för att kunna se det roliga i hinder. Så är detta på blodigt allvar som den seriösa sa.

Det är många som säger mycket, det finns mycket skit i och med det, men det finns också otroligt mycket att lära sig av tankarna och idéerna som florerar överallt. Det är så mycket lättare att få saker och ting sagda med internet, men eftersom fler säger mer så är det också svårt att hitta de där guldkornen som säger saker man kan ta till sig. Jag har börjat den stora resan att hitta de som säger saker av värde för mig. Det första som slår mig är ovan nämnda. Mycket borde bli osagt, mycket är roligare och smartare i huvudet. Det låter kanske lite hårt men det är sant, man behöver inte säga allt. Man behöver inte dela med sig av allt. Men det fina i denna spridda kråksång är att; känner man att man bär på något som ger energi, glädje och inspiration, DÅ, då ska man säga det.

Jag lever inte som jag lär, men jag lär av hur jag lever. Snart är jag lika smart som idol och då får Du passa Dig om Du inte är med på tåget.

Eftersom det här är min plats i rymden så ska jag faan passa på att yttra mig om en utav de värsta sakerna med att vara kvinna. Jävlapmshelvetesapskit.




Så, nu har jag andats.

Alldeles vid stängning så hörde jag någon ropa: "Sir.....Sir....SIr....SIR!!!!" då vänder jag mig om och möts av ett förvånat mansansikte som snabbt som attan säger: "I am SO sorry...really, I mean it, I am SO SO sorry!". Jag blev nästan glad och tänkte att nu slipper jag kvinnoskiten. Men kom på mig direkt; då får jag ju mansskiten istället och rent allvarligt så verkar den mycket värre. Dem har ju för det första inte mycket att skylla på om dem känner sig totalt påhoppade av de där hormonerna som gör hela ens glada syn på livet en aning gråkantad. För det andra, tredje, fjärde och femte så finns det värre saker med att vara karl. Man är inte en kvinna.

En annan sak jag har märkt som verkligen är ett sandkorn i rymden, att mitt rum består av cirklar. Det finns i princip bara två saker i min ägo här i raggarstaden som är av den fyrkantiga sorten. Lite torr kurriosa.

På tal om det, varför finns det så få tavelramar som är runda?

Idag sken solen in i mitt rum, som vanligt på sistone, och värmde min kropp såpass mycket att jag vaknade innan alarmet, men rent demonstrativt så vägrade jag att gå upp innan klockan ringde. Någon måtta får det vara. Jag har sovit mer än dem önskade 8 timmarna i natt och det har gjort underverk. Hoppas jag på iallafall.

För drömtydarna:
Under nätterna så drömmer jag mycket, allt möjligt. Det skumma de senaste nätterna är att det finns en kvinna i ca 30års åldern, ca ,175 lång, blond med lite lätt stripigt hår, normalbyggd, i jeans och vit långärmad t-shirt som alltid kommer förbi i min dröm och säger: "Hej, kommer Du ihåg mig?" jag svarar med tystad varje gång vilket leder till att hon säger: "-Jasså, Du gör inte det? Hur faan kan Du inte komma ihåg mig? Du vet säkert inte ens vad jag heter?" Jag svarar återigen med tystnad, "-Du VET INTE vad jag heter? Fy faan..." Och sen går hon. VARJE NATT! Jag håller på att bli galen! Vem är hon? Är det någon som känner igen henne? I natt var jag nära på att säga att hon hette Sofie, eller Elisabet, men jag vet att hon inte gör det. Hon heter något helt annat, därför vågade jag inte säga något. Om det händer kommande natt, va faan ska jag säga? Borde jag ursäkta mig, fråga vad hon heter och ge henne en kram?

För chokladfrossarna:
Ska vi inte ha en chokladfest snart? En knytis där man får provsmaka choklad och ha det mysigt.

För bilentusiasterna:
Jag har lust att glida finbil snart. Det känns som om det var riktigt längesedan. En gammal amerikan helst.

För nagelbitarna:
Ni är välkomna till chokladfesten, så får ni något annat att bita i, något gott för omväxlingens skull!

För alkoholälskarna:
Jag vill bara påminna om att det är fredag och enligt svensk norm så är det helt okej att ta sig en rackare efter 15.00. Allt enligt svenska regler. Jag kommer tyvärr inte att ansluta eftersom jag arbetar och därefter har bättre saker för mig.

För boknördarna:
Har äntligen fixat en bra sängbordslampa till min enkla boning, fungerar fantastiskt bra, såpass bra att jag somnade med boken i famnen i går kväll. Jag har snart vandrat över till er sida.



Ja, det var väl alla?
Har jag glömt någon eller något så får jag efter en påminnelse eller två ta det vid senare tillfälle.

Som sagt, GODMORGON!
Hoppas dagen blir över förväntan.

Det där jaget håller på att sprängas av kärlek. Det är en skön känsla att det finns mycket av varan pulserande i mina ådror, men jag vill rikta den. Det är väl det jag gör, den där teak-kärleken finns i mina tankar var och varannan timme. Ringde till Ahrne förut eftersom jag inte litar på hans effektivitet; att kärleken skulle vara klar att ta med hem, jag menar det är ju dumt att åka dit och bli kär i fler saker om jag inte får den sanna kärleken med mig hem. Som sagt, jag ringde, tur var väl det; den var inte klar. Efter att han hade sagt: "lugn nu, den blir klar snart, Du behöver inte oroa Dig" så bestämde jag att jag kommer tillbaka nästa vecka och Ahrne lovade att den skulle vara klar då. Jämmeråelende om den inte är det, då har Ahrne skaffat sig en fiende. Dock en väldigt snäll sådan.

Förövrigt så har jag en gul led-lampa i taket nu, jag och mina lampor... iallafall så ger den ett mysigt sken. Sängen känns därmed mer än inbjudande.

Sov gott.

Kreativiteten har flödat idag, såpass mycket så att jag somnade på altanen i spöregnet. Med den grönda filten och fårplädarna som värmande vänner så gjorde det bara min dag snäppet mysigare.

Att jag svettig gick och köpte lampor på Classes och iochmed detta stadsbesök träffade på två gohjärtade individer gjorde mig varm.

Sen då, jo nybakatbröd och egengjord pesto förstör inte heller ens dag. Inte hemmagjord hjortronsylt heller.

Det senare fick bli till eftermiddagsfikat:


Det nybakadebjudebrödet så färskt att smöret smälter


Glasögonhyllan har kombinerats med skodon för ögats njutnings skull:


Och jag har gjort en tråkig lampfot mjuk med handpillat garn, samt en sladd som i vanliga fall är så jäklarns plastig till en mysig garninlindad hjärtetvärmare.

Nu är jag mör i huvudet. Såpass att perfekta hemmafruar ska få underhålla mitt medvetande. Jag vet, jag läser. Det var länge sedan! Iallafall böcker, på senare tid så har det blivit allt för mycket internethängande. Slutar med det nu, för en stund.

Trots denna tidiga timma.....
Ja.

Så har jag återigen insett varför jag uppskattar att bo med andra härliga människor; jag vaknade på "kajk"-humör, sen mellanlandade L och jag är numera på pinsamt skinande bra humör. Såpass bra att min glasögonhylla numera är någorlunda ihopsatt och hyffsat bra uppskruvad på väggen.


Jag har hängt den ovanför sängen.

Det finns anledningar till det.
Den största anledning är ju att jag ska ha mina älsklingar i den och med RuntHörnet-garanti på händigt egenihopsnickrade saker så tar jag det säkra före det osäkra. Om (när) den faller ihop så landar dem mjukt på min säng. Om jag också ligger mjukt i min säng under detta missöde så får jag helt enkelt ta smällen. Smällarna.

Jag talar av erfarenhet denna gång. Far (sorry) borrade upp en hylla i ett dåvarande hem åt mig. En natt så brakar det till (nej det var inte en fis, det var hyllan) och jag får en rejäl smäll längst huvud ner på bringan och en saftig avslutning på höften. Sen dess så ser jag på hyllor ovanför sängar med stor skepsis.

Lagomt till läggdags är känslan. Hua va trött man kan vara, men att somna är tydligen inte min refräng.

Jag saknar kärlek. Det har jag känt hela dagen idag, och som vanligt med min romantiserade bild av kärlek så är det alltid alldeles underbart. Med det i åtanke så kan jag pointera att jag lyckades kravla mig ut ur duschen med siktet inställt på choklad. Väl i magen blev jag hungrig på riktigt och stilade stort med att göra min egen pesto till pastan.

På tal om kärlek, jag har gått och blivit kär i en sak. Såg han för första gången igår, då var inte Ahrne som äger stället där för att fylla min tomma famn med den lilla ögonstenen till teak-50-tals-dröm. Idag så gjorde jag ett nytt försök. Tog den rosa stålåsnan till Ahrne. Dörren stod på glänt och shoppingfönstrena var välfyllda, det första steget in i lokalen fyllde mina lungor med stekos, Arhne satt och åt någon form av pyttipanna medan han tittade på någon dimmig gammal serie från 80-talet. Jag ville inte störa honom i matron så jag sa bara hej för att sekunden senare dyka ner bland minnen från en suddig dåtid. I ett tydligt smaskande gick jag och kastade stulna blickar på den lilla teak-kärleken. Tillslut vänder sig Ahrne upp från sin tomma tallrik och säger: "-Titta inte bara, dem går inte sönder av att Du tar upp dem." Nej, det gör dem såklart inte, men jag ville inte spilla kärlek på verkningslösa prylar när jag redan hade siktet inställt på teak-kärleken. "-Fungerar den här?" "-Självklart, jag ska bara fixa sladden". I en suck lyfter Ahrne på ändan ur den nedsuttna blåa 80-talssoffan och lunkar fram för att hämta min teak-kärlek samt fixa sladden på den. Efter ett tag med svordommar så frågar jag: "-Kan jag hjälpa Dig på något sätt?" "-Ja, har Du lite tålamod?"
Vi kom överens om att jag skulle komma tillbaka lite senare.

Nu måste vara lite senare. Tålamodsfrågan har ett svar som lyder: njae....

Är på väg till farmor efter en natt på en alldeles för hård soffa hos en alldeles för kärleksfull kvinna. Hej Göteborg!

Från en sak till en annan.
Fula ord:
Duktig; att använda det i ett sammanhang där man klappar någon på huvudet får mig att rysa av obehag.
Söt; det är lätt hänt att söt blir likamed Dum. Hellre smart än söt, det blir världen och livet gladare av.
Perfekt; finns inte normal så finns inte perfekt. Detta ord är för mig sammalika som skynda är för Skalman.

Från flera saker till flera saker till:
Jag har inte riktigt vaknat än, det blir lätt så när det är kökshäng med en skön donna fram till morgonkvisten. Vilken värdinna sen, imorse så blev jag bjuden på frukostbuffé a la muschimuschi. Titt på hur nöjd man är.

Skulle jag haft en "riktig" blogg med en massa "dagens outfit"s de senaste veckorna så skulle det ha blivit ganska enformigt. Det skulle mest ha varit blågult och därtill svarta sockar och svarta skor. Jag skulle iochförsig kunnat livat upp det hela med olika poser för att sätta lite guldkant, men kontentan är att jag idag känner att jag har jobbat mer och effektivare än vanligt sedan min semester. Idag gick det så långt att jag började att tänka på vad jag skulle kunna jobba med, på riktigt. Men nu när jag har lugnat ner mig och återupplevt i mitt stilla sinne dagens guldkorn så inser jag att det jag gör just nu, är väldigt mycket jag. Och det jag gör just nu för att forma min framtid är ännu mer jag. I love it.

På tal om dagens guldkorn; damer i lila. Jag har en teori om att damer i lila är fantastiska människor, av det enkla anledning att alla jag har fått äran att träffa har ett underbart sätt att sprida glädje. Definitionen av damer i lila är att dem helst har sminkat sig i metallisk lilaton eller har färgat håret i glädjekulören. Till det har dem antingen lila glasögon och helst också något lila klädesplagg, för att toppa denna gudagåva till färg så har dem ett fantastiskt leende eller/och förmågan att skänka ett fantastiskt leende. Ibland så tror jag på änglar, dem är färgade i lila. Hursom, jag träffade på en idag. Hon undrade var presentbutiken var någonstans, jag svarade då att hela huset är en enda stor presentbutik, då sken hon som en sol och sa att det nog kunde stämma och visade därefter upp två stålfärgade kaffekoppar med fat samt en liten lila bricka och sa att hon skulle ge bort dem till en 22-årig tös. "-Tror Du att hon kommer att gilla det där?", jag svarade: "-jag hade blivit överlycklig om jag fick det..." "-Men tror Du inte att hon vill ha något mer?" "-..det vill vi väl alla?" "-Ja..." lila-dam-skratt "-ja, det är nog sant, tack! Nu känner jag mig säker på mina val. Vilken snygg frisyr Du har!" Leendet spred sig inom mig som en varm god ström av glädje: "-Tack! Vad glad jag blir!" "-Det var det minsta, tack själv." Sen skred hon vidare. Det finns en glad 22-årig tös där ute som har fått en kärleksfull present av en dam i lila.

När jag blir lite äldre, då ska jag också bli en dam i lila.

Jag ser framemot att bli äldre, det verkar så mysigt. Att jag har en förmåga att romantisera mycket av det jag tänker på är att ta i beaktning, men jag tänker att det inte kan skada att hålla på som jag gör. Det måste tvärtemot bara vara positivt eftersom det säkert lär färga min framtid åt det positiva hållet. Så jag fortsätter.

När jag blir tant så vill jag ha en pagefrisyr och den ska vara stengrå. Jag vill ha en småmysig man som gillar att laga mat och gå ut på restauranger för att smyga i sig ett glas vin i mitt fantastiska sällskap medan vi tittar på alla människor runtomkring oss. Sånna där unga förvirrade människor som vi en gång i tiden var. När jag blir tant så vill jag ha några krukor med örtväxter i som jag vårdar ömt varannan dag, som jag sen glömmer bort för att jag har kommit på något annat att lägga energin på, så att min man måste slänga mina växter i komposten när dem har torkat fast i sina krukor.

När jag blir tant så vill jag ha en skön uppsättning skodon i regnbågens färger som jag gladeligen matchar till en svart outfit. Någon afton i veckan så träffar jag mina tantkompisar, vi har alltid så förbannat härligt när vi ses. Ibland händer det att vi kör ett tantrace till närmaste superduperstora-shoppingcentra och sprider lite glädje bland töserna som jobbar där.

När jag blir tant så älskar jag att titta på dokumentärer medan jag låter permanenten torka i sina spolar.

När jag blir tant så har jag en grön jeep alt en mattsvart gammal raggarbil som jag kör hem mina nyinköpa örtväxter i.

När jag blir tant så kommer jag fortfarande att låte nyfikenheten ta mig till platser och människor som skänker lycka.

Känslan av att vara hungrig, äta, sedan fortsätta att vara hungrig. Som ett svart hål har jag slängt in ostmackor och bullar hela morgonen, idag är en ledig dag. Vilket i vanliga fall betyder "en dag utan tidsschema", men inte idag, idag så finns där ett tidsschema. Jag har nämligen lovat att laga middag åt mina sambos. När dem tog emot mitt föslag med öppna armar vet dem inte riktigt vad dem gav sig in på. Efter aftonens näringsintag så vet dem; att jag är den ultimata bostadsdelarvännen. Jag kan så himla mycket, titta bara på listan jag knopade ihop så här på förmiddagen.

Jag kan(alldeles själv):
- knyta mina skor
- måla en lampa
- tvätta kläder
- springa sakta
- springa fort
- ta mig till jobbet utan bil
- slå på en dator ( i dubbel bemärkelse)
- koka vatten
- såga av plankor (det hoppas jag iallafall, eftersom nästa mission är att göra en hylla)
- bryta naglar
- äta bullar
- heja glatt
- klippa gräsmattan
- byta olja på en bil
- klyva ved
- bära en fotölj
- sy en klänning
- göra en budget
- gå på toa
- använda balsam i håret (men bara ibland)
- klippa håret kan jag också!
- prioritera
- köra båt
- vara hundvakt
- byta låscylindrar på dörrar
- byta däck på cyklar
- åka telemark
- putsa fönster (max 1 gång per år dock)
- meka med skrivare (så att dem fungerar i slutänden)
- inspirera
- ...och bli inspirerad

Tilläggas bör att listan ej är komplett. Tur nog.

Tillägg nr.2: gör en lista om Du känner Dig nere. Även de minsta sakerna bör lyftas fram emellenåt, det behöver man inte ens vara down för att göra.

Tillägg nr.3: Jag är inte nere, jag är på något kusligt lagomläge, typiskt svensk. Känns väl sådär, men ändå okej. Dagen kommer att bli bättre bara jag får såga eller koka.

Förövrigt så har jag en helg med en massa kärlekar att invänta. DET känns mycket bra. Sen om inte allt för lång tid så ska jag ta och klippa naglarna. Viktiga saker komma skall.



Sen har jag två problem i mitt liv. Eller två fasor kanske den rätta bemärkelsen är.
Ormar och mörker.
Det klingar inte riktigt rätt med den upplevelsen jag har av mig själv som en stark kvinna. Ormar hör till männens rädsloregister nuförtiden och mörker har ingenting med ondska att göra förutom på film. I verkligheten så sker ondska oftare i dagsljuset samt att ormar inte syns när det är mörkt. Det man inte ser finns inte.

Så, den här dagen startade segt och verkar fortsätta segt, men som en parantes så ska jag ut och såga nu. Det är dags, för alla indammade själar så ska jag knäppa kort på mina pyjamasbyxor, såg och plank. Hela härligheten.

Det här är då min 20minuters kreativitets-topp en kväll efter jobbet. En lampa köpt på Ikea för ca 40kr som jag slipade upp ytan på och målade utsidan i blå-grön-gult och lackade insidan för att därefter strössla med guldglitter till max. Skenet blir "bedårande" gult, det ger ett varmt och mysigt intryck. Det som är kvar att göra på den är kanten, det är inte jämt med glitter och färg längst ner och jag behöver något att täcka den lilla skönhetsmissen med. Funderade på att limma på lite tant-godis, spets alltså, fast en färgad sådan. Men jag är inte riktigt säker på den idéen. Är det någon som har tips på hur jag kan göra, så tas det tacksamt men inte offentligt emot (jag vill ju påstå att kreationen är helt och hållet min).

Det här är ännu en urusel bild på den enklaste och snyggaste lampan jag skapat i mitt liv. Lamptråden är av svart&vit-fiskbensmönstrat tyg (fantastiska snyggt), inköpt på Classes bodega. Själva "skärmen" består av rött stål, det är i självaverket en fruktkorg från Ikea som heter "trådig". Fick den brilljanta idéen att vända den upp&ned för att hänga den i taket när jag blev kär i korgen men insåg att jag inte har så mycket frukt att lägga däri. Att det är just en trådkorg av stål gör att den är fantastiskt tung för att vara en lampa, vilket i sin tur gör att Ni framtida besökare som får sova på madrass på golvet under min skapelse, bör sova med ena ögat öppet.

Ja, och så var det den där bildkvalitéen, hursomhaver, detta är markeringen jag har på min dörr så att jag lätt hittar till min säng oavsett tillstånd. En dörrhängare från Lagerhaus, med stora färgglada krokar på. Det bara går inte att hänga upp något som inte är färgglatt på dessa krokar. Men det resulterar också i att jag blir väldigt glad när jag ser min dörr.

Och glad bör man ju vara!

Vilka dagar, får träningsvärk bara jag tänker på dem. Det har varit lediga dagar inklämda mellan jobb. Jag säger som boktiteln så fint heter: Underbar och älskad (och på jobbet går det också bra) . Dagarna är lika långa som vanligt, 24 timmar för dem som inte vet. Men när man efter semestern inte bestämmer längre vad dem ska innehålla (eftersom man vill jobba) så blir dem mer uppstakade än vanligtvis denna sommar. Ack, skenet bedrar, jag som trodde att sommaren var slut för en sisådär 3 veckor sedan, har fått bita i det snart mogna äpplet. Sommaren är inte slut, efter hela dagar med jobbsvett, så går det fortfarande att hitta på sommriga saker. Jag tar tisdagen som ett dåligt exempel, eftersom den var helt utan jobb, så när som på en snabb visit på platsen för att hämta det där kortet som innehåller pengar. Utan pengar på sin lediga dag så blir den inte ledig. Utan jobb så har man i och för sig inga lediga dagar. Inga pengar heller för den delen.

Hursomhelst, tisdagen innehöll husmoderliga sysslor så som tvätt och tvagning. Därefter fick jag äran att vara det 5e hjulet i ett gäng som får en sten att börja leva. Så mycket kärlek. Och vi tog powersaaben till ett hål med vatten, hoppade, simmade, torkade och spelade kort (jag förlorade, ingen snack om saken). Det var så där helmysigt som i prippsreklamen, förutom ölen förstås. Efter en heldag så fick jag otippat med välkommet besök från fjärran, snabbvisit dock, men ack så trevligt. Den kvällen så vaggades jag sött till sömn.

På tal om sömn, häromkvällen så drömde jag att jag var vaken och låg i min säng. Allt var som vanligt i mitt rum, förutom när jag vänder mig till vänster eftersom jag känner mig iaktagen, så sant, där står ett barn och tittar på mig. Plötsligt känner jag mig väldigt naken och någonstans där så vaknar jag ur min dröm utan att jag riktigt vet om det, kliver upp ur sängen och klär på mig, för att sedan gå tillbaka och lägga mig igen. På morgonen vaknar jag genomblöt av svett i full mundering. Alla drömtydare där ute, vad i hela h*****et betyder det?

Tisdagen blev till onsdag som efter jobb bjöd på film i skräckens tecken; det var inte jag som valde filmen. Kunde dock sova ostört tillskillnad från måndagsnatten och hela onsdagsdygnet gick över till en ledig torsdag. Då jag helt plötsligt fick enorm smärta i knäet, ett läckarutlåtande och en hårklippning senare, satt jag bakpå en motorcyklist på väg till en strand jag inte visste fanns. Bada, bada, bada. Torsdagskvällspicknick på köksgolvet och jag var golvad för en fredag, en fredag som har varit  väldigt svettig på jobbet, återigen. Men efter ett raggningsförsök och en chokladkaka så ligger jag nu nerbäddad i sängen och förväntar mig inget annat än en härlig lördag på jobbet imorgon, men först; sömn.

Nattinatti.