.leende.guldbrunaögon

Jag ska på en hipp tillställning ikväll. Det är hippa fröken L som jag gått och kärat ner mig i som bjuder upp till ögongodis. Ska knäppa ett kort eller två för att inte vara allt för svår. Återkommer. Med BILDER!!!

Grattis till mig själv!
Idag borde jag starta någon form av tradition eller göra en tydlig händelse som går att fira varje 29e februari framöver. Varför? För att det blir så skevt att inte kunna fira den varje år. Jag uttryckligen älskar skeva dagar, det enda som är skevt idag (hittills) är dock datumet som inte finns så ofta. Igår var en otroligt normal dag, jag firade mig själv som så oftast med kakor och ljus. Igår hade jag dock en socialt accepterad anledning till att fira, det var min dag. Min alldeles egna, förutom alla andra miljoner med samma namn.

Igår så stretade sig solen genom molnen och lyste upp min väg till jobbet, idag har solen inte några större problem att hitta mig eftersom jag är ledig och sökte upp den ljusstarka vännen i våriga träningskläder på enormt hala stigar. Det var att hålla sig till dem lite större, gråa och tråkiga vägarna istället, för att slippa bryta någon kär del av kroppen. Sprang förbi en förfriskad grupp människor som hade samlats vid ån för att skrika och dricka ännu mer. Det fina i kråksången var att dem flesta i den glada gruppen gemensamt började med hejja-rop och slog ihop handflatorna helt utan takt när dem såg mig. Jag fick min alldeles egna publik under några hundra meter och dem fick sin alldeles egna färgglada tjej med ett stort leende och snabba steg, älgandes fram.

Ibland när jag springer förbi den här typen av högljudda människor så undrar jag om dem tänker som mig när jag ser en joggare; "-Oj, jag vill också springa!" eller om dem använder sig av den andra ytterligheten i tankebanornas nätverk; "-Jävla galenapa, hur fan kan hon vara ute och jogga när hon istället kan svepa en öl?!". Ja, beroende på dygnets klockslag så har jag nog också tänkt så. Det är i och för sig inget jag kommer ihåg just nu, men jag ska tänka på det nästa gång jag ska på kalas.

Annars så är det som vanligt mycket i huvudet. Efter att ha fått ett städryck under morgontimmarna så möttes mina tankar av en peppad fröken L som skulle äta frukost lagomt till lunch. Eftersom hon är den rena av oss och därför städar oftare än jag hinner tänka på ordet så kände jag att det var dags för lite service. Det var inte den seriösa formen av service men meslagomt mycket så att jag diskade hennes frukosthjälpmedel. Det visade sig vara ett utmärkt läge för ett mesexperiment. Leverpastej, denna klump av näring som jag inte äter längre efter att ha älskat den högt som liten. Leverpastej är som känt brunorangerött, när man sköljer pastejen så blir den läskigt blekhudfärgad. Skitläskigt blekhudfärgad. Av denna upptäckt så kan jag dra slutsatsen att jag nu vet hur man gör hud till thriller-filmer.

Tadaa!

Något som jag blir glad av:


Penslar i bestickstället.

Jag blir faktiskt galet glad av den här synen. Denna sammansättning av diskade föremål har jag tyvärr inte bidragit till värst mycket. Men efter glädjeskuttet i hjärtat så är jag nu enormt sugen på att kladda fram en kaskad av färger.

Så glad att jag nog måste ta en bulle och fira denna helt normalskeva dag.
Sorry publiken, ölsvepande är uteslutet.



Eftersom jag har gett mig själv en så f(b)ullspäckad dag så är ett bullätarkort med fotbollsfilt givet.


Så, bullen intagen medan P3 spelas meslagomt högt i köket.
Vilket har resulterat till ytterligare en upptäckt. Under dagens datum så får kvinnor fria (helt bakom är jag inte, det har jag hört förut men alla gånger avfärdat som idioti) och om mannen (männen?) vill säga nej så får dem endast göra det om dem ger kvinnan en dyrbar (ja!) gåva (det var något nytt i kunskapsbanken).

Jag tar med mig dessa visdomar under resten av dagen och gör något skräckblandat lustfyllt.
Framtida rikedomar kommer att skrytas om på denna plats.

Glömmer man av hur fort livet snurrar så kan det vara bra att påminna sig mellan räkningar, "To do"-listor och allt som hör därtill. Ett barndomsminne är när jag smyger in i garaget och ställer mig och tittar på en snarlik liten mätare som denna ovan för att förundras över hur snabbt det lilla krysset snurrar. Jag kom på mig själv med att stå och titta på detta kryss igår kväll. Det snurrar vansinningt fort. Det gör livet också. Det är det som gör det så härligt, speciellt när man vet att det är många saker som händer runtomkring en som inte är värda att lägga någon större mängd energi på.


Det finns inga måsten. Det är vi som skapar dem.

Näe, nu vill jag till jobbet. Fröjd!

Så där tolv timmar efter så sitter jag vid köksbordet medan solens lockande strålar gör snön glittrigt inbjudande utanför fönstret. Jag är inte vrång, jag är produktiv. Sitter och slipar på världshistoriens intressantaste personliga brev som ska kombineras med Sveriges bredaste cv. Det är alltid lika intressant när jag kommer till insikt om att de båda behöver uppdateras. Oftast när det är dags att skicka något till någon, men denna gången så insåg jag att jag inte har haft en uppdaterat cv på svenska på bra många år. Det måste vara ett tecken på att man ändå levt ett tag när man kan säga en sådan sak och samtidigt ett tecken på att man har jobbat på ett och samma företag en stund.

Jag försökte att ovanstående mening skulle vara så oladdad med värderande ord som möjligt så att man tills efter att denna mening är slut undrar om jag gillar att ha arbetat på ett och samma företag en bra stund.

Jag säger: JA! Ja för fan, ja! Jag är så jäkla glad att jag har hittat min energidepå i arbetslivet, jag är så fruktansvärt glad att jag går till jobbet och känner mig motiverad. Att jag går ifrån jobbet och känner mig glad är ju som grädden på chokladen på grädden på sockerkakan. Det är något jag vill fortsätta att ta tillvara på och förutom min vanliga lön så får jag inte mer av att säga:

Ikea är det klart bästa stället att arbeta på om man gillar utveckling, människor, heminredning och allt annat som är värt att leva för.

Jag ser mig som en ambassadör för ett företag som har dem kanske fulaste arbetskläderna men de aboslut vackraste människorna.

Nu ska jag springa dit och fylla på energinivån.
Jobbar jag idag?
Nej, jag är bara beroende.

Och för att summera härligheten.
Blått + gult blir grönt.
Som alla redan vet så är grön min favoritfärg.
Tillräckligt sagt.

Fortsätt nu och njut av Din dag idag, den kommer inte tillbaka.

Jag börjar med slutet på dagen, så att det blir pedagogiskt och följsamt.

Slutet av dagen var starten på kvällen. Jag kom innanför ytterdörren, slängde (hängde av mig lydigt och fint) jackan i hallen, sparkade (knöt upp och ställde i rad) skorna på hallmattan. Därefter så såg jag med förtjusningen i ett barns ögon när hen ser ett födelsedagskalasdukat bord, den senaste i raden av många finesser hos mina medmänniskor:


Hallspegeln hade blivit pyntad återigen.

För att ge återblick i vad kreativiteten satt på spegeln sen innan och som jag har lätt att slänga ett öga på aka fiskens vänstra lappvän:

Förtydligande: Jag ler på kortet. Det betyder att jag är glad.

Dessa två spegelprydnader ger mig energi. Dels av vetskapen att Fröken L har gjort de samt därefter tejpat fast skönheterna med energi och med tanke på (förhoppningsvis) att dem ska sprida energi. Fröken L har lyckats med sina åtaganden. Återigen.

Därefter slog kvällsmaten följe med kvällens sparsmakade andetag i lugnets och det goda sällskapets färgglada skara.

Kvällen var ung, enda tills nu.



Så för att särskilja på läckerheten så bjuder jag på en osann bild av mig själv från föregående helgs härligheter.


Så här hade jag sett ut om jag hade varit osmart.
Dum är ett otroligt laddat ord.

Nu väljer jag att fortsätta på den otroligt pedagogiska röda tråden och berätta om min dag. Eller vafaan, jag  berättar om min vecka när jag ändå har Dig här.

Fullspäckad.

Det skulle räcka, men överöser ändå medvetandet med några till:
Inspirerande
Energigivande
Reflekterande
God
Maffig
Färgglad
Underbar
Ifrågesättande
Framtidsinspekterande
Värmande


Jag har otroligt svårt att begära mer.
Förutom lite sömn. Som borde och önskas komma snart, men av någon anledning som är lika svår att förstå som universums storlek så har jag fortfarande svårt att övertala ögonlocken att stänga för dagen. Bara det är härligt, att min kropp tydligen vill att jag ska skriva något mer.

Var tydlig med Din omvärld om vart Du vill. Det kommer Du att tjäna på.
Ta för Dig, något annat sätt är bortkastad tid.
Ju mindre man vet, desto lättare är det att bli övertalad till något som strider mot ens värderingar.
Lyssna på tystnaden, den är vacker.

Så, nu har jag fått det ur systemet och kan på allvar fokusera på att övertala hjärna, hjärta och muskler att det verkligen är dags att välkomna de underbara drömmarna. För visst kommer dem att bli underbara. Det är svårt att tro något annat när jag iklädd en långt mycket randigare än en polarn&pyret-tröja och med icke tillhörande leopardmönstrade byxor i rött under det gröna täcket på den sköna sängen vilar min tunga kropp och lätta medvetande.

Sov sött bomullstuss!

Händer visar mer än vad vi säger.

Vart vi håller dem, vilar dem i mötet. Hur vi använder dem i samtalet. Hur dem spretar, kramphåller eller vilar skönt hängandes i lemmarna som kopplar dem till dess kropp. Hur dem ser ut, slitna efter hårt arbete eller fagra efter inget arbete alls och allt som påverkar mellan dessa ytterligheter.

Ge lite tid och några möten för att lägga märke till vad den Du pratar med berättar med sina händer.


Det här är ett avtryck av en tjej som inte har kommit till stadiet i livet då ljuden från henne går att förstå som ord och meningar. Men ändå så blir man starkt påminnd om att någon måste byta blöja när dem spänns hårt för en stund och ändå så förstår man den trygghet hon känner när hon varmt omsluter sina föräldrars fingrar.

Världen är vacker med oss leende där i.

I morgon så ska jag få människor att le. Det får mig att le.

Idag är en lång dag och det verkar inte som om den blir kortare av att det snart är en annan dag. Det är fortfarande samma dag så länge jag är vaken. Vet Du att man klarar av att vara vaken i 3 dygn, men efter 30 timmar så är man urbotaskitdum. Ibland så tror jag att det är 30tim+vakenmänniskor som gästspelar i filmen om mitt liv. Dem rasar in nästan samtidigt och gör mig påmind om att jag har något användbart under min fagra skapelse till frisyr.

Utöver det så har jag insett att jag har kistan i nacken och ett knä till mage.

....det är nästan så att man tror att jag har varit vaken i 30 timmar nu. Dags att ändra på det, ser framemot drömmarna som ska dansa mig in i morgondagen och göra att jag pigg som en lärka skuttar upp ur sängen och med ett leende nästan skrämmande stort välkomnar alla kunder till ännu en dag att spendera tid och pengar på sköna skapelser (förtydligande; inte mig).

På tal om att spendera tid och pengar. Jag har en önskan när jag ändå håller på. Jag önskar mig extra tid under torsdag och fredag. Lite extra lång natt på lördagen när jag ändå håller på.

Blablabla... Armen.

Jag har insett att jag måste bli en rockstjärna innan nästa helg för att jag skall kunna gå som mig själv på rockstjärnefesten.

Jag tror att jag kan ta ett E ackord på en gitarr. Jag kan definitivt spela blinka lilla stjärna på pianot och jag har insett att takten sitter klockrent på en tamburin. Nu ska allt bara finslipas och som ett svartglittrigt paket säljas till högst bjudande. En spelning kanske är bra att ha gjort under den här veckan också. Plus att det skulle vara bra om jag hade några groupies, som skulle kunna stå utanför festfönstrena och tråna.

Ja just ja, trasha ett hotellrum. Det ska jag nog kunna klämma in på måndag eftermiddag.

Och jag som trodde att jag inte var mer hungrig.

Men jo,
Och efter den andra frukosten så börjar jag inse att det nog är dags att ta sig från köket efter ett x antal timmar spenderade i mysighetens näste med en frukostdate som inte smaskar.

Glansdagar i glansform.
Och för att sätta ribban en aningen högre så tänkte jag motstå frestelsen att inta en tidig lunch och istället gå ut och skina i kapp med den underbara solen.

Allmänt skönt bara.

Och det kommer mera. Vänta bara så ska Du få se vad jag kan producera.

Återigen på basläge. Sitter i kökssoffan i min lila kungadräkt och nymodifierad andedräkt. Tittar ut och njuter av att det är fantastiskt vackert. Snö, kyla, sol och lugn. Det absolut bästa jag kan önska mig.

Idag skulle jag behöva lite mys, hårfärg och friskluft.
Inser att jag inte är allt för svår att tillfredsställa. Ibland.

Efter nattens mössvarma sömn så vaknar jag i någon variant av önsketänkande. Tänk om jag var hundvakt idag och kunde blivit vallad av dem små rackarna.

Men nej, det låter jag bli. Det skulle ju kunnat bli allt för underbart.

Istället sitter jag i min lila present till mig själv och undrar när rycket kommer. Det kommer nog väldigt snart. Jag känner hur benen inte vill sjunka ner i den sköna kökssoffan efter frukostmålet, jag känner hur rumpan uppstuddsigt nog egentligen inte vill sitta ned, jag känner hur den vackra luften utomhus lovar en skön dag. Trots att jag bakat ihop ett litet paket av "att-göra"-handlingar. Och som jag redan vet så tar allting lite längre tid när jag inte har bil. Det tar lite längre tid, men det gör mig lite mer långlivad för varje steg. Jag kallas skogsmulle av en anledning och den jädra anledningen gör mig förbannat glad.

Något som gör mig väldigt konfunderad är dock "skönhets"-idealen som vi dagligen pumpas med ifrån den rosadimmiga kändisvärlden. En värld som känns mer och mer avlägsen. Inte ens när svenssons tror att dem djupdyker i en mediahet människas liv genom att hungrigt läsa i dennes internetoas så får dem en rättvis bild. "Jag bad min privatchafför att hämta barnen från skolan och privatkocken laga deras middag så att jag kunde gå och göra en skönhetsbehandling under tiden". Oooh... Vad är viktigt i livet? Att ha pengar att lägga på sin sönderskurna och sönderfotograferade kropp. Eller att ge sin tid för sina kärlekar, få livsenergi och känna glädje i någonting långvarigt.

Jag undrar vad som får oss människor att så lätt glömma bort guldkornen i vardagen. Det som verkligen får oss att känna lycka. Skynda (ursäkta Skalman) dit och skynda hit, fixa det, jobba mest och hinna mest, för då är man bäst. Balans.

Det behövs balans!
Faan vad frustrerande. Jag måste gå ut, andas och njuta i min vardag, blir jag fast, färgad och fördummad lite längre vid den skadeglada och kärlekslösa låtsasvärlden så kanske jag glömmer av att glädjas åt att jag kan snöra mina joggingskor och springa dagen till mötes. DET tycker jag är livsglädje. Halleluleja för bra musik därtill!

Godingarna till kärlekar i mitt liv ska få sig en rejäl påminnelse om vardagsguldkornen strax. Mina "att-göra"-handlingar för dagen känns helt plötsligt jädrigt berikande. Det är ju jag som har hittat på dem, av en anledning. Att jag ska må bra.