.leende.guldbrunaögon

Stormen sliter med sig träd, små hus, delar av stora hus. Förstör egendom och frihet. Allt händer norröver och här sitter jag och hostar. Allting är verkligen relativt, just nu så skulle det sitta fint att kunna åka upp och med en gloria på huvudet och en gospelkör bakom ryggen för att återställa allt till det bättre med en liten fingervisning. Jag jobbar på det, men tills vidare så får jag nöja mig med att göra det jag kan här i Raggarstaden. Pfft. Här pratas det om att frisyrer är svårt att hålla på plats och att "-..det blåser så kallt..." Joomenvisstserruatte. Allt är relativt.

Samtidigt som att det är jobbigt att veta att kärlekarna i norr tampas med långt mer energi- och penga krävande saker än vad jag gör. Så får det ändå mig att inse hur bra vi har det. Hus som till stor del håller, resurser som är effektiva och välgörande och människor som till största del ser att det ändå bara är saker som Dagmar har förstört och inte liv. Tillomed den lilla kaninen klarade sig.

Tacka vettja den positiva reflektionens sida.


...och en tuff mor.

Va faan är det?
Nej, här har glöggen ställts på den heta plattan, träningskläderna åkt på och spelet sats igång för en spelkväll med två tävlingslystna donnor i svart.

Här vankas Uppehopparkväll.

När svetten har torkat så hör jag av mig.

Så har jag fyllt varje timme på dygnet av värdefulla aktiviteter. Mat, sömn, friskluft och vatten. Jag har valt att toppa det hela med insiktsfulla ögonblick och AHA-upplevelser tillsammans med andra motiverade människor. Strösslet har bestått av ett lugn och lite slemhosta. Det hela valde jag att rama in under denna afton genom att smycka trädet som under några dygn har stått i badrummet och gjort den normala naturupplevelsen på toaletten till något alldeles extra. Förtydliga behövs dock göras att den nu är upphängd i vardagsrummet som i vilket svenskt bo annars.

Jag känner mig otroligt glad att jag fick mysa med fantastiska människor runt den gröna skapelsen (som snurrar!) efter de tre intensiva dagarna i en annan stad, med andra människor och med nya sätt att tänka på. Tack.


Ett pynt


En gran


Ett suddigt minne

God natt Du sköna värld.

Det var själva grundidéen till vad jag ville sätta på pränt denna gången. Att man har det gott, det måste det allt för snäva skärpet i midjan vara ett tecken på.

Och .d.e.t.   .s.p.e.l.a.r.   .i.n.g.e.n.   .r.o.l.l., bara man mår gott. Att må gott är att kunna känna njutning i sitt liv, ofta, nästan jämt. Det gör faan jag. Jag njuter när jag tar den stärkande morgonpromenaden till jobbet, jag njuter av att jobba där jag jobbar och med dem jag jobbar med, jag njuter av alla nya och gamla människor jag får träffa varje dag, jag njuter att ha ett bo och att få dela det med sambosarna från himmelen, jag njuter av att ha en fantastisk familj som gör sig påminda på bra och jobbiga sätt, jag njuter när jag har ont för då vet jag att fram till dess att jag fickfackjövlaskit-ont i tex knäet så var jag frisk som en nötlärka och sen passar jag på att njuta av känslan som kommer att infinna sig så skön efter att knäet har läkt.

Jag njuter av ett liv som är fantastiskt roligt. Det finns så många härliga människor där ute! Det finns så otroligt många människor som bär på så enormt härligt mycket positiv energi.

Det blev jag bryskt påmind av (på ett motsägelsefullt sätt) för några minuter sedan när jag tung i baken efter 5 lussekatter (den sjätte ligger och väntar på mig snällt i påsen i det gråa sätet brevid) satt ned och väntade på stationen. Några skjärthållplatser längre bort hade en grovt alkoholpåverkad gammal karl hittat ett par tjejer i, låt oss gissa, fjortonårsåldern som han försökte fråga om dem visste om dem befann sig i stockholm (jag var vid detta tillfälle EJ i stockholm). Tjejerna gjorde narr av honom, de satt verkligen och (med lätt uppmjukade ord, för att göra det mer rumsrent) munsket (ursäkta!) honom rakt upp i ansiktet. Den alkoholiserade karln förstod självklart inte mycket av vad de två "söta" flickorna gjorde. Tillslut så resar han sig vingligt upp och tar sikte på mina röda skosnören. Jag tänkte, att bara han inte är otrevlig så ska han faan få sig ett trevligt bemötande. Det behöver han. Eller rättare sagt, det behöver JAG GE HONOM. Och inte var han otrevlig, han var däremot oerhört förvirrad. Jag försökte förklara för honom att han inte befann sig i stockholm, vart han var, att jag inte alls var gift med hans bror och att jag inte hade spillt på mina vita skosnören.

När han står framför mig och försöker, med en ledssen snordroppe under näsan, förklara för mig att han verkligen inte vet vart han är någonstans POOOW rasar han mot mot mig i 190km/h. För en sekund så hann jag tänka: äckelgubbe. Men när han ligger i min famn och jag ser över den stackars ryggen de två "så söta" tjejerna hånskratta sig bort ifrån vårt håll i raska steg så inser jag, och speciellt efter gubbens ursäkter, att han inte alls var någon "äckelgubbe". Dem små djävlarna hade knuffat honom på mig. Den 45åriga karln i svart slips i skjärtbänken brevid kommer till stor hjälp när han lyfter upp den skruttiga människan ur mitt knä, slänger hans arm över sin axel och säger lungt: "Jag tar Dig till en betalstation och fixar biljetten, Du ska hem och äta snabbmakaroner och må gott". Tack karln med svart slips, vem Du än är.

Hur som helst, det är många sidospår idag, så sätter jag fart efter tjejerna med tanken: "Det här ska dem faan inte ha ostraffat, jävla ouppfostrade småfn***!!!" Efter 5 sekunder så inser jag att dem inte heller mår bra. Det kan dem bara inte göra efter ett sådant beteende. Så jag fortsätter i samma takt, i samma riktning, med samma mål i sikte fast en helt annan fras väntandes i munnen.

Jag hinner ifatt tjejerna, knackar den ena (den som jag upplevde var förjävligast) på axeln och säger: "Nästa gång ni träffar en full människa och puttar ner honom i någons famn, så hoppas jag att den där gubben bara är förvirrad, inte har en kniv och inte är arg, jag hoppas också att den där någon är en människa som förstår att den där gubben bara är förvirrad och att den där någon sitter brevid ett varmhjärtat själ som mer än gärna hjälper till. Jag hoppas för er skull att nästa "jag" förstår att ni inte tycker om er själva speciellt mycket och därför behöver hävda er på ett sånt jävla lågt sätt. Jag hoppas och önskar att ni inte tror att ni förtjänar det beteende ni har nu, ni kan bli lyckliga. Bara ni knuffar rätt fyllegubbe i rätt kvinnofamn. Och använd kondom!"

Det var med ett andetag sagt och nu några minuter efter inte helt ordagrant återberättat. Men SåGottSom.

Reaktion:
Ena tjejen skrattar tills att den andra med dem hårt sminkade ögonen utbrister: "-Jag är oskuld..."
Den första tjejen med den alldeles för lilla jackan tittar på den andra tjejenn och säger förvånat: "-Jag med..."
Jag själv blir förvånad. Ganska mycket. Över den stumma situationen. Ingen ironi. Den hårt sminkade lilla tösabiten säger därefter:"-Förlååååååt!" Och springer därifrån. Ut, i den kalla aftonen. Kvar står en inte allt för hårt sminkad liten tjej och bara tittar på mig.

Rent impulsivt så ger jag henne min oöppnade påse nappar och säger: "- Jag är ingen främling, hade jag varit det så hade Du inte ätit dem här. Okej?"

"-Okej..."
Sen försvann hon.

Och nu sitter jag här och funderar över vad som verkligen hände.

Jag behöver några kloka ord, tack.

Vi hörde hur rösterna höjdes utanför huset. På en gång, som två piggsvin springer vi till den stora och välplacerade kofferten i hallen, hoppar in, viker benen och tränger ihop oss i den mörka lådan likt ett par elitgymnaster. Fnissar som ett par tonåringar och väntar medan stegen i trappan blir tyngre och högre.

Vi hör hur dörren öppnas och försöker att dämpa våra fniss innan vi blir påkomna. Rösterna lyder: "- Näemen titta. Vad är det här? Tänk om det bor någon här..." Till följd av några sekunders tystnad och ett lätt knarr och ett mjukt ljusinsläpp när luckan på lådan saktas öppnas. Sen dränks alla ljud runtomkring av ett skrik. E skriker likt ett förtvivlat tösabarn som får höra att tomten inte finns.

Skriket mjukas av med våra skratt.


Partners in crime:






Nu går jag verkligen och lägger mig.
Ej i kofferten.

Idag fylls timmarna hädanefter av stundens ingivelse. Som för denna stund känns rätt att sätta upp på en lista utan numrerade punkter eftersom att möjligheten för impulsivitet är stor.

Det som stundar är:
- Mer "En idiot på resa"
- Fler kakor
- Ramletande och förhoppningsvis inhandlande
- Användande av diverse muskler
- Letande efter golvet i mitt rum som för tillfället är utan sikte
- Vända några blad i en bok
- Några AHA-upplevelser
- Divese apelsinpyssel om jag hittar nejlikor
- Allmän insikt i livet vore finfint det också

...en dag som går i långsamt leverne. Ett och annat ägg kanske.




Förutom ägg så satsar jag på att knäppa minst tre kort under dagen som kommer att väcka anstöt i afton.

Väljer tydligen att gå till sängs med en mage fulll av pasta, en skalle full av tankar och ett hjärta fullt av känslor. Vakuumet är som bortblåst och verkligheten är här och nu. Jag gillar känslan av att behöva ta ett beslut, men jag ogillar den ena sidan av konsekvens-myntet.

Jag ska drömma om snö, choklad och leenden, därefter ska jag vakna som en visare kvinna. Vilket betyder att Du kan tänka ut någon fråga som Du vill ha svar på så har jag svaret levererbart i utbyte mot en lussekatt imorgon.
Sov sött!

Jag fick frågan hur jag blir så snygg i håret, här är inte svaret


Det här är mer ett test.
Ackomanjerat av Herr S på piano.

Annars så är mitt absolut bästa tips och min mest beprovade metod: skit. Tvätta det inte på ett tag och Du har ett fantastiskt livligt hår. Om det är det Du vill ha.

Ja, nu är det slut med fokus på mig själv och istället så väljer jag att fokusera på Fröken Von L som jag har haft förträffligheten att lära känna det här året på ett sätt som inte tillhör vanligheten.

Hon är äggkonstnär.
Idag lyckades jag fånga ett ägg på bild innan det blev knäckt.


Även fast det är äggfokus just nu så kan jag inte låta bli att kommentera mitt hår, som för dagen (som alla andra dagar) lever sitt eget vilda liv. Har Du någonsin sett mitt hår samlat så är det enbart någon form av hårspray som får möjligheten att tackas. Eller mössa.

Jag ser framemot en årstid med samlat hår och många fler ägg. Dem förgyller tillvaron på ett sätt som bara ägg kan. Det hoppas jag på...


He...he...

Jag sorter mina sopor.
Ville bara ha det på print.

Inte nog med det. Standarden höjdes i och med snön igår. Snöänglarna från glädjehysterin under gårdagens afton syns fortfarande ifrån kökets klara fönster. Något annat som inte är så (själv)klart för mig är att ställa mig framför linsen på kameran, det gjorde jag ändå för några helger sedan.

Men, med en förjäkla bra fotograf så höjs sannlikheten att resultatet blir förträffligt.
mathiascederholm.com















Det kommer mer.
Men jag vill inte riskera att få inboxen fullproppade med kärleksmail, brevlådan överfylld med parfymdoftande brev och trappuppgången överbefolkad med friare.

Så jag tar ett steg i taget.

Så.

Nu kan jag stoltsera med att chokladfylld gjort säsongens första snöängel. Barfota. I gott sällskap.

Sen för att sätta pricken över i:et, som det så fint heter, så har jag och fröken L testat att videochattat fast vi bara har ett bord som skiljer oss åt.

Man kan sammanfatta detta med att jag verkligen borde gå och lägga mig.