.leende.guldbrunaögon

Trodde aldrig att jag var en såkallad hundmänniska, trodde snarare på mig själv som kattmänniska. Eller pinsamt erkännande nog, en kaninmänniska. Jag såg mig själv på fullaste allvar kunna ha en kanin i framtiden. Tyckte det lät skönt att kunna ha en liten hoppande hårtuss som man kunde gosa med, som inte krävde så mycket av en och som alltid såg så söt ut. Men nej, jag har gått och blivit hundmänniska, när jag väl har tid och läge för att skaffa hund, vilket lär bli när jag har gått i pension, så ska jag bannemig ha en boxer, kanske dumt att ha en sån krävande hund när man är en lila tant som helt vill strutta omkring i affärer och sprida glädje till all energifylld ungdom. Så då kan jag nöja mig med en Berra, dem är ju sjukligt goa!

Efter lite sumering så inser jag att dagen inte har varit så jäkla tom som jag trodde för några timmar sedan. Det kändes som om jag likt en arbetsbefriad soffnötare inte tog åt mig av dagens möjligheter. Ooh, that's so wrong.

Det hela startade med en nödigt lång frukost som avslutades i choklad- och honungskalas. Därefter så fick jag reda på att jag väntade besök, varpå det blev idiotiskt snabbt med att hinna med de två göromålen jag på dagens lista:

- Kolla om mina skor var på G eller om jag var bortglömd (jag var mycket väl ihågkommen, jojatackarja!), mina älskade skor är på väg till en sportaffär nära Dig...
- Att lämna tillbaka lite lånad tid på raggarstadens stadsbibliotek. Jag tror att jag rekomenderar Paperman.
Därefter hem, umgås och duscha, givetvis i omvänd ordning. Sen gick det av bara farten, middag i gott sällskap och matlådor för några dagar, självklart toppar jag med en stund pianospelande för att därefter lära mig stämma gitarr samt ta ackordet E moll. Tror jag. Sen fick jag en snabbvisning av swing-dansens rytmiska härlighet. Någonstans i blandningen så hann jag staka upp en framtid som fastighetsägarrinna samt bli bjuden på nybakat bröd. Aftonen var längre...


Med rakapparaten kopplad till grisen i väggen så blev både  L och jag av med mer hår på huvudet.

L fick ett avtryck av en skidåkare, ett riktigt pro såklart, det ser man på svängen. Själv så fick L fria händer och valde därför att freestyla (rackamackafåån).

Jag har numera havsvågor med tillhörande bubblor på ena sidan skallen.

Bara så att informationen är ute, det är nämligen skamm att fråga en konstnär vad verket föreställer.




Så nu är det med ro i hjärtat jag kryper ner i mitt lilla hörn av Sverige, imorgon är nu och jag inser att det där med skönhetssömn är något jag får ta en annan natt.

Komihåg att andas!

waiting for the hu... personalfesten!

Efter diverse ståbas, stamp, gitarr, fiol och skönsång i natt så står jag upp, andas och har tagit mig till jobbet.

Jag vågade aldrig gå upp på grund av de enkla faktorerna:
- Jag har aldrig sagt åt ett 65+ gubbgäng att dämpa sig.
- Jag vill ha något att "tjäna in på" hos grannarna.
- Det lät som om dem hade det så jäkla mysigt.

Så efter halv ett så orkade jag inte längre med "skön"sången så jag satt på mig öronpropparna. Det enda som failerade efter det var att ståbasen och stampen hördes ändå. Mitt hjärta rusade i höjden av maxslag. Så jag låg och tänkte på gröna ängar, fina stunder, bad och besten Berra för att lugna ner mig. Det gick sådär.

Vid tretiden så testade jag att ta ur öronpropparna. Förutom mina hjärtslag så var det tyst.

En ny dag gryr...
Med personalfest i afton.

- Arbetskamrater så vackra, både på insidan och på utsidan, så att man har lätt att förstå att vi har så många kunder.
- Sveriges största spindel ej i fångenskap. Först trodde jag att det var ett löv som blåste emot mig, kort efter så fick jag för mig att det var en mus, därefter la jag benen på ryggen och skuttade bort för att få den minsta möjliga tiden på marken i närheten av besten.
- En bjudmiddag, en god sådan, i gott sällskap.
- En söt blå bil med en tusen gånger sötare chafför som skjutsade mig hem efter middagen.
- En vacker kommentar av en vacker vän som jag saknar så att det gör ont i hjärtat. Älskar Dig vännen.
- Alla sambos samtidigt, dem är ju för underbara.
- Och just nu så tittar jag på en film med hälften utav dem, jag kommer nog att göra en tidig sorti, eftersom jag lider av trötthet. Det är tur att jag vet vad botemedlet är.

Ja, det stämmer, inne på badrummets enda sittplats befinner jag mig för att ordbajsa lite. Det är liksom dags nu.

Idag har jag en extrem känsla av att behöva göra något annorlunda (jag lovar att uppdatera när det sker). Det är fantastiskt när det känns så, mindre bra när man ska klä på sig eftersom kontentan av det hela kan göra att man kommer att se ut som ett litet monster, men det är nästan en parantes, nästan.

Hur som, jag träffade fröken M igår. En fröken som var trött men fortfarande otroligt vacker. Därefter så synkade jag R-damen med dennes chef hack i häl. En svängom på dansgolvet och  jag var gladare än gladast, fortfarande lika glad. Och trött.

Idag så ska jag träffa A. Det är mycket bokstäver nu. Iallafall, vi ska träffas för att handla present till E. Jag vill hitta något annorlunda. Det behöver varken vara personligt eller kärleksfullt, bara det är annorlunda.

På tal om annorlunda, jag har en sån extrem lust att färga håret, eller klippa mig. Någon skillnad! Det är lite roligt det där, att man kan ha en udda frisyr och ändå känna att den känns tråkig. Människan är en fantastisk varelse.

Näe, nu ska jag slänga ut datorn så att inte den blir blöt och därefter duscha. Att tvätta håret kanske räcker för att stilla min lust.


Lika vacker som alltid...

och enda.

Jag har en ända som jag får äran att sitta på och därav vila fötterna efter några timmar stående på cementgolvet. Jag har inte klagat på mycket här i mitt liv, jag är en "bit-ihop:are", men när the damn floor påverkar min jogg i negativ bemärkelse så är jag den sura kvinnan med dem snygga glasögonen. Tacka vettja alla underbara människor idag. Jag vet inte vad det har tagit åt dem, men varenda jäkel verkar vara på kvittrande bra humör.

Jag skryter i vanlig ordning:
"-Hallå! Du! Vilken vacker frisyr Du har!"
"-Shit va tuff frilla! Och glasögon!"
"-Du är en ängel!"
"-Thank you, Darling!"

And it goes on and on and on...
Nu är rasten snart slut och jag skuttar gladeligen ut på cementgolvet igen.... med öronen på helspänn suktandes efter fler vackra och värmande ord. Tackar vettja människor, som sagt.

Och här sitter jag, på ett nersuttit rött säte i en vagn av tre på räls med siktet inställt på raggarstaden. De senaste dagarna for ifrån mig likt den mekaniska haren på en hundkapplöpningsbana. Så vad hände efter kajakturen som avslutades i mörhet och toppades med en middag på kajen med den underbara modern? Som vanligt mycket. Och väldigt mycket överallt:

- Fick för några timmar leka matmor aka matte till den sockersöta besten som gör att mina nervtrådar smälter samman och mitt blodomlopp plötsligt går ultrarapid, en sån där liten varelse som gör att jag vill skaffa hus och tusen av dennes avkommor. Jag kommer att sluta som "hundtantet - akta Dig för henne" om jag inte skärper till mig snart.


- Har letat svamp, nycklar och bortsprungen hund (dock ej den ovan nämnda, pjhuu).


- Har hittat ro, kärlek och ytterligare framtidsplaner.

- Har varit ute på hemligt mission, så hemligt att jag knappt får säga att jag varit ute på hemligt mission. Jag spricker snart om jag inte får sippra lite hemlighet, men är dock hård som sten, har man lovat så har man. Hårdare än sten.

- Har återigen fått ärva kläder, I love it! Denna gången så var det moderns gamla avlagda plagg som legat redo för bortskänkning i påsar alldeles för länge, frågan är om hon verkligen ville ge bort dem. Hon är osäker men jag såg till att knycka en höstkollektion innan hon hann säga nej. Iallafall, i det här läget, och bara i det här läget, så är det fantastiskt roligt att ha en mor som drar samma storlek som en själv, om än en aningen mindre. Jag får påminna mig att andas i mina "nya" byxor som jag har på mig nu. Som sagt, ska man vara fin så...

- Har blivit jagad av en flock kossor, jag som trodde dem var fredligt sinnade? Det kanske dem var också, vad vet jag, jag hade liksom inte tid att stanna och höra efter när hjorden på 20 djur jagade mig över ängen.

- Har skaffat mig ett halsband med en förbannat snygg karl på...


- Har varit på gravsättning.

Den går att sätta på en "jag har"-lista.
För den var fin och gav reflektioner att ta till hjärtat för en vackrare framtid.



Jag är glad att jag fick lära känna Dig.

(Jag fortsätter efter ett osynligt vätske- och näringsintag)

- Har målat; skissat ut många känslor till oförstådda och svårtydda streck på vita papper. Så enormt härligt! Tips!

- Har träffat några få men otroligt goa gobitar till släktingar

- Har varit i antik&kuriosa-himmelen. Den är alltid värt ett besök när man har vägarna förbi. Och vägarna förbi har man tydligt väldigt många gånger när man väl har hittat dit första gången.

- Har husmoderslikt bakat kakor och dammsugit i klänning

- Har alldeles själv startat gräsklipparen "klippo", det är en bedrift med tanke på att den oftast inte går att starta. Inte när jag ska försökta iallafall. Joho! Därefter sprang jag runt i hela jäkla trädgården för att hinna med HELA halva gräsmattan. Som en krona på verket så avslutade jag klippningen med att hylla ett av mina favoriter till bilmärken.

Ett tydligare foto får krävas nästa gång jag briljerar med mina gräsklipparkompetenser

- Har varit med om spikande, flyttande, packande och diverse allmänt upplyftande vardagshändelser


Och som om detta inte skulle räcka så har jag till 90% av tiden blivit kompad av världens bästa kvinna.
Eller, hon var mer som artisten och jag som "duuuuop"kören. Hon bestämde takten och jag infann mig i sceneriet. Infinner mig gärna där inom inte allt för avlägsen framtid.

Bytheway; älskar ordet framtid.

Skulle jag haft en "riktig" blogg med en massa "dagens outfit"s de senaste veckorna så skulle det ha blivit ganska enformigt. Det skulle mest ha varit blågult och därtill svarta sockar och svarta skor. Jag skulle iochförsig kunnat livat upp det hela med olika poser för att sätta lite guldkant, men kontentan är att jag idag känner att jag har jobbat mer och effektivare än vanligt sedan min semester. Idag gick det så långt att jag började att tänka på vad jag skulle kunna jobba med, på riktigt. Men nu när jag har lugnat ner mig och återupplevt i mitt stilla sinne dagens guldkorn så inser jag att det jag gör just nu, är väldigt mycket jag. Och det jag gör just nu för att forma min framtid är ännu mer jag. I love it.

På tal om dagens guldkorn; damer i lila. Jag har en teori om att damer i lila är fantastiska människor, av det enkla anledning att alla jag har fått äran att träffa har ett underbart sätt att sprida glädje. Definitionen av damer i lila är att dem helst har sminkat sig i metallisk lilaton eller har färgat håret i glädjekulören. Till det har dem antingen lila glasögon och helst också något lila klädesplagg, för att toppa denna gudagåva till färg så har dem ett fantastiskt leende eller/och förmågan att skänka ett fantastiskt leende. Ibland så tror jag på änglar, dem är färgade i lila. Hursom, jag träffade på en idag. Hon undrade var presentbutiken var någonstans, jag svarade då att hela huset är en enda stor presentbutik, då sken hon som en sol och sa att det nog kunde stämma och visade därefter upp två stålfärgade kaffekoppar med fat samt en liten lila bricka och sa att hon skulle ge bort dem till en 22-årig tös. "-Tror Du att hon kommer att gilla det där?", jag svarade: "-jag hade blivit överlycklig om jag fick det..." "-Men tror Du inte att hon vill ha något mer?" "-..det vill vi väl alla?" "-Ja..." lila-dam-skratt "-ja, det är nog sant, tack! Nu känner jag mig säker på mina val. Vilken snygg frisyr Du har!" Leendet spred sig inom mig som en varm god ström av glädje: "-Tack! Vad glad jag blir!" "-Det var det minsta, tack själv." Sen skred hon vidare. Det finns en glad 22-årig tös där ute som har fått en kärleksfull present av en dam i lila.

När jag blir lite äldre, då ska jag också bli en dam i lila.

Jag ser framemot att bli äldre, det verkar så mysigt. Att jag har en förmåga att romantisera mycket av det jag tänker på är att ta i beaktning, men jag tänker att det inte kan skada att hålla på som jag gör. Det måste tvärtemot bara vara positivt eftersom det säkert lär färga min framtid åt det positiva hållet. Så jag fortsätter.

När jag blir tant så vill jag ha en pagefrisyr och den ska vara stengrå. Jag vill ha en småmysig man som gillar att laga mat och gå ut på restauranger för att smyga i sig ett glas vin i mitt fantastiska sällskap medan vi tittar på alla människor runtomkring oss. Sånna där unga förvirrade människor som vi en gång i tiden var. När jag blir tant så vill jag ha några krukor med örtväxter i som jag vårdar ömt varannan dag, som jag sen glömmer bort för att jag har kommit på något annat att lägga energin på, så att min man måste slänga mina växter i komposten när dem har torkat fast i sina krukor.

När jag blir tant så vill jag ha en skön uppsättning skodon i regnbågens färger som jag gladeligen matchar till en svart outfit. Någon afton i veckan så träffar jag mina tantkompisar, vi har alltid så förbannat härligt när vi ses. Ibland händer det att vi kör ett tantrace till närmaste superduperstora-shoppingcentra och sprider lite glädje bland töserna som jobbar där.

När jag blir tant så älskar jag att titta på dokumentärer medan jag låter permanenten torka i sina spolar.

När jag blir tant så har jag en grön jeep alt en mattsvart gammal raggarbil som jag kör hem mina nyinköpa örtväxter i.

När jag blir tant så kommer jag fortfarande att låte nyfikenheten ta mig till platser och människor som skänker lycka.

...ett eller två guldkorn.

Ett möte:
En långsam springtur avslutades med 300meter spurt. Just precis nedanför huset så möter jag en karl som är ute och dras av hunden. Han joggar alltså. Jag smittades i vanlig ordning av adrenalinkicken och sprang de återstående 100metrarna fortare än snabbmakaroner.

Efter andningsletande och vattenpaus så tar jag med Berra ut på en "märka-revir-runda". Vem möter jag inte om karln med hunden. Nu dyngsur av svett gåendes, fortfarande dragandes av hunden. Berra vill självklart hälsa och den inte allt för socialt tränade karln säger: "-Var det Du som sprang förbi mig förut?" "-Ja, det var jag.." "-Va SNABBT Du sprang! Det sa bara SWOOOOSCH och så var Du borta!" "-Jamentack! Det tar jag som en komplimang! Vad glad jag blir!" "-Ja...hrrrmmm...japp." sa karln och gick "fort" därifrån. Jag tittade på Berra och han tittade upp på mitt rekordstora leende.

(Jag bör verkligen sova nu)

Det blev en lång kväll, i goda händer, något förvirrade, men in i hjärtat så goda!

Jag hämtade upp K för att träffa I + resten av hennes käraste. Det var en hyffsad lång väg till stugan där hon befann sig som det var. Men K och jag gjorde den längre. Med en kass co-driver så körde jag på tok åt helt fel håll. "-Vi måste stanna och prata med nästa människa om vart vi ska..." "-Ja... Titta, där är några!!" "-Hej, vi ska till några av dem här platserna, vet ni vart de är?" "-Får vi se?" ...en lapp lämnades över till två okända händer... "-Nej, det är ingenting vi känner till, vi har nyss flyttat hit, men lite längre ner på vägen så ligger det ett konferenscenter, där kan ni fråga!"

Väl nere vid konferenscentret så pågår det ett midsommarfirande omgärdade med röda stugor för fulla muggar. Vi svänger in och K hoppar ut för att fråga första bästa kransbärare. Efter lite ordväxlingar så ser jag henne gå vidare, då hoppar jag ut och tar med mig The Dog aka Berra ut i skuttet. Det spelas dragspel och folk ser så där lagomt svenskt glada ut. Fel, fram till mig kommer nämligen en karl och säger: "Hi there! I just heard that you don't know where to drive..." "-Yes, that's true. We are a little bit lost..." "-No you are not, you are where you should be, here, take this!" Och fram till mig räcktes en midsommarkrans. Jag var inbjuden. Men det var ju inte riktigt vad vi siktade på, vi ville ju hem till I. Jag och Berra traskar oss fram genom klungan av skrattade människor kompade med dragsspelsmusik till K som hade fångat en sån där fager kock. De stog djupt försjunkna i hans mobiltelefon som bjöd på vägbeskrivningar och samtal till vän för att få oss på rätt väg.

Ja, det hela slutade lyckligt. Nu sitter jag här lagomt mätt på jordgubbar och grädde serverade hos I med kärlek.

Ja, det var dagens kärlekshälsning.

Dagens och semesterns första guldkorn är C&C som är så jäklarns goa och gör min kväll dränkt i choklad. halleluleja åter igen.

.

Hej onsdag!
Jag kanske ska få äran att swinga A i en stor kram ikväll, om hon är vaken när jag väl har tagit mig ifrån jobbet det vill säga.

Att blanda i härligheten så fick jag förfrågan om att få lite långväga sällskap under semestern av M, hjärtat slog återigen volter och jag likaså (önsketänkande). En volt rikare, en tand fattigare.

För att toppa läckerbitarna så fick jag en bioinbjudan av en annan A till helgen, jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Även om inte solen lyser så gör jag det och jag består även av lysande idéer. Jag säger bara: äventyrsbad.


Ett svettigt jag på väg till jobbet. Det blir inte bättre än så här då.

Vilken dag det har varit och vilka fantastiska möten.
Jag älskar människor. Alla är så olika, så intressanta och vissa har förmågan att frambringa skratt tills kramperna blir för stora för magen att hantera.

Dagens möten tar jag till hjärtat och hoppas att morgondagen blir likvärdig, dock inte lika intensiv, jag måste ju få vila.

Förresten, jag har en plan för semestern. Eller flera planer. Men alla under topic "missions". På det bra och härliga viset. I will let you know.

Tänkte förresten ta och pränta ner alla guldkorn från idag, men det surrar i mitt huvud likt ett getingbo av männskliga upplevelser, så jag får nog vänta tills dagen gryr på nytt.

Pärs och paranthet har ramat in min dag likt ett svartvitt foto från en smartphone-app tillhörande en liten nybliven tonåring som tycker att tugga tuggummi är det tuffaste som finns.

Men jag klarade det. Med bravur. Har funnit krafter i mitt (v)arma hjärta som jag nästan trodde att jag hade tappat bort. Men med tanke på att hjärtat är lika stort som en knuten näve (?) så är det inte så svårt, egentligen, att leta upp borttappade saker i den tickande livsmaskinen.

Jag startade dagen med att inte gå längs med den hårt trafikerade vägen, utan la till några minuter extra på min väg till jobbet för att bringa lite liv i mitt sinne. Resultat;

I lätt frustration startade jag min väg tillbaka till staden med vad jag trodde enbart några minuter kvar på mobilbatteriet för att lyssna på motiverande musik. Precis när bob hund började att sjunga "-faaaaannn..tastiskt!" så lurar en skön böna förbi mig på cykel med ett fyndigt leende. Jag var inte sen med att bjuda in mig på pakethållarhäng. Svoooosch sa det och jag var 14 år igen, hade nyss varit på tonårsbus och fick skjuts av min bästis hem till mor och far. Det var härligt att filura där bak på cykeln med andra ord. Och vilken böna sen! C, om Du läser detta, så önskar jag Dig en god natts sömn med tillhörande drömmar om värme, bus och härlig galenskap!

Tillbaka till hyddan så värmde jag öra och hjärta med samtal till min far för att boka om vår dejt. Det var tydligen svårt att synkronisera våra scheman. Men desto hjärtligare när vi väl ses. Nästa vecka med andra ord. Jag hoppas bara inte att världen går under på lördag. Hoppas hoppas.

Att ha ett arbete där man träffar människor på ett mission, även om detta mission kan vara att bränna sönder hundralappshållaren, flanera, dryga på sin kredit, jävlas eller förundras så är det så "inniBombens" intressant. Jag får så många frågor "-Passar den här hemma hos mig?" (ja, vad ska man säga, "JA" brukar bli det lättaste svaret att komma undan med) eller "-varför har Du gjort så att den ser ut så här, det funkar ju inte, det är ju skitdumt!" (för .jag. har ju självklart designat alla varor. Alla. )
Det är mysigt helt enkelt.

För att skärma av från människor så är det härligt att när tiden är inne jobba på sin förmåga att umgås med trä.