.leende.guldbrunaögon

Jag har hört att det är ute att åka telemark.
Den absolut perfekta meningen för att jag ska börja med andra ord.

Har stora planer på att göra små svängar i den norrlänska backarna. Finns det backar på närmare håll så kan jag ju passa på att ta dem också, det enda som fattas är hela utrustningen och det med råge. När det var dags att inhämta information på internet så fick jag lägga band på mig själv, det finns ALLDELES FÖR MÅNGA ALTERNATIV. Hur ska en färsking som jag hitta rätt i djungeln av alpint?

Finns det ens snö att glida på så här dags?

Det är läge med vinter...

En sådan rubrik kan beskriva en kommande kaskad av galna bilder på en ovanlig dag på jobbet, en sådan rubrik kan också beskriva ett medelmåttigt varande på en plats man är på väldigt ofta.

Så denna rubrik gör självklart ingetdera.

Efter ett uppvaknande av totalt kaos under gårdagen så rätade det hela ut sig lagomt till hemkomsten vid halvtio-tiden då en polishelikopter cirkulerade precis ovanför hustaket, SJÄLVKLART så trodde jag att det var några onda rymlingar runt hörnet. Med andan i halsen så gick jag och låste varje dörr och kände på varenda fönster medan jag likt en ängslig mor tittade ut på alla onda skuggor i trädgården. Jag har nu fått reda på att det "bara" var extra insatt polis för att vakta matchen som pågick i den lilla raggarstaden med alla dess lössläppta huliganer kvällen till ära.

Det somnade jag som sagt till.
Jag vaknade denna dag med solsken och det har jag bevarat i mitt hjärta hela dagen trots att jag har tillbringat dagen D inomhus i arbetskläder. MEN det märks på alla människor jag möter idag att det är solfint ute eftersom dem är så himla härligt glada (det kan i.och.för.sig bero på att det nyss har varit löning och att plånboken fortfarande skaver på grund av sin överraskande påfyllnadsnivå). Hur som helst, solen har inte många timmar kvar på himlavalvet detta dygn, men i mitt sinne så kommer den att följa med mig ända hem.

Det var väl fint!

Och just ja.
Jag behöver verkligen hjälp imorgon att välja ut tre outfit´s! Grande Importante!
Så, jag lägger upp några alternativ så kan någon gohjärtad själ hjälpa mig att välja ut dem? Klä på mig kan jag fortfarande göra själv, så det behövs ingen hjälp till, tack ändå.

Fridens!

Så, nu sitter jag här vid frukostbordet. Ljusen står kalla efter gårdagens eldning av vekar. Lägenheten står tom efter gårdagens prat. Det är jag och frukosten som delar morgonens fega solstrålar. Dem värmer inte lika mycket längre, men dem är fortfarande otroligt välkomna.



Om en månad så är det vintertid igen, alltid lika mysigt att få en timme extra, mitt lilla vintertidstix varje år brukar vara att försöka leva kvar i sommartid så länge det bara går, så att det helt plötsligt känns otroligt lätt att gå upp en timme tidigare än alla andra. Det failerar på att jag måste gå och lägga mig en timme tidigare än alla andra också, det är inte lätt när man bor med människor som följer vintertid likt lämlar i ett lämmeltåg.

Förövrigt känner jag ansvaret att sprida informationen om att nästa vecka innehåller en utav dem viktigaste dagarna på året; kanelbullens dag.

Så för att hedra alla kanelbullsbagare i världen så väljer jag att toppa min frukost med just en bulle av den smaken.

Det går bra att arbeta, bo och leva vardagsliv i en annan stad än sin familj, men när man har tillbringat några dygn med några av gobitarna så känns det som om jag bor på andra sidan jorden när jag ska åka till mitt andra hem igen.

Så, med mors matsäck i magen, några vilotimmar på tåg och ett negativt besked om mina älsklingsskor så har jag landat. Landat i ett hem som har mycket positiv energi, det tackar jag för!

Själv har jag dagen till ära svårt att rikta min energi, skulle behöva en boost av något riktigt härligt, fint eller underbart. Alla tre sakerna på en och samma gång går också bra. Så tills det händer så tar jag och packar mors gamla ryggsäck med arbetskläder och knatar iväg på ett tillfriskningsmission enligt alla positiva livsmanualer.

Vill bara sprida ordet:
Älska Dina närmaste, för dem älskar Dig!

Jag ger utrymme för att kunna backa tillbaka till den sida Du var på nyss.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

Dåså, för de magstarka; här kommer en bild på mitt lilla problem.

Pooow! In your face!

Vad är det man ser?
Jo, det är min fot, som har förärats av lite plåsterklister och en blåsa som gör sig påmind varje högersteg jag tar. Eftersom jag har blivit lärd av den goda modern samt läkaren i huset att "-...man får inte göra sönder blåsor...", så försöker jag att låta bli. Men j****r vad den känns. Att en sån liten sak kan göra sig så himla hörd.

Så, nu gör jag lite utrymme för att bilden ska komma ur fokus:
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.



Till drömmarnas land.
Jag är helt övertygad av att jag lider av någon form av fantasiöverdos i största allmänhet. Det känns fullkomligt onormalt att drömma om zombies när jag varken tror på påhittet eller har tittat på någon film om godingarna på år&dar. Natten bestod i största del av zombies, till en såpass hög dosering att jag vaknade kallsvettig flera gånger samt hade svårt att somna om.
Och vad betyder det när man drömmer om zombies enligt experterna?
Zombie = utan viljeförmåga.
Jag blev inte en zombie i drömmen, pjhu, men jag undrar om det betyder att jag tycker att det finns någon i min närhet som inte har någon viljeförmåga, jag undrar vem det kan vara? Det måste vara något som jag omedvetet vet.
Ja, det var nog dagens mest svårtydda.

Annars då.
Jo, vaknade av solens värmade strålar, vilket känns som ett minne blott när jag nu tittar ut genom fönstret och ser grått, grått, grått. Fick en känsla förut att det var något som var annorlunda idag, det stämmer bra det för när jag gick förbi spegeln i hallen så såg jag att jag hade vågor och bubblor på ena sidan skallen. Jag undrar vad L tänker när hon ser skidspåren i hennes hår. Ack, kreativa själar.

Pinsamt erkännande:
Jag har fått en tid på "the studio" för en fotosession. Jag ska göra allt för att inte få ett kort på mig själv med en fisnödigt leende lutad över en spegel med en minst lika fisnödig bakgrund.
Ursäkta exemplet, men damen är tydligen känd, så jag tror inte att hon tycker det är speciellt jobbigt att även synas på mitt utrymme i crymden.

Aaaah! Jag kan verkligen se mig själv i denna pose. Sicken succé!

När jag ändå håller på:


Som sagt: succé!

Nu inget ont gentemot damerna på bilderna. Dem ser goa ut båda två och har säkert hjärtan sprängfyllda med kärlek och omtanke. Det jag vill lägga fokus på är posen. Den välkända "the studio"-posen. Det är med huvudvärk och nyfikenhet som jag i skräckblandad förtjusning ser framemot dagen D.

Ja.
Jag blir matt av att bara tänka tanken.

Förresten!
Nu kom jag på det!
Det är inte någon, det måste vara samhället i stort som jag anser är lite viljelöst.

Jäkla zombies.

Efter lite sumering så inser jag att dagen inte har varit så jäkla tom som jag trodde för några timmar sedan. Det kändes som om jag likt en arbetsbefriad soffnötare inte tog åt mig av dagens möjligheter. Ooh, that's so wrong.

Det hela startade med en nödigt lång frukost som avslutades i choklad- och honungskalas. Därefter så fick jag reda på att jag väntade besök, varpå det blev idiotiskt snabbt med att hinna med de två göromålen jag på dagens lista:

- Kolla om mina skor var på G eller om jag var bortglömd (jag var mycket väl ihågkommen, jojatackarja!), mina älskade skor är på väg till en sportaffär nära Dig...
- Att lämna tillbaka lite lånad tid på raggarstadens stadsbibliotek. Jag tror att jag rekomenderar Paperman.
Därefter hem, umgås och duscha, givetvis i omvänd ordning. Sen gick det av bara farten, middag i gott sällskap och matlådor för några dagar, självklart toppar jag med en stund pianospelande för att därefter lära mig stämma gitarr samt ta ackordet E moll. Tror jag. Sen fick jag en snabbvisning av swing-dansens rytmiska härlighet. Någonstans i blandningen så hann jag staka upp en framtid som fastighetsägarrinna samt bli bjuden på nybakat bröd. Aftonen var längre...


Med rakapparaten kopplad till grisen i väggen så blev både  L och jag av med mer hår på huvudet.

L fick ett avtryck av en skidåkare, ett riktigt pro såklart, det ser man på svängen. Själv så fick L fria händer och valde därför att freestyla (rackamackafåån).

Jag har numera havsvågor med tillhörande bubblor på ena sidan skallen.

Bara så att informationen är ute, det är nämligen skamm att fråga en konstnär vad verket föreställer.




Så nu är det med ro i hjärtat jag kryper ner i mitt lilla hörn av Sverige, imorgon är nu och jag inser att det där med skönhetssömn är något jag får ta en annan natt.

Komihåg att andas!

waiting for the hu... personalfesten!

Efter diverse ståbas, stamp, gitarr, fiol och skönsång i natt så står jag upp, andas och har tagit mig till jobbet.

Jag vågade aldrig gå upp på grund av de enkla faktorerna:
- Jag har aldrig sagt åt ett 65+ gubbgäng att dämpa sig.
- Jag vill ha något att "tjäna in på" hos grannarna.
- Det lät som om dem hade det så jäkla mysigt.

Så efter halv ett så orkade jag inte längre med "skön"sången så jag satt på mig öronpropparna. Det enda som failerade efter det var att ståbasen och stampen hördes ändå. Mitt hjärta rusade i höjden av maxslag. Så jag låg och tänkte på gröna ängar, fina stunder, bad och besten Berra för att lugna ner mig. Det gick sådär.

Vid tretiden så testade jag att ta ur öronpropparna. Förutom mina hjärtslag så var det tyst.

En ny dag gryr...
Med personalfest i afton.

...min telefon alltså. Nu är den på bättringsvägen, men snart så är jag på väg att dräpa något annat. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera grannarna ovanför, det är ett äldre par som i vanliga fall är så stillsamma, men jag tror att kvällen till ära innan jag ska upp tidigt för att tjäna lön så har gubben gått och fått ålderkris. Enligt ryktesvägen så har han nämligen samlat ihop sitt gamla band för ett hemmagigg. Nu ligger jag här i min säng och gjorde för en stund sedan ett helhjärtat försök till att sova. MEN. DET. GÅR. INTE.

Det är ståbas. Det är gitarr. Det är gamla karlar som sjunger hejvilt. Det går livat till, som man sa på deras tid.

En stor del av mig vill gå upp, knacka på och säga att vi arbetande ungdomar som fortfarande har långt kvar till pensionen faktiskt behöver lite sömn. Men en annan del av mig vill ha "en gång att ta av". Om vi skulle ha partaj någon gång så kan vi ju hålla på lika länge som dem tänker vara igång i natt.

............................................
Näe.
Jag blir galen. Jag ger dem fram till klockan tolv, sen så går jag bannemig upp och ger dem en reprimand.
Om jag vågar.
Jag har nämligen aldrig sagt åt ett gubbgäng att dämpa sig, det är någon helt nytt för mig. Helt nytt.

Jag vågar nog inte.



Tror jag.
Jag måste väl snart.
Annars så börjar jag att gråta.

...oändligt är Ditt stora äventyr!

Här sitter jag och funderar om min telefon och jag lever i symbios. Jo, så här är det, för ett tag sen så började min telefon att "balla ur" och jag blev mer och mer less på den, därefter, för några dagar sen så började jag att gå samma väg till mötes och som av ett under så fungerade telefonen bättre och bättre. Idag, idag har jag vaknat på ett solskenshumör och min telefon som alltid har varit där för att väcka mig på morgonen sa inte ett knyst. Den var helt död, då insåg att jag behövde sänka min glädjeyra några snäpp och, VIPS, så fungerar telefonen igen. Vi är som träd och svampar, i en total symbios med varandra.

- Arbetskamrater så vackra, både på insidan och på utsidan, så att man har lätt att förstå att vi har så många kunder.
- Sveriges största spindel ej i fångenskap. Först trodde jag att det var ett löv som blåste emot mig, kort efter så fick jag för mig att det var en mus, därefter la jag benen på ryggen och skuttade bort för att få den minsta möjliga tiden på marken i närheten av besten.
- En bjudmiddag, en god sådan, i gott sällskap.
- En söt blå bil med en tusen gånger sötare chafför som skjutsade mig hem efter middagen.
- En vacker kommentar av en vacker vän som jag saknar så att det gör ont i hjärtat. Älskar Dig vännen.
- Alla sambos samtidigt, dem är ju för underbara.
- Och just nu så tittar jag på en film med hälften utav dem, jag kommer nog att göra en tidig sorti, eftersom jag lider av trötthet. Det är tur att jag vet vad botemedlet är.

Tilläggas bör att jag var trött.
Jag kanske är på väg att bli sjuk, förresten.
Näe, jag är nog bara trött.



Jag trodde för ett snabbt ögonblick att L svävade inne på hennes rum.


Jag trodde att det stod en liten isbjörn på altanen.


Jag kunde verkligen inte förstå vad som hade hänt med te-kannan. Jag stod tillomed och drog i den, tänkte att den kanske behövde mer vatten. Eller att någon gjort sönder den och tänkt lätt fel när dem limmade på pipen igen.

Nu har jag iallafall fått min skönhetssömn och inser att det där med att vara trött inte är min bästa sida.

Dagen blir bra, det känner jag!
Ha det nu goast!

Ja, det stämmer, inne på badrummets enda sittplats befinner jag mig för att ordbajsa lite. Det är liksom dags nu.

Idag har jag en extrem känsla av att behöva göra något annorlunda (jag lovar att uppdatera när det sker). Det är fantastiskt när det känns så, mindre bra när man ska klä på sig eftersom kontentan av det hela kan göra att man kommer att se ut som ett litet monster, men det är nästan en parantes, nästan.

Hur som, jag träffade fröken M igår. En fröken som var trött men fortfarande otroligt vacker. Därefter så synkade jag R-damen med dennes chef hack i häl. En svängom på dansgolvet och  jag var gladare än gladast, fortfarande lika glad. Och trött.

Idag så ska jag träffa A. Det är mycket bokstäver nu. Iallafall, vi ska träffas för att handla present till E. Jag vill hitta något annorlunda. Det behöver varken vara personligt eller kärleksfullt, bara det är annorlunda.

På tal om annorlunda, jag har en sån extrem lust att färga håret, eller klippa mig. Någon skillnad! Det är lite roligt det där, att man kan ha en udda frisyr och ändå känna att den känns tråkig. Människan är en fantastisk varelse.

Näe, nu ska jag slänga ut datorn så att inte den blir blöt och därefter duscha. Att tvätta håret kanske räcker för att stilla min lust.


Lika vacker som alltid...

och enda.

Jag har en ända som jag får äran att sitta på och därav vila fötterna efter några timmar stående på cementgolvet. Jag har inte klagat på mycket här i mitt liv, jag är en "bit-ihop:are", men när the damn floor påverkar min jogg i negativ bemärkelse så är jag den sura kvinnan med dem snygga glasögonen. Tacka vettja alla underbara människor idag. Jag vet inte vad det har tagit åt dem, men varenda jäkel verkar vara på kvittrande bra humör.

Jag skryter i vanlig ordning:
"-Hallå! Du! Vilken vacker frisyr Du har!"
"-Shit va tuff frilla! Och glasögon!"
"-Du är en ängel!"
"-Thank you, Darling!"

And it goes on and on and on...
Nu är rasten snart slut och jag skuttar gladeligen ut på cementgolvet igen.... med öronen på helspänn suktandes efter fler vackra och värmande ord. Tackar vettja människor, som sagt.

Och här ligger jag och funderar på:

A. Hur jag kan bli tydligare.
B. Hur jag kan bli en sämre sockerberoende individ.
C. Hur jag kan lura mitt sinne att inte vilja ha hund, jag med.
D. Varför jag är så jäklarns törstig, fast jag nyss har druckit 1,5L vatten rakt av.
E. Om det är tillräckligt kallt snart för att inte sova med öppet fönster.
F. Hur jäkla tidigt jag måste gå upp imorgon, egentligen.
G. Vilka underbara människor jag ska få äran att träffa kommande dygn.
H. Om det är någon under lunchen imorgon som verkligen tror att min låda smakar gott även fast den ser ut som, ja kräks.
I. Om jag hade varit en karl, undrar om jag hade varit ett bra pojkvännsmaterial då?
J. Att jag fortfarande står fast vid att min favoritfärg är grönt.
K. Att jag skiter fullständigt i min nervositet inför kommande utmaningar, just nu iallafall.
L. Att jag bor, lever och har det allmänt superlyxigt.
M. Att det verkligen är dags för en familjereunion snart.
N. Vad jag ska drömma om i natt. Föregående natt hade drömmar som skulle bli en bättre uppföljare än orginalet på, låt oss säga, big fish.
O. Om någon kommer att fria till mig i morgon.

Finns bara ett sätt att ta reda på det, sov, så att det äntligen blir i morgon nu.

Natti.

1. Det regnade in på mig när jag satt och åt lunch på jobbet idag.
Detta är ju inte så konstigt eftersom det är ett gammal hus, rostiga rör Du vet, och förmodligen så kommer taket att lagas vilken dag som helst ändå, så jag känner mig lugn.

2. Min favoritfärg är grönt.
Äntligen kan jag skriva in i alla "mina bästa vänner"-böcker den lucka som jag alltid lämnade blank, för efter alla dessa år så vet jag äntligen vilken min favoritfärg är. GRÖNT. Lägg därtill lila och rött... förmodligen också gult, grått, svart brunt, blått...

3. Människan kommer aldrig att kunna resa i tiden.
Jag är ledsen att Du fick veta det så här, men det är ju jäkligt logiskt om man tänker efter. Skulle vi någon gång kunna resa i tiden så hade vi inte ens funnits. Magstarkt för den starke, blaskigt för den svage, men det är ett faktum. För att citera den vise: "-vi kommer att utplåna oss själva på något sätt innan vi har kommit fram till hur man gör", för att citera ytterligare en vis en: "-Vi reser ju redan i tiden, in i framtiden, hela tiden..."

5. Fyran är hemlig, än så länge. Femman däremot:
Jag kommer förhoppningsvis bli gudmor igen, till en hårig best. Aj mitt arma hjärta, en till att kära ner sig i, det är tur att här finns outtömlig kärlek.



Jag fastnade inte på kort denna afton, tro mig jag försökte verkligen. Kvällslektyren gjorde däremot det.

Tack och nattinatti!

Nu har jag lämnat ifrån mina gröna älsklingar för att dem har gått sig trasiga. Eller jag har sprunigt dem trasiga för att vara exakt. Ja, det var nog det enda sorgebeskedet jag kan lämna, för annars så har det varit en underbart härlig dag, känt mig fantastiskt husmoderlig på ett sånt där manligt sätt. För att toppa det hela så drog jag fram esset ur skjortärmen när det var dags att bjuda på fattigmansmiddag deluxe.

Tänkte också passa på att meddela den fantastiska upptäckten av att mitt hår är längre när det är kammat åt vänster sida än åt det högra hållet. Där har jag något att bita i, i dubbel bemärkelse, eftersom jag har fått för mig att min snygga sida är den högra plus att det är så långt att jag tuggade på det när gaffeln skulle giva magen något att jobba med. Sicket dilemma.

Och här sitter jag, på ett nersuttit rött säte i en vagn av tre på räls med siktet inställt på raggarstaden. De senaste dagarna for ifrån mig likt den mekaniska haren på en hundkapplöpningsbana. Så vad hände efter kajakturen som avslutades i mörhet och toppades med en middag på kajen med den underbara modern? Som vanligt mycket. Och väldigt mycket överallt:

- Fick för några timmar leka matmor aka matte till den sockersöta besten som gör att mina nervtrådar smälter samman och mitt blodomlopp plötsligt går ultrarapid, en sån där liten varelse som gör att jag vill skaffa hus och tusen av dennes avkommor. Jag kommer att sluta som "hundtantet - akta Dig för henne" om jag inte skärper till mig snart.


- Har letat svamp, nycklar och bortsprungen hund (dock ej den ovan nämnda, pjhuu).


- Har hittat ro, kärlek och ytterligare framtidsplaner.

- Har varit ute på hemligt mission, så hemligt att jag knappt får säga att jag varit ute på hemligt mission. Jag spricker snart om jag inte får sippra lite hemlighet, men är dock hård som sten, har man lovat så har man. Hårdare än sten.

- Har återigen fått ärva kläder, I love it! Denna gången så var det moderns gamla avlagda plagg som legat redo för bortskänkning i påsar alldeles för länge, frågan är om hon verkligen ville ge bort dem. Hon är osäker men jag såg till att knycka en höstkollektion innan hon hann säga nej. Iallafall, i det här läget, och bara i det här läget, så är det fantastiskt roligt att ha en mor som drar samma storlek som en själv, om än en aningen mindre. Jag får påminna mig att andas i mina "nya" byxor som jag har på mig nu. Som sagt, ska man vara fin så...

- Har blivit jagad av en flock kossor, jag som trodde dem var fredligt sinnade? Det kanske dem var också, vad vet jag, jag hade liksom inte tid att stanna och höra efter när hjorden på 20 djur jagade mig över ängen.

- Har skaffat mig ett halsband med en förbannat snygg karl på...


- Har varit på gravsättning.

Den går att sätta på en "jag har"-lista.
För den var fin och gav reflektioner att ta till hjärtat för en vackrare framtid.



Jag är glad att jag fick lära känna Dig.

(Jag fortsätter efter ett osynligt vätske- och näringsintag)

- Har målat; skissat ut många känslor till oförstådda och svårtydda streck på vita papper. Så enormt härligt! Tips!

- Har träffat några få men otroligt goa gobitar till släktingar

- Har varit i antik&kuriosa-himmelen. Den är alltid värt ett besök när man har vägarna förbi. Och vägarna förbi har man tydligt väldigt många gånger när man väl har hittat dit första gången.

- Har husmoderslikt bakat kakor och dammsugit i klänning

- Har alldeles själv startat gräsklipparen "klippo", det är en bedrift med tanke på att den oftast inte går att starta. Inte när jag ska försökta iallafall. Joho! Därefter sprang jag runt i hela jäkla trädgården för att hinna med HELA halva gräsmattan. Som en krona på verket så avslutade jag klippningen med att hylla ett av mina favoriter till bilmärken.

Ett tydligare foto får krävas nästa gång jag briljerar med mina gräsklipparkompetenser

- Har varit med om spikande, flyttande, packande och diverse allmänt upplyftande vardagshändelser


Och som om detta inte skulle räcka så har jag till 90% av tiden blivit kompad av världens bästa kvinna.
Eller, hon var mer som artisten och jag som "duuuuop"kören. Hon bestämde takten och jag infann mig i sceneriet. Infinner mig gärna där inom inte allt för avlägsen framtid.

Bytheway; älskar ordet framtid.