.leende.guldbrunaögon

Aftonen till ära så halvligger jag med mössan fortfarande kvar på huvudet i min säng och längtar till de norrlänska träden och människorna som bor däremellan. Människor som på samma konstiga sätt som träd får mig att känna mig lugn. Just denna afton så vill jag vara deras träd.

Den var precis som jag hade förutspått. Med några små ändringar.

Jag tar det bakifrån ( you like that! Höööh!)

Ja.
Hrrmmm...
Iallafall.
- Efter att ha givit den varma modern kalendern som hon blev pinsamt glad över så fick jag inte choklad, jag fick istället finost, finkex och favoritvinet Rioja.
- Det tänkvärda när bilen blivit avstängd och andningspausen innan dörröppningen påbörjats; "-Man kan slänga ut julen när det blivit påsk"
- Tågresans avslutning:
När sneglarn blivit tillräckligt påverkad av den medhavda alkoholen i den svarta slappa portföljen och börjat inse att en ordväxling med huvudpersonen och dem guldbruna ögonen var givande, så var det lagomt mycket kvar av tågresan att ljudsystemet i vagnen sprakade loss och tillkännagav att destinationen på resan snart var nådd. Till sprakandet så väcktes även snarkaren till liv. Den chipsfulla tjejen vände huvudet 90 grader av nyfikenhet när mannen med snarkningarna till sneglaren utbrister "-Är vi i hudiksvall nu?". Det sanna och givna svaret blev: "-Nej, där åkte vi förbi för en timme sedan". Till mitt eget stora nöje går snarkaren i taket och ger sneglaren skulden för att han inte blev väckt i tid. Sneglaren tittar på den skrattande kvinnan(jag) som gömmer sig bakom sätet för att inte snarkaren på något vis ska känna sig kränkt. Efter ett hetsigt ordbyte så hör jag snarkaren komma på en fantastik idé.

"-Du har inte sett mig vaken. Jag ska sova och sen se till att SJ får betala min resa tillbaka!"
"- Annars så kostar ett vandrarhem inte så mycket..."
"- Jag måste hem ikväll!"
"-Ja, men ett vandrarhem..."
"- JAG MÅSTE HEM NU!!"
"- ...ja, men ett vandrarhe..."
"- TYST! JAG SOVER"

Jag har svårt att packa ihop och klä på mig ytterkläderna utan att dölja det stora leendet. Jag smyger ut medan jag hör snarkaren låtsassnarka och innan konduktören hinner ta sig en titt i vagnen. Innan "helvetet bryter lös" med andra ord.

Tackavettja sällskapet som väntade på perongen. Dock ej med orden som skönskrev min stil, utan mer hotande ord och ett pekfinger i ryggen: "- Det här är ett rån! Ge mig alla Dina pengar"

Med en mor och den typen av humor, så känns det överflödigt att skriva: avrundningen på min kväll har varit magnifik.

Pöss och go´natt!

Jag ska norrut och förundras som alltid över alla människor som korsar min väg när jag är på resande fot. Vart ska han? Vart har hon varit? Varför har hon ingen väska? Är det där verkligen hans ungar? Menade hon precis att hon skulle rycka ut tungan på honom om han svarade henne lika illa igen? Hur många gånger kan dem där "små" flickorna säga "asså"? Undrar om han känner att byxorna inte täcker hela hans bak? Undrar hur mycket chips hon egentligen har ätit? Undrar om han vet att det inte riktigt är socialt accepterat att raka skägget mitt i gångstråket, bland allt folk? Svor han precis högt åt busschaffören? Vänta här nu, kom dem där två ut precis samtidigt från samma toalett nu? Jäklar vad han sneglar på mig, jag undrar jag vad han tänker på? Undrar om bistrovärdinnan kommer att tycka att jag är lätt underlig om jag går och köper ytterligare en chokladkaka? Näe, nu har jag kollat igen. Han var verkligen inte snygg, skitpiss-synundersökning? Oj vad hon på perrongen ser ut att frysa. Faan vad fint det är ändå, att åka tåg. Jäklar vad han snarkar! Undrar om han tycker att det är okej att jag buffar på honom? Har han med sig egen sprit på tåget? Jaha...det är därför han sneglar så, han är onykter och jag är färgglad.

I afton så ska jag träffa min varma mor. Hon erbjöd en macka och ett glas vin som kvällsvickning. Efter erbjudandet så brilljerade hon med ett skämt som jag hört iallafall 4 gånger förut, av henne, och därefter så skrattade hon högt. Det absolut bästa med henns skämt är att dem bara blir roligare och roligare för varje gång jag får höra dem. Det läggs (som i att lägga, inte ben) alltid till små paranteser eller omvägar som gör att det ibland blir svårt att förstå hur hon kommer att leverera poängen(som jag sen förut redan vet) men på något sätt som kommer hon ändå fram till det klockrena slutet. Så för att ge Dig en bild på hur kvällen ser ut efter att denna mening är skriven: Den dryga halvtimmen kvar sittandes på ett snabbtåg i korallblå klänning, apelsinorange kofta och blodröd halsduk med en halvfull, sneglandes karl sittandes brevid( bör tilläggas att i sin arbetsskrud bestående av svarta kostymbyxor, grårutig instoppad skjorta och blankpolerade skor drickandes från en flaska i portföljen desperat ringandes på vänner som "gör något angenämnt i afton). Därefter så sätter jag 100 spänn på att jag har en mor som parkerat bilen, gått upp på perongen och kommer stå i en allt för stor  svart fjällrävenjacka (jag fick betalt för att skriva det) med armarna utsträckta och kommentaren "-Oj, oj... Här kommer storstadstösen direkt från Paris i sina höga klackar!". Därefter kommer vi att kura in oss i den fortfarande varma bilen, gasa ut på E4:an och svänga av i lagom höjd med Trondheim för att fortsätta i motsatt riktning på en liten oupplyst väg, kantad av höga snötäckta granar ut mot den lilla fiskebyn vid det lagomt istäckta svarta havet. Väl framme kommer hon att säga något tänkvärt innan vi kliver ut ur bilen in i värmen på den tallskadade lilla stugan omsvept av det norrlänska lugnet. Väl inne kommer jag inte kunna hålla mig längre, då kommer jag att överraska morsan med fotokalendern som jag beställde för någon vecka sedan. Hon kommer att bli pinsamt glad och bjuda på choklad som tack. Sen kommer vi att skåla in vår mysiga helg tillsammans över ett glas rött, prata om allt och inget. Inse att klockan blivit såpass mycket att den nya dagen startade för längesedan och skiljas för några timmar med orden: "-Sov gott!"

Det är härligt att veta innan hur den roliga historien slutar.
Omformas den av omvägar så berättar jag det lite senare. Dock så känner jag mig lugn i mitt vetande den här gången. Till och med SJ är i tid.

Det spelar ingen större roll hur mycket jag städar i mitt bo, det finns alltid saker som aldrig kommer undan. Betyder det att jag aldrig kan städa riktigt rent? Enligt min definition av rent så kan jag det, men jag vet några som skulle snubbla på sladdar och dyligt, ge ifrån sig en liten lätt svordom och låtsas förvåna sig över att det "aldrig" blir riktigt rent. Det är en jäkla bra sak att man har lätt att bli en vanemänniska, även om det inte skulle ligga saker på just den här biten av mattan så tar jag ändå ett rejält kliv över området, oavsett tillstånd.

Som så mycket annat viktigt att veta.

Och nu känns det helt plötsligt som om det är min födelsedag!

Efter att ha stått med huvudet i varenda otittad låda jag äger i Raggarstaden så hittade jag sladden till min kamera som har varit försvunnen i ett år.

Så nu jäklar ska jag bju'på bilder i ett helt klart osammanhängade regn! För tillfället så väntar jag på att bilderna ska laddas från kamera till dator, det är 666 st som ska överföras.

Vänta...

Är det någon som försöker säga mig något?

Idag känns det halvlustigt att ta promenaden till jobbet. Istället för cornflakes-stora vita flingor som likt kuddfyllning sakta tar sig ner från himmlen och landar mjukt i meterhöga drivor likt det brukar se ut under denna månad av året, så öser det ner något som mer liknar en dålig sommardag. Gräset är lika grönt som skönt. Om det hade varit sommar.

Idag är jag gjord av socker. Endast minusgrader och drivor hade hållt mig samman.

Annars så var firandet av det nya årets ankomst en höjdpunkt likt väntat. E höll fanan högt medan Herr C och Mr D höll rytmen. Maten smakade, vinet förgyllde och inte ens de högt beklackade skorna kunde få benen att sluta dansa.

Det var så roligt att jag helt glömde att ta ett kort för att på något sätt bevisa för Dig att mina ord är sanna. Men en bild hade nog inte varit rättvis. Inte alls om jag tänker efter. Så därför bjuder jag på några äldre bilder.