En helg och en vecka.


En J att dö för

Det ligger ett hundkräk i knäet på henne också, men jag gjorde tydligen allt i min värld för att inte få med åbäket på bild. J får vara med på bild. J är inget åbäke.




En erövrad tå

Så går det när man inte trotsar nattens äventyr och istället för att försöka sig på den många mils lång färden från bar till mor eller far så rar tar den kortaste vägen hem och sen dagen efter (för det går ju sååå mycket lättare ) får ringa sin far likt en liten trottsig tonårsflicka för att be om hämtning. Norrland. Visar återigen sin vackra sida.
Behöver jag tillägga att det inte är min tå på bild, jag har fina, söta, bedårande och helt underbara tår.




Jag har B lindad runt lillfingret och B har mig lindad runt hans söta svans

Jag säger sitt när han hoppar. Ligg när han står. Vacker tass när han sitter. High five när han undrar och kastar ben när han vilar. Kraven är många, inte undra på att han gillar mig.
Inte riktigt rättvist.
Den kraken gillar alla.
Förutom barn och fula män.
Det är nog därför jag älskar rackarn. Han är faster upp i dagen.



Att slänga grovsopor...

...och inte ens komma på tanken att hoppa i själv. Dem kan inte ha höga tankar om personalen...
Det har däremot jag. Att gå sjuk till jobbet och fortfarande kunna le. DET är ett tecken på att man gillar vad man gör.




Måste bara sprida ordet

Tjejerna har något tänkvärt att förmedla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0