Tid för eftertanke
Och här klagar jag över att jag inte fick sova i natt på grund av drömmar fyllda med illsinta vargar. Sen så sätter jag mig ned med min frukost och läser lite tidningar digitalt, läser om 4-åringen som hittades död efter några enstaka timmar av letande. Plötsligt så inser jag att här inte finns mycket att klaga på.
Jag tänker på det ädre syskonet som barnet bråkade med och därav stack iväg från lekplatsen. Tänker på hur många timmar, dygn, veckor, månader, år det syskonet kommer att tillbringa med att tänka: "-Om jag bara inte hade bråkat..."
Jag hoppas att det går fort för polisen att ta reda på vad som har hänt. Jag hoppas att det hela var en tragisk olycka.
Valet av att sprida denna händelse vidare är enkel:
Älska våra syskon!
Även om dem kan vara irriterande in på bara skinnet så är dem värda en oändlighet av kärlek.
Sen bör tilläggas att vi inte ska blunda för de förvirrade och sjuka människorna. För visar det sig att det var en just sådan som tog det lilla livet, så hoppas jag att det tänds mycket energi bland alla men speciellt bland de människor som just idag sitter på positioner där de verkligen kan ändra på hur vi tar hand om dessa människor i behov av vård. Att man inte fortsätter att agera när det redan är försent, utan att man fångar upp i tidigt skede. Jag återkommer när jag kommer på något smart och fungerande. Tills dess så ska bannemig lillbattingen till bror min få sig en kärleksförklaring.
Jag tänker på det ädre syskonet som barnet bråkade med och därav stack iväg från lekplatsen. Tänker på hur många timmar, dygn, veckor, månader, år det syskonet kommer att tillbringa med att tänka: "-Om jag bara inte hade bråkat..."
Jag hoppas att det går fort för polisen att ta reda på vad som har hänt. Jag hoppas att det hela var en tragisk olycka.
Valet av att sprida denna händelse vidare är enkel:
Älska våra syskon!
Även om dem kan vara irriterande in på bara skinnet så är dem värda en oändlighet av kärlek.
Sen bör tilläggas att vi inte ska blunda för de förvirrade och sjuka människorna. För visar det sig att det var en just sådan som tog det lilla livet, så hoppas jag att det tänds mycket energi bland alla men speciellt bland de människor som just idag sitter på positioner där de verkligen kan ändra på hur vi tar hand om dessa människor i behov av vård. Att man inte fortsätter att agera när det redan är försent, utan att man fångar upp i tidigt skede. Jag återkommer när jag kommer på något smart och fungerande. Tills dess så ska bannemig lillbattingen till bror min få sig en kärleksförklaring.
Kommentarer
Trackback
