Guldkorn
Det omtalade paketet, över en utslagen paketmottagare och brevid en gosande hundgillare.
Jag vann.
Det måste jag bara ha gjort!
Jag tror jag har utvecklat ännu mer kärlek.
Om det är möjligt.
Vilket det bevisligen är.
Trodde aldrig att jag var en såkallad hundmänniska, trodde snarare på mig själv som kattmänniska. Eller pinsamt erkännande nog, en kaninmänniska. Jag såg mig själv på fullaste allvar kunna ha en kanin i framtiden. Tyckte det lät skönt att kunna ha en liten hoppande hårtuss som man kunde gosa med, som inte krävde så mycket av en och som alltid såg så söt ut. Men nej, jag har gått och blivit hundmänniska, när jag väl har tid och läge för att skaffa hund, vilket lär bli när jag har gått i pension, så ska jag bannemig ha en boxer, kanske dumt att ha en sån krävande hund när man är en lila tant som helt vill strutta omkring i affärer och sprida glädje till all energifylld ungdom. Så då kan jag nöja mig med en Berra, dem är ju sjukligt goa!
Titt'på'n!
Och tillsammans är dem som vilket syskonpar som helst.
Ska alltid ha samma saker, hela tiden och med våld.
Här ser det i och för sig rätt lungt ut.
Det är för att det var ett rätt lungt våldande. När det är på riktigt så hinner man inte slänga upp kameran.
Men, det finns hopp om dem själv ser varann som syskon.
Nog om hundar.
Kommentarer
Trackback
