Den numera vanliga "jag lever!" uppdateringen

"-Det är mycke nu..."

Här sitter jag och äter kanelbullar, vill bara uppmärksamma alla oroliga lila tanter där ute att jag lever men med en konstig, ack så konstig mobiltelefon. Den lever med mig.

En lång dag, lika lång som igår, förrgår och alla andra dagar, har gått mot sitt slut med en längtan efter en sen natt utan alarm dagen därpå. Snart så, snart...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0