Att vara med bil

 
 
 
Jag har lagomt till att mitt körkort behöver förnyas skaffat min första bil. Mallig? Jag? Neee....
Det känns verkligen som om det är på tiden.
 
Den är fin, den är blå, den är miljöklassad.... och bäst av allt; den är min.
Jag är så rädd om den att jag på allvar funderade på att ta av mig skorna när jag skulle köra den för första gången. Det går nog över snart, denna överpedantiska syn på bilägandet. Men just nu så får nog världen leva med att jag ställer mig 2 mil ifrån närmaste vägg, bil och soptunna.
 
Annars då, jo Svenssonlivet har sin gilla gång, köpte 20 liter väggfärg under gårdagen (behöver jag tillägga att jag fick ställa färgen i bagageutrymmet på MIN bil?!! Svängarna efter det blev långsammare än vilken annan 90-årig bilförare som helst...) för att måla om i vardagsrummet.
 
Mitt jag år 2011 skulle ha tagit sig för pannan och suckat åt Mitt jag idag, "-Sicken typisk svensson..." Idag förstår jag inte varför jag tyckte att det skulle vara något att suckas över. Det behövs ju målas om....
 
 
Näe, nu ska jag ta med jycken ut på en morgontur innan jag kör min (MIN) bil till jobbet. Allt medan karln sover tungt på övervåningen.
 
Peace.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0