Här sitter jag och studsar på stolen
Morgonfrisyren säger mer om mitt inre än allt annat idag.
Ta i beaktning att allt spret inte har med mitt hår att göra. Det står en blomma på fönsterbrädan.
Jag har anmält mig till vårruset. Det skulle jag aldrig ha gjort om det inte var så att det var en riktig gobit till kollega som kom förbi mig under gårdagen med en lista med vilka på jobbet som ska vara med och springa vårruset. Jag satte min tilltro till att det nya schemat jag hade fått skulle rädda mig och hoppades starkt på att det rent tidsmässigt inte skulle gå att få ihop: "-Jag slutar klockan 17... Va synd då hinner jag nog inte..." "-Nej, men det är ju lungt! Det startar inte fören klockan 18, då kan Du ju vara med! Va kul!" "-Ja.... Va kul.."
Detta har lett till att jag:
- Har i sammanlagt 1,5 timme suttit och letat en bra karta som ger en tydlig bild av hur loppet går.
- Lagt till ett inre högre tempo. Allt går fortare, att gå på toa, att äta, att klä på mig, att bestämma mig...
- Utan resultat, sökt med lykta och påk efter vinnartider från föregående lopp. Bara för att få en, om möjligt, ännu högre prestationsångest.
- Funderat otaliga gånger på att avanmäla mig.
- Gått upp tidigt så att jag kan få skjuts av karln till banan.
Detta har i sin tur lett till att jag:
- Har druckit alldeles för mycket kaffe.
Och detta har i sin tur har lett till att jag:
- Har fått ont i huvudet.
Näe, nu ska banan testspringas.
Kommentarer
Trackback
