Morgonstund
Att kliva upp klockan fem är "inga problem" för mig. Ställer jag alarmet och lägger telefonen tillräckligt långt bort från sängen så rullar kroppen igång förvånadsvärt lätt. Inte varje dag, men som oftast.
Igår kände jag mig kär, likaså idag.
Vaknade klockan fem med ett enormt skrivbehov och skrev ett kärleksbrev till karln, därefter så slank jag i springkläderna och gjorde en morgontur. Långt innan större delen av halvön hade vaknat. Det som mötte mig var som bomull i själen. Frostbeklädda ytor på träd och vägar, en blå-orange himmel, krispig vit snö och lugnet. Lugnet som smittar mitt hjärta så enormt lätt, det sitter kvar. Lugnet alltså, hjärtat tar jag förgivet.
Tänkte ta kort på härligheten, men benen gick snabbt och flåset var uppe i varv. Plus att det skulle vara svårt att förmedla en sådan naturskön vy.
Har jag sagt att jag känner mig hemma?
Puss i blåbärsskogen!
Kommentarer
Postat av: Amalia
Härligt att läsa. Att du känner dig hemma! :)
Trackback
