En lyxig fredag
...jag har redan skrivit det här inlägget en gång. Då beskrev jag vad jag hade varit med om ikväll. Sen insåg jag att det var för skrytsamt, så jag lät bli. Jag suddade ut tusen bokstäver och valde att skriva mer moln och mindre strunt.
Nu sitter jag och njuter av sjönsång från min karl som sitter med gitarren och spelar låtar ifrån när och fjärran med sin fantastiska stämma som kompanjon.
För alla som gillar listor:
Min karl får mig att:
-vilja spela ett instrument.
-vilja att kunna flugfiska.
-vilja att vara mig.
-vilja att göra mer av det jag kan och vill kunna.
-vilja att älska ändlöst.
-vilja att kamma håret varje morgon, förutom två dagar i veckan.
-vilja att höra av mig till fler och mer för att dem fattas mig och att jag är urbotajättedum på att höra av mig.
-vilja gifta mig...med en chokladkaka.
-vilja att raka benen innan det ser allt för manligt ut...nästan. Inte alls. Jag tar tillbaka den här punkten, om man kan. Eller så ser jag det positiva i det hela. Rakbladsproducerarna får leva ett tag till, i slowmotion.
-vilja att göra allt för honom. Och lite till.
-vilja att se dåtiden som något fantastiskt berikande som format mig till den jag är.
-vilja att SE och LEVA i nutiden.
-vilja att se framtiden som något helt fantastiskt och enkelt.
-känna att känslan av att vara hans är det bästa och mesta som finns.
Sen har jag "en" annan lista som inte är allt för sockersöt. Så för alla sura, här kommer en bild från verkligheten:
Ja men titt på hur norrlänskan sitter i norgetröjan och plutar framför furubordet en fredagkväll, klockan allt för senare än 23.00.
Åter till listan.
Jag var ute och sprang i morse. Med en hund. En sprallig hund.
Nackdelen med att springa med en okopplad sprallig hund:
- Skallen är nerverande höga. Jag tror varenda gång att det är en bjärn som väntar runt hörnet.
- När jag tycker att det går tungt i uppförsbackarna, så skuttar en pigg själ förbi mig med lätta steg.
- När jag tycker att det går fort i nerförsbackarna, så rullar en själalycklig hårig best förbi mig med alltid för lätta steg.
- När vi möter en bil på den 70 meter korta sträckan man kan möta bilar på så lyckas den spralliga besten tajma den med 1 meter bromssträcka. Tack för att bilföraren hade positivt morgnhumör.
- När man 200 meter bort ser något som rör sig och naivt hinner tänka "-Det där såg han inte..." så ser man en sprallig best lägga på 20km/h extra och försvinna in i skogen efter rådjuren. 23 svettiga minuter senare så kommer en helt slut hund tillbaka. Dagen är räddad ,men morgondagen kommer inte att innehålla göromål med lös hund,
Fördelen med att springa med en okopplad sprallig hund:
- Han är glad. Jag blir glad.
Kommentarer
Trackback
